Allmänt rollspel! {HP}

"Det är viktigt att hålla fast vid rutinerna". Därför satt nu May i fängelsehålorna med en nästan outhärdlig stank under näsan.
Det vanliga sorlet var inte där. Ibland andades någon en svordom i samband med att en kittel rann över, men annars var det tyst. Professorn var nöjd, förstås, och gick omkring med händerna knutna på ryggen.
Snart i alla fall, snart skulle hon träffa de galna tjejerna och amerikanerna. Antog hon. Eller så borde hon bara släppa det och lyda ministern. Ministern ja. Hon undrade hur Adeleine kände.
En geggig bubbla svävade upp och sprack i hennes ansikte.

Adeleine kunde inte låta bli att dra på smilbanden. "Du vet hur man spelar du, aja. Kör till", menade hon och fiskade återigen upp tuggummit ur väskan.

*Spolar lite, hehe.*

Adeleine suckade lättat när klockan var halv fyra, och lektionerna var slut för dagen. Hon var tillsammans med resten av tjejerna på väg mot killarnas stuga. Man märkte verkligen att det var höst nu. Det blåste lätt, och Adeleines eldröda hår rörde sig fritt genom luften, samtidigt som manteln fångade upp det. Det tog inte lång tid innan de var framme. Adeleine lyfte sin knytnäve, och knackade tre gånger på trädörren.

May hade anslutit sig till de andra tjejerna direkt efter sista lektionen och nu stod de på trappen till stugan.
"Vad tror ni om det ministern sade då?" frågade May samtidigt som hon speglade sig i ett fönster med igendragna gardiner. Det blåste utomhus och hennes frisyr hade förstörts (mer än den redan gjort under trolldrycken). Skulle de öppna snart eller?

Rachel skyndade sig efter Adeleine och Cassandra, nöjt tuggandes på sitt tuggummi. Adeleine knackade och de väntade spänt på att dörren skulle öppnas.

Ethan satte nästan biten av toast i halsen av överraskning när det knackade på dörren.
"Vid Merlin's skägg!" andades han när han såg att tjejerna väntade utanför.
Ethan brydde sig inte om att torka bort smulorna runt munnen, utan gick och öppnade.
"Tja!" hälsade han.

Damon ryckte till när han hörde att det knackade på dörren. Han drog en hand genom hans hår och följde sedan efter bort till dörren som Ethan öppnat. De fyra tjejerna stod utanför och han avfyrade ett hastigt leende som hälsning.

Adeleine höjde handen i en vinkning när Ethan öppnade. Hon kände hur hennes kinder blev varmare, men inte lika varma som de hade varit i klassrummet, och därför visste hon att Ethan bara skulle kunna ta det som ett tecken på kylan som hade omringat dem alla. "Hej", hälsade hon glatt, men inte för glatt så att det skulle verka konstigt. Ethan klev åt sidan för att de skulle kunna komma förbi, och Adeleine tog det sista steget upp för trappan och in i den lilla hallen. "Jag måste prata med dig, privat", viskade hon till Ethan på vägen förbi honom. Endast högt nog för att dem två skulle höra det. Hon märkte att Ethan blev överraskad av hennes önskan.

Anthony höjde på ögonbrynet. "Är de här redan?", undrade han och reste sig halvt upp ur en av de varma fåtöljerna i vardagsrummet. Några av hans årskurskamrater satt och spelade en omgång av "exploding snap", och han satt och kollade på. Han nickade mot tjejerna för att hälsa.

Damon suckade inombords när han blev ignorerad av Adeleine och blev besviken när hon ville prata med Ethan privat. Han ryckte trött på axlarna mot de andra tjejerna och gick sedan tillbaka in i stugan.

Ethan rynkade på ögonbrynen när han stängde dörren. Varför ville Adeleine prata? Hade det hänt något?

Rachel steg in bakom May, tacksam över värmen. Hon ockuperade genast fåtöljen Anthony suttit i (och fick en mörk blick från honom).

Cassandra följde efter Rachel och satte sig i fotöljen bredvid. Någon sekund senare anslöt Damon sig också till soffgruppen och en tystnad lades över dem.
"Så.. Vilket elevhem tillhörde ni på Ilvermorny då?", frågade Cassandra Anthony och Damon för att bryta tystnaden.

"Horned Serpent", svarade Ethan nästan direkt och log stolt. Han var inte den mest självgoda personen, men elevhemsstolthet var det väl tillåtet att känna? "Och som Anthony här förklarade det så är det samma sak som erat elevhem... Slyther.. nåt. Med ormen", förklarade han, med ett hastig leende mot Anthony.