Rollspelare & Wolfy prs

"Vad är det för fel? Snälla var ärlig med mig, jag kan inte gissa eller läsa tankar." mumlade han och lutade sin panna mot hennes. Han suckade lågt och pussade hennes nästipp några gånger.

”Ingenting är fel.” Leah fattade inte vart han fått för sig att någonting skulle vara fel. Om man bortsåg från att han enligt henne var lite för gullig med Elizabeth. ”Kanske lite.. förundrad över hur mycket uppmärksamhet du ger Elizabeth.” Det var inte med glädje hon erkände att hon kände sig svartsjuk.

Jason rynkade på pannan och skrattade till, hade trott att det var något allvarligare än lite svartsjuka.
"Åh min lilla älskling." log han och pussade henne flera gånger. Han kramade om henne hårt och log smått. "Du har inget att vara avundsjuk för." flinade han.

Leah skrattade inte då hon inte tyckte att det var lika roligt. Det spelade ingen roll om hon hade något att vara avundsjuk för eller inte, hon tyckte ändå inte om att dela hans uppmärksamhet med någon hon aldrig träffat förut. Å andra sidan kanske hon bara reagerade för att hennes känsliga sida tittade fram igen.

"Jag älskar dig mer än allt annat på jorden. Hon är bara lite ledsen för hon vill bli vän med dig men du ger henne ingen chans. Var det nödvändigt att sätta dig på ett annat bord?" suckade han och smekte hennes kinder. Han log svagt och kysste mjukt hennes läppar.

”Vadå ger jag henne ingen chans?” Leah såg förvirrad ut. Hade hon ignorerat Elizabeth vid något tillfälle? ”Jag satte mig vid ett annat bord för att jag äter långsamt. Bara för att det är uppenbart att jag inte är frisk så vill jag inte göra det ännu tydligare genom att låta främmande människor se på när jag knappt får i mig maten. Det känns väldigt förnedrande för mig.”

Jason rynkade på pannan och suckade lågt, ångrade att han öppnat sin mun. Han nickade lite och kramade hårt om henne. Han kände sig något otroligt skyldig över att ha missat det.
"Förlåt älskling." sade han och kysste mjukt hennes panna. "Det var dumt av mig." sade han lågt.

Leah tittade ner på sina fötter, kände sig ledsen då hon var säker på att hon kunnat göra bättre ifrån sig. Speciellt om det var så viktigt för Jason att hon kom överens med den här Elizabeth. Plus att hon hatade att göra honom besviken på henne.
"Förlåt," mumlade hon skamset.

"Nej. Du har inget att säga förlåt för, Leah. Jag borde fattat varför du ville sitta själv." suckade han och kysste hennes panna några gånger. Han smekte hennes midja och kramade hårt om henne, ville att hon skulle bli glad igen eller iallafall mindre ledsen.

"Det är inte bara därför." Leah lossade hans grepp om henne för att kunna torka bort en envis tår från ögonvrån. "Jag vill bara inte vara en besvikelse för dig och det känns som jag är det. Jag vet att du kan få bättre och du förtjänar bättre." Det kändes som om hon inte gjorde framsteg tillräckligt snabbt och att hon jämt gjorde någonting som han skulle få skämmas över henne för.