The one that got away

Andrew sippade än på vinet, det var gott och gjorde honom mer lummig och lugn, tog bort lite av smärtan han kände. Han bara nickade åt Saphira och log. "Gör det, de är i rummet nog" sa han och lutade sig tillbaka.
"Du vill inte ha något mer? Annars plockar jag undan" sa han sedan även om han inte riktigt orkade plocka undan allt nu.

Saphira skakade på huvudet.
"Nej tack, men det var jättegott." sa hon och drack upp vinet.
"Jag kan hjälpa dig sedan, ska bara byta om." sa hon och for ut ur köket som en virvelvind för att byta till jeans.

Andrew nickade och tog sig upp. Han började plocka undan allt förutom glasen och vinet men orkade inte diska, det kunde han göra imorgon.
Allt gick ganska snabbt, så snart satt han där igen och drack mer vin och funderade på att ta fram sitt godis.

Saphira var tillbaka då allt var undanstoppat med byxorna hängande på höfterna och benen släpandes så de nästan blev som strumpor med. Kläderna var förstora på henne, men hon var inte stor heller.
"Ska jag diska?" frågar hon och ser på honom, samt tog sitt glas för att dricka.

Andrew såg på henne och log, han gillade henne i sina kläder, de var stora men samtidigt såg det så fint ut på henne. "Det behövs inte" log han och hällde upp mer vin åt dem. Han fortsatte le och såg på henne. "Trivs du här? Du har varit här i några dagar nu men...Trivs du? Behövs något?" undrade han.

"Okej." sa Saphira och satte sig på stolen, drog upp benen och drack lite av sitt vin medans hon tänkte över hans fråga.
"Jo det gör jag, jag är väldigt tacksam att jag får bo här. Du har..............fått mig att börja leva igen." sa hon uppriktigt och mötte hans blick.

Andrew log stort och mötte hennes blick. "Och du har fått mig...normal, att vara mig själv" log han. Han hade bara skadat en av männen i gränden men det hade varit i självförsvar, han räknade inte det. Men annars hade han inte gjort någon illa. "Men jag är väldigt glad att hjälpa".

"Fast jag har inte gjort något." sa Saphira, men log svagt. Hon var glad att kunna hjälpa även om hon inte tyckte att hon hade gjort något.
Han skulle bli bra, vem vet, kanske han skulle finna sig en tjej att dela sitt liv med. Även om denna tanke kändes jobbig.

"Jo, du är här, du umgås med mig" log han och drack mer vin. Han började bli mer och mer lummig, men han blev inte aggressiv eller på, bara vänlig och glad.
"Men, du vill säkert ta dig härifrån tillslut, vad vill du göra då?" undrade han även om han inte ville att hon skulle gå.

Saphiras glada min förändrades och blev dyster. Ville han att hon skulle gå? Hon hade inget att gå till.
"Jag måste finna ett jobb....söka någon att bo hos." sa hon dröjande utan glädje i rösten. Hon drack upp vinet i ett svep men mötte inte hans blick längre.