In the dark PRS Vidomina & Medi

Alice var kvar på golvet och sa inget.
Pul gick fram till korgen och öppnade flaskan med vatten och tvingade Alice att dricka.
"Drick nu." Han suckade och såg sedan mot Dörren. Det hela hade spårats ut. Han såg mot hennes axeln och mådde nu illa. Att någon kunde vara så ond.

"Ja, herre, precis, min herre, precis så!", ekade Augustus glada stämma i fängelsehålorna igen när han skuttade nerför trapporna för att ta sig tillbaka till Alice och Pul.
Efter sig hade han Lord Zoltan med sina rådgivare och vakter i släptåg, och Ivan som bytt om till något som mer passade den klädkod vampyrerna i detta slott bar.
Zoltan stannade upp när han upptäckte Alice. Han iakttog henne och övervägde om det Augustus sagt verkligen var sant. Ivrigt fnissade Augustus vid Zoltans sida och Zoltan närmade sig Alice. "Alice..", viskade Zoltan och sträckte en hand mot Alices håll, men hejdade sig då han kommit tillräckligt nära för att upptäcka att hon låg ihopsjunken i Puls famn.
Zoltan hejdade sig och såg ner på henne. "Ta med henne, det är dags nu.", flämtade han och vände sig om för att gå därifrån igen.
Vakterna gick fram för att plocka upp Alice och gå efter Zoltan, med de andra, därifrån.

Pul hade lagt armen om henne och matade henne med bröd och såg sedan upp.
"Lord Zoltan." Han sänkte huvudet och såg Alice öpna ögonen för att se vad som stod på. Men hon gjorde inget och slöt sedan ögonen igen.
När hon började släpas efter vakterna så drog hon fötterna efter sig.
"Jag mår inte bra min lord." viskade hon.

Zoltan gick tillbaka till sin tronsal där vakterna satte ner Alice på en bädd, mer likt en soffa, i mitten av rummet.
Ivan såg sig om och parkerade sig längst med väggen.
Inne i rummet hade flera samlats för att se på Alice. Det tog inte lång tid innan Ivan förstad att de också var vampyrer. Han svalde och fäste blicken på Alice och Zoltan igen.
Zoltan gick runt Alice lät tanken av hans vinst sjunka in. Han kunde känna den. Deras seger var inom räckhåll.
Augustus kväde ett skratt en bit ifrån och nickade ivrigt med, till sin mästare.
Zoltan stannade upp och vände sig om för att se på de andra i salen.
"Vänner! Mina medkamrater. Mina trogna, lojala tjänare.." Han sträckte ut armarna för att se på de alla och pausade. "Med hennes blod ska vi ta tillbaka som en gång var vårat! Det som blivit stulet från oss! Rikena och makten. Det ska åter bli vårat igen. Tillsammans, mina vänner.." Han bytte en blick med Ivan. "...Ska vi segra!"
Hans ord möttes av jubel och applåder. Ivan applåderade med och sträckte på sig en aning. Han övertygade sig själv att han gjort ett bra jobb.

Alice sjönk ner på bädden med huvudet sänkt huvud. Kylan omslöt henne och tafatt drog hon armarna om sig för att försöka hålla sig varm. Det hon hörde var som att vara under vatten och hon blickade försiktigt upp. Hon var trött och sliten efter tortyren. Tårar föll ner för hennes kinder och hon sänkte återigen huvudet. Det var väl rätt det hon gjorde?

Zoltan drog på en mungipan nöjt när han upptäckte sina vänners belåtenhet med honom.
Han såg på en av rådgivarna som förstod sin mästares tecken och steg närmare in i tronsalen för att stämma in i Zoltans talan.
"Vi tar av Alices blod och rider ut i natten för att ta tillbaka det som en gång varit vårat. Natten tillhör oss.. vampyrer!" Vampyren i huva kraxade sina ord.
De andra nickade och kastade Alice ivriga blickar. Zoltan var först att närma sig henne för att föra bort håret som fallit över hennes hals och på så sätt blotta hennes hud. Med en kvick rörelse borrade han tänderna i henne och sög av blodet, bara någon sekund räckte. Sedan väste han högt av förtjusning och berusning. Vakterna följde honom därifrån då han tog täten ut från tronsalen, ut för att fånga natten och ta tillbaka sitt.

Hon kände hans fingrar fösa bort håret men sa inget. Inte häller när han bet henne utan kved till. När han var klar sjönk hon ihop på bädden och ögonen föll ihop.
Pul såg mot Ivan och såg sedan mot Alice. Det skulle inte sluta bra det här. Han slöt ögonen och svalde. Han skulle föråda en hel art.

Ivan såg på hur flera av vampyrerna närmade sig Alice för att ta en bit av hennes blod. Tillslut var det hans egen tur. Han närmade henne och ställde sig intill bädden för att blicka ner på det lilla som var kvar av henne. I samma stund försvann allt gott inom Ivan och han slukades av mörker. Han kastade sig över Alice och slukade i sig blod för att sedan fort ge sig av därifrån och göra sällskap hos de andra vampyrerna. Ut i natten.
De sista vampyrerna, att dricka från Alices blod, var bland annat Greve Markal. Han hade kommit tillbaka för att göra sin Lord sällskap. Han bet i Alices handled och lämnade sedan tronsalen på sitt kvicka sätt för att följa efter de andra ut i mörkret.
De sista timmarna för människovärlden skulle snart nå sitt slut.

Alice kände sig mer och mer tröttare. Livet som togs ifrån henne med våld gjorde att hon såg allt suddigare. Desperat sträckte hon sig mot Pul men han gjorde inget. Tårar av svek och sorg lämnade hennes ögon och hon slöt ögonen för alltid.

Med ett skrik vaknade Halo upp med svetten rinnandes ner för hennes panna. Håret låg klistrat över hennes ansikte och hon sträckte sig efter sänglampan och tände den. Ett ljus spred sig i rummet och hon kunde inte sluta att skaka.
"Halo?" Mira kom in i hennes rum och såg oroligt på henne och såg sig om.
"Mardröm?" Frågade hon och Halo kunde bara nicka. Mira log moderligt och tog hennes hand.
"Jag vet att Julius inte vill det här men en kopp varm choklad skulle nog inte vara dåligt? Kom så ska vi reda ut allt." Den unga flickan tog sig ur sängen och följde med ner till köket där hon slog sig ner. Blicken flackade och hon drog upp benen.
"Kan jag inte få vara hemma i morgon? Jag känner mig inte frisk...." Mira började göra iordning choklad och skakade på huvudet.
"Halo så kan du inte säga. Du ska väl ha prov sen ska du hitta på något med Caspian eller hur?"
Mira hällde ner kakao, socker och började vispa lätt och såg på mjölken medan hon då och då slängde en blick på Halo. Klockan var 4 på morgonen men det var inte bra med mardrömmar häller.
"Jo det ska vi. " Hon rodnade svagt och Mira kom fram till henne med en kopp och ställde den framför henne.
"Så drick nu så ska du se att det blir bättre." Mira log moderligt igen och såg på Halo som tog emot muggen.
När hon väl kommit i sängen igen bäddade Mira om henne precis som gjort när hon varit liten.
"Sov nu. Jag väcker dig om någon timme. Jag ska se till att du får en bra start på dagen." Hon vände sig om och gick ut men lämnade dörren på glänt så man såg den lilla bordslampan från hallen ge ifrån sig sitt svaga lyse.

När Halo väl var i skolan såg hon sliten ut. Hon rättade till den emeraldgröna kjolen och fingrade på det röda håret och såg ner i sin bänk. Trött fortfarande suckade hon tungt.
"Du Adelaide har du något som piggar upp? Jag har haft mardrömmar igen. Jag är så trött."

Adelaide hade själv haft en svår natt. All stress inför provet hade hållit henne vaken. Om inte hennes mamma hade sagt till hade hon nog hållit sig vaken hela natten för att plugga mer inför det.
Morgon därpå hade hon vaknat och släpat sina steg till skolan, hack i häl efter Caspian som själv verkade så självsäker och nöjd. Caspian verkligen gillade studierna. Adelaide var duktig, hade höga betyg, men Caspian.. han verkligen intresserade sig passionerat för ämnena. Han måste ha varit en av toppeleverna i hela skolan.
Adelaide suckade högt igen när hon slog sig ner på sin plats vid skolbänken och drog sin hand genom sitt silvriga långa hår.
"Hm?" Hon såg mot Halo, hennes bästa vän, och nickade då. Hon sträckte sig efter sin väska för att fiska upp varsitt piller till det. En energikick, inte mer än så.
"Här.", sa hon och räckte över ett för att själv ta ett och skölja ner med vatten från vattenflaskan hon hade med sig. "Är du redo för provet, Halo? Jag kunde inte sova så mycket i natt på grund av det..!"