Life - Lupple & Medi PRS

Hon såg på honom och sprang sedan efter och såg på vargarna och suckade.
Hur skulle hon veta vad som var rätt?
"Sammy?" ropade hon mot honom och såg frågande ut.

Gabriel vände blicken mot Olivia och den sa ett enda ord-gå. Sammy var uppe i varv och redo att gå till attack mot Gabriel här näst. Ingen fattade någonting, Luna försökte få Sammys uppmärksamhet, Gabriel tappade fullständigt tålamod och gav ifrån sig ett beordrade ylande och en efter en la sig vargarna ned och tystnande. Sammy vandrade i små cirklar och försökte hålla sig på fötterna men när Gabriel mötte hans blick och närmade sig honom så la sig även han.
Sedan började förklaringarna, mycket mer sansat. Matt gnydde och fortsatte att blöda. Gabriel drog honom till sig för att hjälpa honom att läka. Det hade varit Sammys fel, helt och hållet. Han hade tappat behärskningen av att få reda på att Matt och Luna hade dejtat- för många års sen. Det var vad alla sa även Sammy efter att han lugnat ned sig.

Hon såg mot dem och skrek till men backade när Gabriel hade ylat och såg på honom och såg sedan på Sammy. Hade han försökt att attakera Gabriel?
När de låg ner försökt hon ta sig närmare och såg på Sammy.
"Sammy kom med mig. Jag ska ta hand om dig." Hon såg mot Gabriel.
"Ta hand om matt och jag lovar att inte skada Sammy. Han behöver vara ensam en stund tror jag."

Gabriel skakade på huvudet. Varför gick hon inte bara? Detta var inte direkt säkert för tillfället. Han gillade inte Sammys energi just nu. Aldrig att han tänkte skicka med henne en obalanserad varg. Han tittade på Luna som såg på Sammy med besviken blick och hon fattade vinken och tippade fram till Olivia och varsamt duttade till henne på ryggen för att visa att hon skulle följa med. Även hon hade fått några rivsår och bett men de var inte allvarliga. Gabriel bet tag i Sammys nackskinn och drog honom till sig, till Matt. Det var solklart vad Sammy skulle göra och han började försiktigt tvätta Matts sår. Skamsen.

Hon såg på dem och gav upp. Gabriel hade säkert sina skäl och hon såg på Luna och gick med henne. Sakta smekte hon henne över hennes huvud.
"Åh du är så vacker." Hon viskade och såg över axeln.
"Sammy kan vara så... Sammy ibland." Viskade hon och gick mot Gabriels hus och höll dörren öppen för henne.
"Jag tror Gabriel inte har något emot att vi går hit." Viskade hon och såg på henne.

Luna såg upp på henne och såg road ut över komplimangen men väl framme vid huset så gick hon in och skiftade form. Det roande helt bota. "Alltså Sammy, han hade ingen rätt att attackera min vän, eller mig. Och att han tänkte attackera Gabriel, vilken total idiot. " Sa hon frustrerat och drog till sig en filt och drog den runt sina axlar. Hon skakade på huvudet. "Det är en sak när man är yngre, då är sånt här väldigt vanligt men att han ens försökte göra mig till sitt revir. Åh jag ska strypa honom. "Fortsatte han irriterat och såg sedan på Olivia. "Förlåt, jag sitter här och pratar strunt. Du är väktaren, och Gabriels fästmö. "Log hon lyckligt. "Det är en ära. "Sa hon och höll fram sin hand.

Hon såg på henne och kunde inte låta bli att skratta.
"Jag ska hälsa honom det." Hon tog hennes hand och höll den i sin.
"Nöjet är mitt. Sammy pratar så mycket om dig och när jag såg dig. Du är så vacker." Hon log mot henne.
"Så vill du ha något att äta?" Viskade hon och sedan flinade.
"Om du vill kan vi verkligen skrämma Sammy för att få in det i hans huvud att han är en idiot."

Luna skakade hennes hand och kramade den mjukt. "Tack och du kan säga att han behöver be om ursäkt typ miljoner gånger för att han skämde ut mig och sig och Gabriel. " Suckade hon och drog handen igenom sitt hår och släppte taget om Olivia. "Tack. "Log hon och såg på henne. "Du är väldigt vacker också, jag förstår varför Gabriel är så glad...hela tiden" Sa hon leendes och skakade på huvudet. "Nej tack, men jag tar gärna lite vatten." Log hon för att sedan skratta. " Vi borde verkligen banka in det i hans huvud. " Sa hon roat.

Hon hämtade lite vatten och log mjukt.
"Gabriel och jag har fått en pressent." Hon satte handen mot sina läppar och log.
"Du ska få se." Hon räckte över glaset till henne och skrev en lapp till Gabriel innan hon såg mot henne.
"Om du följer med mig så ska jag visa." Hon log.
"Du kanske vill ta en dusch med så du kan slappna av." Hon nickade. Hon kände sig som en mamma.
"Så du är inte arg att jag stal Gabriel? Jag trodde alla honor ville ha honom."

Luna såg intresserat på henne. "En present, jasså?" Skrattade hon och drack upp vattnet innan hon reste sig upp och gjorde sig redo att följa henne. "Ja väldigt gärna. Och lite kläder. "Flinade hon och skrattade sedan. "Åh nej, det är rang inblandat och jag är för låg men om jag skulle vilja ha honom så skulle jag behöva bli högst i rang av alla honor och jag är inte den som slåss. Snacka om att fläcka ned min päls med blod, usch. " " Sammy är också högre än mig i rang och jag kan behöva slåss för honom, en dag. Speciellt efter idag. "Sa hon sorgset.