Rollspelare & Wolfy prs

Jason log svagt och kysste hennes nästipp några gånger innan han hårt kramade om henne.
”Jag får inte nog av dig.” Suckade han och kysste mjukt hennes huvud.

"Det skulle jag påstå är en bra sak." Leah lutade sin panna mot hans. Hade han fått nog av henne skulle hon inte sitta i hans famn eller få njuta av hans närhet och omfamning. Han behövde inte bli trött på henne inom den närmsta framtiden heller.

Jason vaggade henne lätt i famnen och suckade lågt för sig själv.
”Tror du att dom kommer låta dig sova hos mig inatt?” Frågade han och kollade på henne med stora ögon.

Hennes ögon lös upp en aning trots att det bara var en fråga han ställde. Det var inte ens säkert att hon skulle få lov.
"Vi frågar!" log hon ivrigt, ville nästan springa iväg omedelbart som en liten flicka men påminde sig mentalt om att ha tålamod och njuta av Jasons varma famn en stund till.

Jason skrattade till och la sina händer på hennes kinder.
”Du är så jävla gullig.” Sade han och pussade hennes läppar. Han höll om henne medan han reste sig upp innan han försiktigt släppte ner henne.

Leah tog hans hand i sin innan hon började gå, spanade omkring efter någon av de tre sköterskorna som följt med. Det var inte det lättaste med tanke på folkmängden men hon fick tillslut syn på en som satt på en bänk och pratade med en tjej.
"Permission för en natt?" frågade hon med ett stort leende och nickade menande mot Jason.

Jason gick efter henne som en vilsen valp men stannade upp när han väl märkte att hon stannat. Han granskade sköterskan och log så snällt han kunde.
”Jag lovar att se till att hon äter frukost och middag.” Log han gulligt och smekte Leahs handrygg med sin tumme.

Hon kopplade på sig sin bästa min i hopp om att det skulle hjälpa att övertyga sköterskan.
"Eftersom du nu lovar så ska det väl gå bra," log hon och nickade mot Jason. Leah vände sig förtjust om mot honom för att krama om honom, lättad över att ha fått sin efterlängtade permission.

Jason sken upp i ett leende och kramade om Leah.
”Jag är seriös, du ska äta.” Viskade han och pussade hennes huvud. Han tackade sköterskan innan han styrde stegen mot Elizabeth igen så att de kunde vara med henne.

”Ja, ja. Jag vet.” Leah visste att hon behövde äta. Det faktumet störde henne inte det minsta för stunden då hon bara var så glad över att få sova bredvid Jason i natt.