Denices sjunde år tillsammans med Marodörerna [ SV ]

super bra!

Jättebra!

mer

Håller med!

Gud vad man missar då man e borta! :o Superfina kapitel! :'

Du är super duktig

Ja!

Tack så mycket ♥

Lovar att lägga ut imorgon och jag är ledsen för dröjandet (känns som om jag alltid skriver det...) men det är det att det är fullt upp med skolan och andra aktiviteter. Däremot så ska jag nu börja skriva varje dag ( eller varann dag kankse )
Tack för tålamod

oki

Tack som alltid ♥

Kapitel 30

Helt plötsligt stod jag framför ett väldigt fint hus.
Det var vitt utanpå och ett par blommar och buskar som omringade det. Egentligen sog det ganska lika ut som alla de andra husen på gatan. Men visst var det här det absolut bästa. En liten stengrus ledde till dörren och Mrs och Mr Potter gick före oss alla medan de sa saker som " åh, vad kul att ni är här " eller "vi ska äta middag snart allihoppa".
De öppnade dörren och välkomnade oss in.
Jag såg in i huset och såg direkt att det var väldigt fint; väggarna var vita men när man kom in i vardagsrummet som var nära hallen så fanns det kuddar i ljusblått. Gardinerna var också i den färgen. Soffan var däremot vit.
Jag gick ut igen till hallen och upptäckte en trappa som Sirius redan hade gått uppför. Jag följde efter honom.
Det var en ganska stor våning med två rum till vänster om en och ett till höger. I mitten fanns en stor byrå och ett skåp.
Sedan kom en ganska konstig( eller konstig och konstig)
- Bor några trollkarlar eller häxor här?
- Japp, detta är en så kallad trollkarlsgata, ja, de kallas så, sa Siruis till min lilla frågande min.
Jag tyckte ändå själv att jag borde veta sånt hära.
Sedan kom familjen Potter gåendes uppåt.
- Vart ska jag sova? frågade jag mrs Potter.
- Du sover där, sa hon vänligt och pekade på ett av rummen som låg bredvid det andra.
- Sirius, James? frågade jag.
- Sirius sover där, sa hon och pekade på rummet bredvid och fortsatte:
- James sover där i sitt vanliga rum.
Hon pekade på rummet mitt emot Sirius.
- Men vart ska ni sova?
- Åh det behöver du inte bekymra dig om, men vi sover iallafall nere i ett rum i vardagsrummet.
- Finns det ett rum där?
- Ja, på kanten där, vi har själv byggt in det, sa Mr Potter.
- Okej..., började jag men han inte särskilt långt innan en konstig klocka ringde från mrs Potters förkläde.
- Nu är maten klar! Kom nu, sa hon.
Jag lämnade min koffert i det rum jag hade och hann inte titta så noga innan Sirius föste ut mig ner till matsalen.


Efter maten så var klockan ganska så sent eftersom tågresan hade ändå tagit ett tag.
Men jag var inte särkilt trött så jag bestämde mig för att packa upp i stället.
Rummet som jag skulle sova i hade en säng, ett skrivbord och stol, en matta och en garderob.
Vägarna var i en väldigt ljus gul färg och faktum var att det inte var helt olikt mitt eget rum hemma.
Sirius kom in och tittade sig omkring lite sedan lyfte han på trollstaven och mumlade ett par ord.
Allting i min koffert började packa upp sig själv.
När det var klart log han och tittade på mig.
- Tack, Sirius. Det var väldigt omtänksamt av dig men kläderna ska inte vara på skrivbordet utan i garderoben, sa jag och gick fram till kläderna som nu låg på skrivbordet.
Sirius såg bekymrad ut, suckade och sedan gick han fram och började packa in kläderna i garderoben. Jag stod där och tittade på med ett flin och sa sedan:
- Åh, tack så mycket Sirius. Det hade du inte heller behövt göra, men fortsätt du så att jag kan titta in på James rum.
Jag gick ut och hörde Sirius mumla " tjejer ".


Några timmar senare efter inget som helst tecken på trötthet från någon av oss tre så var vi tvugna att lägga oss. Så vi gick helt riktigt och la oss. Men jag somnade inte direkt utan var vaken ett tag. Men som alltid somnar jag till sist.

Jag vaknade men slog inte upp ögonen men jag kande något hårt slå mot min näve som tydligen var knuten. Inte igen tänkte jag och slog långsamt upp ögonen och såg Sirius ännu en gång stå böjd över sin mage medan han jämrade sig.
- Jag undrar hur Lily och Mathilda klarar sig på morgonen när de väcker dig, sa han svagt.
Jag himlade med ögonen och hjälpte Sirius upp, sedan sa jag:
- Den där förkänar du eftersom du väcker mig mitt i natten! sa jag och pekade på fönstret där det var kolsvart och stjärnorna fortfarande lyste.
- Jag vet inte heller...James väckte mig, sa han.
Vi gick ut ur rummet men innan det satte jag på mig ett par mjukisbyxor åvanpå pyjamas-shortsen.
James hade redan satt sig på den fluffiga mattan utanför alla rummen.
- Sätt er, sa han.
Vi satte mig med benen i kors och väste högt till James.
- Vad gör vi här!
- Godmorgon på dig med...
- Det är inte morgon! avbröt jag James.
- Jag tänkte att alla kunde prata, sa han.
Jag stirrade på honom som om jag inte trodde att det var sant.
- Du har väckt oss mitt i natten för att prata! nu nästan skrek jag.
James gjorde tecken till mig att vara tyst och sa sedan:
- Någon som har en fråga?
Konstigt nog hade jag en...en till Sirius.
- Ja, jag har en fråga (James sken upp) och det är om julbalen. Alltså, Sirius, du sa att det skulle bli julbal, sa jag till Sirius.
Jag tittade på James som inte sken längre.
- Vad är det, formade jag med läpparna till honom när Sirius hann först och började tala:
- Dumbledore sa att det skulle bli efter jullovet. Han sa att han hade saker att göra nu och kunde bara få in det efter jullovet.
- Men det blir väll inget kul. Julen är ju över då!
- Jag vet, men så sa han att det måste bli, sa han.
Det blev tyst en stund och James tog till orda.
- Någon som är pepp på Quidditch?
Han sa det som om han hade väntat länge efter att få fråga och han väntade ivrigt på våra svar.