prs yehet & kkaebsong

Kanske det är bäst om Joshua stannar borta från Zihao i såna fall, att vara med honom under en sådan tid är bara dumdristigt. Men artonåringen vill inte lyssna på sin smarta lilla hjärna, nej hjärtat vill se till så att den andre är okej hela natten, att inga dödsätare smyger sig på honom.
"Det vet jag mycket väl, men din mage kurra som aldrig förr." Påpekar Joshua med ett retsamt litet leende och låter blicken än en gång fly upp mot taket. "Ska vi gå och fixa något att äta? Eller är du för trött?"

Med en liten suck, nöp Zihao tag om Joshuas kinder. Det hade han helt klart blivit beroende av, de var ju så mjuka och gulliga att han inte kunde låta bli.
”Du, om du lovar att hålla avstånd och kedja fast mig så får du göra vad fan du vill”, konstaterade han och putade sedan med underläppen. ”Jag vet, men jag orkar verkligen inte resa på mig och vill ändå inte ha någon sån mat”, knotade nittonåringen och kurade ihop sig ovanpå den andre, trots att han var bra mycket större. Bra att ingen såg dem, då det måste sett väldigt lustigt ut.

"Men om jag vill gosa med din päls då?" Frågar Joshua med ett sorgligt ansiktsuttryck. Händerna och benen slingrar sig om nittonåringen och han lämnar små pussar över Zihaos kinder. "Jag kan resa på mig, vad vill du ha för något?" Zihaos leder är uppenbarligen fortfarande alldeles för utmattade för att den ska andra gå någon längre sträcka.. Även om ner till köket inte är långt. Äsch, man kan inte vara för säker, bäst att hålla honom sänglagd.

”Synd för dig isåfall”, fnös Zihao och satte dig upp, med benen uppdragna mot sig. ”Om jag inte kan gå, då kan du inte heller det..tänk om du ramlar och slår dig eller någonting”, gnällde han därefter och greppade tag om Joshua, hängde sig halvt om halvt över artonåringen med stora ögon. ”Och jag vill ha kött, inte några förbaskade grönsaker eller så. Men det kan Samuel hämta tycker jag faktiskt.” Jo, den jämnårige hade ju faktiskt sagt att de skulle ropa om de behövde någonting.

Det är väldigt obalanserat, att ha en jätte till Zihao hängandes över sig. Särskilt när Joshuas kroppsbyggnad är så slank och nätt som den är. Aja, artonåringen bryr sig inte det minsta, och slingrar därför armarna om den äldre och håller om honom. De båda två behöver bli höllda ibland, känna sig liten och säker. Även Zihao som är över 190 behöver det.
"Jag nämnde inte grönsaker," påpekar Joshua med rynkade ögonbryn och skakar på huvudet. "Samuel! Hämta kött till Zihao."

Nej, det hade han kanske inte gjort, men Zihao kunde inte ritkigt lita på Joshua när det kom till maten. Vegetarianer var läskiga, i nittonåringens ögon.
”Han får inte steka det”, påminde han och fortsatte att slingra sig om artonåringen, lite som en stor orm. ”Ska jag sluta? Är jag för tung?” Undrade den äldre efter ett slag, däremot utan att dra sig tillbaka. Så länge inte den yngre sa någonting, tänkte han minsann inte ge sig. Väldigt irriterande, till hundra procent. Som tur var, borde Joshua ha blivit van vid det laget.

"Stek det inte!" Lägger Joshua till, hör hur sin bror stönar från nedervåning och riktigt himlar med ögonen. Han har tur att ha Noah som kan hjälpa honom. Artonåringen ruskar på huvudet och lindar armarna och benen om Zihao. "Nej, nej. Du ska ligga kvar här. Plus behöver jag bli lite starkare."

”Du kommer inte direkt att bli starkare av att jag hänger på dig”, påpekade Zihao och lät huvudet falla lite på sne. ”Tror du att Samuel är glad över att agera betjänt åt oss? För det verkar inte som det”, fortsatte han och fuktade läpparna. Nu när han verkligen börjat tänka på det, så var nittonåringen utsvulten. Det enda han hade lyckats få i sig under dagen var några koppar te och tofu med chili. Sådant mättar inte en tonåring speciellt länge. Han hade väl varit så upptagen med att gosa med Joshua att han helt glömt bort hungern.

Med rynkade ögonbryn och ogillande ansiktsuttryck stirrar Joshua på den äldre.
"Kan du inte låta mig önska?" Muttrar han surt och lutar med läpparna. Gud det vore härligt om han kunde bygga upp muskler bara genom att ha en Zihao klängandes över sig. "Nej det tror jag inte. Vi kommer behöva agera betjänter för honom någon dag, öga för öga."

Usch, Zihao ville absolut inte låta Samuel vara boss under en hel dag. Men då han ändå inte orkade resa sig upp, skulle det väl sluta med det i alla fall.
”Om du vill bli starkare kan jag vara din privata tränare, om du vill”, föreslog nittonåringen och knäppte löst till Joshua i pannan. ”Jag är faktiskt ganska stark, även om det troligen beror på en hel del andra saker”, sade han därefter och såg uppnosig ut. Till en början hade han åtmsintone varit stark på grund av träningen faktiskt.