De utvalda

Ethan log mjukt och gick fram till Eletha. "Älskling...du darrar". Han kysste hennes kind innan han plockade upp Simon. "Jag kan vila och leka". Han la sig i sängen och lät pojken hålla på med hans kläder och hår.

"Akta ryggen bara." sa Eletha och sjönk darrade ner på golvet då de båda var borta, tänk om han hade dött, tänk om?

Ethan tänkte samma tankar som Eletha, tänk om han fött, vad skulke då hända med hans familj? Han log svagt då Simon drog honom i håret men han hade inte dött.

Snart hade Eletha tagit sig samman och ropade in dem båda till köket för att äta.

Ethan bar tillbaka Simon till köketvoch satte honom i stolen innan han själv satte sig ner. "Ser gott ut" log han glatt mot Eletha.

Eletha nickar och sätter fram maten på bordet, "Hoppas det, det blev lite bränt, men det går nog." säger hon lite svävande och sätter sig.

Ethan åt med god aptit. "Det smakar gott också!". Han åt upp snabbt och lutade sig sedan tillbaka och började granska Eletha. "Hur är det?" frågade han mjukt.

Eletha åt hon med och gav till Simon men undvek Ethans fråga till en början. "Bra, tror jag." sa hon men slog hon ner blicken, hon var konstig på något vis, men det var han som var dålig inte hon.

Ethan reste sig upp och gick fram till henne. "Jo, du mår jätte dåligt, man ser det hur lätt som helst" sa han mjukt och la armarna om henne. "Jag kan lägga Simon så kan vi sova".

"Nej då, jag mår bra." protesterar hon, men ger sig och nickar, "Det låter bra, jag tar reda på disken." sa hon och log svagt.