PRS Lupple & Medi

Hon såg på honom med ett vackert leende på sina läppar.
"Jag ska ha min nyaste klänning idag. Den är så fin."

Tristan såg på sin far och söt ögonen.
"Far jag har en fråga. Kommer du till huset där vi ska vara först? Med Willow menar jag? Om det är så kanske det är bäst att du har henne. " Han så på honom.
"Ta en av hennes påsar och drick så blir du säkert snabbare." Han drog handen genom håret.
"Jag har ingen lust att fly igen. Det är jobbigt nog."

Han stirrade på henne med stora ögon och befann sig snart i badrummet med henne och svalde de sista vindruvorna.
" Du är vacker. "Log han och klev fram och kysste henne mjukt på läpparna.
"Grattis på födelsedagen." Log han innan han backade ifrån henne.

Lathan såg på Tristan och studerade honom.
" Jag kommer komma sist av alla. Det är ganska självklart att jag, Alexander, Dorian eller Maria har henne. " Sa han ärligt och såg på sin son.
"Jag behöver inte dricka hennes blod Tristan. Jag har tillräckligt mycket blod från mirakelbarn i mina ådror." Sa han lågt och rätade upp sig.
"Jag vet, det är en av alla nackdelar med att vara som oss. " Sa han och tog sin sons hand och kramade den mjukt.

Hon kysste honom och lade armarna om honom och slöt ögonen.
"Tack." Hon satte sedan i proppen och började fylla karet och hällde ner skum och log.
"Jag kommer älska dig tills tiden skiljer oss åt." Hon såg på honom och vände sig sedan.

"Jag trodde deras kraft gick ur en genom året." Han såg på honom och såg bort.
"Men Mirakelbarnen överlevde knappt länge nog som Willow. Hon är den äldsta någonsin." Han drog handen genom håret och såg på sin far och lo trött.
"Jag har redan börjat frakta sakerna. Eftersom det blir en längre resa så är det perfekt."

Han log brett mot henne och kysste henne igen och smekte hennes rygg sakta.
"Kommer älska dig i all tid. "Viskade han ärligt och drog henne intill sig och drog in hennes doft och slöt ögonen.

Lathan flinade till.
"Det är sant. Men som du vet så behöver inte vi äldre dricka blod lika ofta som ni yngre. Allt går ur en mycket långsammare. Eller snarare vi lär oss att behålla energi." Sa han lugnt.
"Hon är den äldsta. Hon är starkare än någon annan. Därför kan jag inte dricka från henne. Jag skulle inte kunna sluta. " Sa han trött och nickade.
" Det är bra. Men du Tristan. När vi kommer till nästa ställe. Försök roa dig själv lite. Börja med nån aktivitet, eller jobb. Försök träffa någon. " Sa Lathan och såg på honom.

Hon log och kysste hans hand.
"Jag måste göra mig ordning och jag vet att du inte vill se mig naken så vill du gå ut eller vända dig om tills jag är i badet?" Hon skrattade mjukt och kliade sig i håret.

"Jag vet far. Jag ska försöka hitta något att göra. " Han log och börja duka av bordet.
"Jag kanske tar ett jobb på ett kafé? Kanske blir mer populärt när jag är där kanske." Han flinade och såg på sin syster.
"Du kan jobba med. Sy klänningar."

Dorian såg på henne och blev otroligt chockad över hennes ord, det var som om någon slagit till honom.
Han vände sig hastigt om och slöt ögonen för säkerhetsskull.
" Det är inte det att jag inte vill se dig Willow. Det känns bara inte rätt... just nu." Mumlade han och bet sig lite i läppen.

Lathan log mot honom och nickade.
" Det låter som en bra tanke. Eller öppna ett eget café, eller en restaurang. " Föreslog han leendes.
"Och du kan skapa nått märke. " Log han mot Armelle som suckade ljudligt.
"Jag vill inte jobba med kläder. Jag gör redan kläder. Jag vill lära mig nått nytt. Kanske frisör. " Sa hon och reste sig upp och flinade brett.
"Eller makeup-artist. åhh jag kan träna på Willow. " Fnittrade hon och det syntes hur hennes tankar började susa iväg.

Hon tog av sig trosorna och tröjan oc klev ner i badet och såg på honom.
"Jag fatar. Du är ju trots allt en farfar." Hon fnittrade och lade huvudet på sned.
"Minns du våran lek? Att ge poäng? Vad kan vi göra med dem?Du kan redan få 50 nya för att du åt den där vindruvan." Hon log mjukt.

Han nickade och skrattade.
"Men sy kläder endast åt Willow då. Hon kanske inte kan gå ut som normalt. Då är det bäst att få något tjusigt." Han log mot henne och nickade.
"Ja det kan du göra. Var vem du vill."

Han hörde hur hon sjönk ned i badet och han väntade lite extra innan han öppnade ögonen och vände sig om och slog sig ned på golvet bredvid badkaret -bredvid henne.
"Åh hysch, jag är bara lite traditionell." Mumlade han och såg lite skamset mot henne.
Men skrattade lågt åt hennes ord.
"Jag minns älskling." Sa han.
"Åh jag vet inte, jag kanske ska göra en tavla av dem." Log han fundersamt och flinade.
"Åh 50 hela poäng. "
"Du leder ändå." Log han ärligt.

Armelle nickade sakta. "Jag hinner sy åt henne. " Log hon och nickade ivrigt.
"Det suger att fly, eller flytta men det är fett kul. Man kan skapa om sig själv. "Log hon lyckligt.
Lathan studerade dem noga och suckade lågt.
"Vi kanske inte borde sticka ut, utan smälta in." Sa han och reste sig upp.
Armelle stannade upp och vände sig mot sin far.
"Avsluta inte den där tanken- glöm det. " Sa hon upprört och stormade sedan ut från matsalen och upp till sitt rum.

Hon såg på honom och smekte hans kind med sin blöta hand och log.
"Jag kommer få den bädta födelsedagen som någon kan få." Hon lo mot honom och sjönk ner under vattnet och kom snart upp och sträckte sig efter schampot och började löddra in det.
"Jag vill göra mig så fin som möjligt. Jag ska be Armelle sätta upp mit hår och sminka mig. Hon är säkert duktig på det." Hon log stort och kysste honom igen.
"Åhh älskling ni är underbara."

Han log mot henne och lutade huvudet mot badkarskanten och bara studerade sin älskade Willow.
" Vi ska göra vårt bästa för att du ska få det. "Log han.
Dorian flinade till.
"Hon kan sy. Det andra- inte lika bra. Maria dock- hon är riktigt skicklig på det. " Sa han ärligt.
Han besvarade kyssen och log.
"Du är underbar." Sa han.