PRS Zora & Emma07

Han satt oroligt, kunde knappt sitta still. Han ville hjälpa till på något sätt, men visste att han antagligen inte kunde hjälpa till.

Maraia sågp å Arlaion snabbt
-Glöm inte anadas du med
sa hon direkt till honom och Nalia såg direkt på honom kort
-Du kan drömma om jag häjlper dig om du svimmar
muttrar hon frma i smärtan och de fortsate snart krystningsarbtete.

6 timmar senare (Räknat ihop ALLA timmar jag har skirivt)

Efter kämpat i timmar hörs ett barn skrik och Maria log till direkt oc Nalia slappnar av.
-en dotter
sa hon mjukt och Nlaia log til och Maria fixade tyst med sitt och såg på Aralion
-sak du ta navelsträngen?
frågade hon nu och höll flickan stabilt.

Han reser sig snabbt upp och går fram dit.

Kvinnan log och gav honom saxen typst, nalia var utmattad det syntes i hennes ögon, men kvinnan ville först nu få dit dottern till Nalia så hon får veta om barnet e friskt och orkar med, då hon msået få ammat.

Han klipper tyst navelsträngen, vet inte vad han ska säga. Ännu kan han inte riktigt förstå det, att det var deras barn..

Maria log til emot honom
-Sätt dig du e lite blek Aralion
sa hon nu och gav Nalia sin dotter. Nalai log till och rörde till flickans hand. Hon visste inte vad hon skulle säga men man såg hon var glad över äntlgien ha flcikan hos sig
-Novalie
viskar hon tyst fmra nu och flcikan gjode små ljud. Nalia såg snabbt på Aralion
-Aralion du borde lyda du ser lite blek ut
sa ohn

Han ler mjukt emot henne.
"Jag klarar mig", säger han mjukt. Man såg att hon var glad att ha flickan hos sig. Han ställer sig på knä intill Nalia, kysser henne på pannan, tittar på lilla Novalie.

Nalia log till mot aralion och granskar flickan.
-Din näsa
Sa hon dirket och flinar lite grann mot aralion innan hon åter gav Novalie uppmärksamhet. Maria hade fått rätt på det sista och tar tyst ut saker från rummet.

"Men hon har din söthet", säger han med ett leende tillbaka, tittar på flickan.

Nalia log mjukt
-nä hon e sötare.
Sa hon och rättar sitt sig lite och gav session en kyss på kunde.
Din dotter. Vår novalie
Sa hon och log

Maria kom in
-jag behöver vet arm barnet vil äta för det e viktigt
Sa kvinnan till dem.
Jag vet du e utmattad men det e ett måste.
Sa marsipan till veva lie som suckar försigt och satt sig upp. Trots smärtan i kroppen. Hon visste hon måste. Tydt fixade hon till det och Novalie fick amma