~Vi Möts På Hogwarts~ [Öppet Roll]

Limwa
Jag tog fram boken som Ally hade gett mig. Jag läste på framsidan. Hogwarts Historia.
Jag öppnade boken och började läsa den. Tiden rann iväg och när jag tittade upp från boken låg alla i sovsalen och sov. Jag smög mig ner till uppehållsrummet och satte mig i en gul soffa och började läsa. Jag var så trött och jag orkade inte hålla emot sömnen, så jag gav efter och sommnade

Rummet tömdes på folk och jag trippade upp till sovsalen och la mig i min säng. Jag drog för drapperierna för sängen och Bonso kröp ner vid mina fötter

Hand i hand gick vi igenom de mörka korridorerma, våra leenden var det enda som sken upp det ändlösa mörkret. Jag var så lyckligt lottad att få ha sådana fantastiska vänner, jag ville säga det men jag njöt av tystnaden.
Det var ingen jobbig tystnad, det var en skön tystnad. Det var som att vi inte behövde säga något, vi förstod ändå varandra.

Tyvärr så behövde vi strax skiljas åt: Ravenclaws uppehållsrum ligger i ett av tornen medans Slytherins ligger i fängelsehålorna. Vi kramades snabbt innan vi gick skilda vägar.

Just som jag hade tänkt tigga ut den tjocka damen och be om lösenordet kom tre av tjejerna från min årskurs in i korridoren.
" Hej Diana!" jag log brett och hoppfullt mot min föredetta kompis. Diana gav mig en genomträngande blick och säkert bara för att retas viskade lösenordet till porträttet. Så snabbt jag kunde klättrade jag in efter dem vilket resulterade i fler hatiska blickar och en knuff in i väggen.
Jag stod kvar i uppehållsrummet i flera minuter innan jag långsamt gick upp tills sovsalen.

Tittade upp i taket och bytte hårfärg till sjögrönt och sedan till blått och sedan bronsfärgat.

Limwa
Jag vaknar helt plötsligt av att någonting dunsade der från soffan. Jag kollade ner och såg min bok. Jag tog upp den och jag började känna mig pigg igen. Jag tog fram en penna och en bit pergament och började skriva ett brev.
Jag skrev till min syster. Hon hade fått mig att lova att skriva brev varje dag, men jag hade sagt att det nog inte blir så ofta. När jag var klar lade jag brevet i boken. Jag skulle skicka iväg det i morgon.

När jag kom in i sovsalen satt alla tjejerna i en ring på golvet och viskade. Nä jag kom in tystnade alla samtidigt. Med slokande axlar gick jag bort till en av de rödklädda sängarna där min koffert låg. Tjerna började viska igen men flyttade sig lite längre bort. Jag lyfte upp Ginder i sängen och strök henne över huvudet. Jag ville somna så fort som möjligt så att det kunde bli morgon och jag kunde återförenas Med Jennifer och Ally igen. Jag kröp ner under täcket och la armen om Ginder som belåtet började spinna. Borta från den viskande ringen upprepades mitt namn åtskilliga gånger följda av låga men hysteriska skratt som skar i öronen.

Jag vaknade på morgonen och klädde på mig. Idag skulle jag ha ljusbrunt hår och gröna ögon. Fint, tyckte jag. Jag gick ner till den stora Salen, den var väldigt tom. Då kom jag på att jag var VÄÄLDIGT morgonpigg. Klockan var väl säker bara fem, eller något. Väntade utanför och tittade runt lite.

Innanför Ravenclaws uppehållsrum så såg det ut som vanligt: pösiga, blåa fåtöljer, sprakande kaminer och polerade bord. Ja, allting var exakt som förrut... Bortsett från stämningen. Tyst smög jag upp till sovsalen. Även om jag diskret slank in genom dörren så väckte jag uppmärksamhet.
Oförutsett kom Cho ut från ingenstans och hånlog: hon försökte se oberörd ut, men jag såg tydligt ursinnet brinna i hennes ögon.
"Åh, så du och dina små missfoster till vänner kom undan," väste hon.
Jag spände mig ursinnigt, men jag visste att jag behövde hålla mig lugn.
"De är inga missfoster, det enda missfostret här är du," innan hon han svara fortsatte jag oberört, "Och om jag var du skulle jag hålla mig borta från mig."
Jag släckte ljuset och blundade hårt innan jag förlorade mig till drömmarnas värld.

Jag vaknade med ett ryck av att Ginder borrade in sina klor i armen på mig i sömnen. Jag grimarserade och flyttade försiktigt på hennes varma lilla kropp. Det var alldeles för tidigt men jag ville inte riskera att de andra skulle hinna gå upp före mig. Försiktigt svängde jag benen över sängkanten och bytte om i det svaga ljuset från soluppgången.