De utvalda

Läkaren såg irriterat på henne. "Jag kan inte göra något när du skakar i mig!". Han lyfte sedan försiktigt upp Ethans huvud och kände noga på nacken, den var inte knäckt eller något. Han for sedan ner till hans rygg, inget var brutet, men det buktade ut för mycket på ett ställa...Han petade snabbt och lätt in det.
Ethan for upp, drog ett djupt andetag innan han for ner igen. Fortfarande chockat, men han andades. "Att alltid du ska råka illa ut pojk" suckade läkaren.

"Ethan, Ethan, snälla lev....Ethan." skriker Eletha hysteriskt gång på gång för att få honom att vakna, tillslut faller hon ihop i en hög gråtande i kramper, "Ethan snälla." snyftar hon, Simon hade en annan kvinna nu i sin famn.

"Han lever flicka!" sa läkaren men visste att det nog inte skulle hjälpa henne. Han fortsatte känna på Ethans rygg, en inbuktning...Det kunde han inte göra själv...
"Hjälp mig här" sa han åt några män. Tillsammans lyfte de upp Ethan i armarna och läkaren gjorde sig beredd att slå till Ethans rygg på ett ställe som skulle rätta till det.

Eletha hörde honom inte, hans ord lyckades inte tränga igenom hennes hysteriska gråt. Hon märkte inte ens va de gjorde men hon hade slutat att kämpa emot mot männen som höll fast henne.

Läkaren slog till, hårt och snabbt. Ethan vaknade till nu. "Vad, vad fan håller ni på med?!". Han tystnade sedan då han kände smärtan i ryggen. "Den är inte bruten" skyndade sig doktorn att säga. "Du har bara slagit den rejält.

Eletha hör Ethans röst och slutar att gråta, "Ethan, Ethan." ropar hon och knuffar undan männen för att komma till honom.

Ethan vände huvudet mot Eletha. "Eletha, varför gråter du?". Han mindes inte mer än att han ramlat ner, var det därför det var sådan uppståndelse? Han kramade om henne med en arm när hon kom fram.

"Du dog...nästan Ethan." Eletha snyftade fortfarande till, glad över han levde även om han var skadad, men han levde åtminstonde.

Ethan såg chockat på henne. "Dog? Men...jag har bara ont i ryggen". Han kramade om henne för att stoppa hennes tårar. "Såja, jag lever ju".

Eletha nickade, "Det är bra, gör det i fortsättningen med." sa Eletha och drog tillbaka tårarna.