prs yehet & kkaebsong

Blicken viker inte undan från Zihaos väl skulpterade ansikte en endaste gång. Dock tvingas den bort när nästa fråga dyker upp.. nej, Joshua vill inte prata om det, men de hade en överenskommelse. Inga fler hemligheter, de orden ekar konstant i det stackars huvudet.
"Vad exakt är det du vill veta?" frågar artonåringen med rynkade ögonbryn, låter blicken än en gång fara upp mot Zihaos välkomnande ögon. "Jag blev inlagd på sjukhus igen. Hur patetiskt det än är, men tredje gången gillt inte sant?"

Med en skuldmedveten blick, gjorde Zihao en liten grimas. Däremot var det som Joshua sa, tredje gången gillt. Det skulle aldrig få hända igen, inte så länge Mr fluffboll var vid livet.
”Lova att aldrig hamna där igen”, sade han allvarligt och nickade för sig själv. ”Jag kommer inte tillåta det”, konstaterade han därefter tvärt och putade med underläppen. Helt plötsligt hade han världens lust att klänga sig över Joshua och, kort och gott, attackera honom. Så det var precis det nitonråognen gjorde - attackerade den yngre med en hel drös små kyssar över hela ansiktet. Jösses, han hade verkligen problem ibland.

"Jag kommer försöka," försäkrar Joshua med ett leende, det är svårt att lova en sådan sak. Särskilt när han försökt lova sig själv det varje gång, men hamnat på samma plats, samma vikt, hela tre gånger. "Lovar du det?" frågar artonåringen med stora ögon, gud han har alltid haft svårt för löften. En stor våg med förvåning glider över honom när Zihao börjar lämna små kyssar över hela ansiktet, och Joshua kan inte hålla sig själv från att fnittra till. Det kittlas ju så mycket.

”Mhm, det lovar jag”, mumqlde Zihao beslutsamt, samtidigt som han bet sig fast vid Joshuas käke och började löst gnaga i skinnet. ”Jag vet att löften aldrig gynnat oss speciellt mycket, så drt är dags att ändra på det”, fortsatte han, trots att orden knappt var hörbara. Nej, han kunde inte sluta nafsa på den yngre och ja, det var ett problem. ”Förlåt, min tänder kliar”, muttrade nittonåringen och slingrade armarna och benen ännu tightare omkring Joshua. Som sagt - väldigt stora problem.

Det gläder Joshua, att Zihao har samma tankeställningar när det kommer till löften som honom. Kanske det hela gör det en hel del lättare.
"Det håller jag med om," medger artonåringen medan fingrarna stryker sig över de röda lockarna. Ja, det håller han verkligen med om. När den äldres tänder kommer i kontakt med huden dock, känner han hur huden ryser av beröringen och ett litet, försiktigt skratt rör sig ut mellan de fylliga läpparna. "Jag har faktiskt ingenting emot det, Zihao."

Någonting som var riktigt sorgligt var det faktum att Zihao inte ens kände sig skamsen när han satte tänderna i Joshua. Beteendet hade fått gå så pass långt att han nästan inte såg något fel i det längre. Suck.
”Bra, för jag kan verkligen inte sluta”, knorrade nittonåringen och övergick till att nafsa på den yngres öra istället. ”Förresten, vi pratade nyss om vad jag vill jobba med när allting återgår till det normala..men vad vill du jobba med? Har du också tänkt på Hogwarts eller?” Undrade han nyfiket och lutade sig slutligen lite tillbaka, så att de kunde se ordentligt på varandra.

Tankarna på gnagandet och närgången försvinner så fort den äldre lutar sig bort från honom. Aw.
"Jag vet inte riktigt, lärare är ingenting jag strävar efter." medger Joshua och biter sig tvekandes i underläppen, blicken fäst på Zihao. "Auror vore roligt, dock finns det ingen mening med ett bli det om alla dödsätare dör under kriget. Så helt ärligt vet jag inte riktigt, men yrket verkar riktigt intressant från det jag sett med han jag praktiserar hos."

”Det kommer alltid att finnas onda männsikor här i världen, alla av dem är inte dödsätare”, påpekade Zihao, vars huvud fallit på sned. ”Jag menar, om alla dödsätare skulle elimineras kommer det fortfarande att finnas en massa vidriga varelser kvar.” Han lät händerna glida ner mot Joshuas axlar, med ett snett leende över läpparna. ”Men jag kommer aldrig att kunna arbeta någonstans där du inte är..” Erkände nitonråognen därefter. Axlarna sjönk ihop en aning och han vände bort blicken. Japp, det var sorgligt nog där sanningen låg.

"Aurorers uppgift är att fängsla dödsätare, onda magiker. Människor, mugglare, som är onda är inte deras jobb att få bort." förklarar Joshua med en lätt axel ryckning. Det som kommer därnäst får artonåringen att skaka på huvudet, visserligen har de haft det väldigt svårt att hålla sig borta från varandra. Men samtidigt klarade de hela två år. Även om Joshua inte vill gå igenom det igen, så vet han att det är möjligt. "Det kommer du kunna, om det är ett arbete du gillar."

Zihao ruskade på huvudet och putade med underläppen.
”Du, det många fler magiska varelser är onda by nature”, protesterade han och klängde sig fast vid Joshua igen. Urk, han ville verkligen inte tänka på att lämna igen, det fick honom bara att vilja brista ut i gråt. ”Ta varulvar som ett exempel, visserligen har de ingen kontroll över vad de egentligen håller på med, men ändå”, knotade han vidare och begravde ansiktet i artonåringens axel. ”Åh, påtal om det där..jag har fortfarande ingen kontroll under fullmånen.”