Våga erkänna!

JAAAAAAA!! NU KANSKE DET BLIR LITE DRAUSTEN!


Underbara kapitel! Fast man undrar ju vad som hänt med Draco...

#TeamDraustenFangirlar

Vad händer med Draco??????????? :O

DRACONEEJ
Supermegaextremtbra.

Nytt kapitel! Nytt kapitel!! DD

Anthony ångra dig austen och du var ju gjorda för varandra! och draco varför sabbade dun deras förhållande? superbra

NEEEEEEEEEEEEEEJ!

Austhony finns inte mer


Visserligen vill jag inte att Draco ska dö.. Men om han gör det kanske Anthony inser tat Austen behöver honom..


Ja, j*kligt bra!

Sista kapitlet! Efter det här så kommer det komma en epilog och sedan är det tyvärr slut!
_______________________________________________
Kapitel 49
Det tog 24 timmar innan han vaknade. Ett helt dygn innan han slog upp sina ögon och det första han fick se var mig sovandes i en stol intill honom. Jag känner hur någonting stryker mig över min arm och sakta tar jag mig ur min sömn. När jag inser att det är han som rör vid mig spärrar jag snabbt upp mina ögon.
- Du är vaken, säger jag.
- Hur kommer det sig att det uppenbarligen är jag som är sjuk men det är du som ser sjukast ut? frågar han och ler.
Jag slår försiktig till honom på armen och han skrattar.
- Ifall du vill veta så har du inte längre någon blindtarm. Madame Pomfrey sa att du hade blindtarmsinflammation. Vilket innebär att du har varit sjuk i ett par dagar, snyftar jag.
Draco spärrar förvånat upp sina ögon.
- Hey hey, varför gråter du?
- Jag är en hemsk människa Draco. Jag trodde att du undvek mig. Annars så hade jag kanske gått och kollat hur du mådde och då kanske det inte hade behövt gå såhär långt, gråter jag.
Han skrockar.
- Om jag ska vara ärlig så undvek jag dig faktiskt. I början så låtsades jag bara må dåligt men efter ett par dagar så blev jag sjuk på riktigt. Jag antar att det kallas för karma, säger han och sätter sig sakta upp.
Jag ser hur ont han får men när jag försöker få honom att sitta stil så ger han mig en mördande ögonkast. Draco klappar på platsen intill honom.
- Kom.
Jag lyfter frågande på ett ögonbryn.
- Madame Pomfrey kommer döda både dig och mig ifall hon får se oss i samma säng.
- Jag har precis genomgått en operation. Förtjänar man inte att bli lite ompysslad då? frågar han och tittar på mig med hundvalpsögon.
Jag skrattar men lägger mig intill honom. Min kind mot hans bröstkorg och hans arm runt min axel. Det känns mysigt. Jag kan till och med höra det svaga ljudet av hans hjärtslag.
- Jag beklagar föresten.
Jag skrockar.
- Försök inte. Jag vet att du om någon är glad över att Anthony och jag inte längre är tillsammans, suckar jag.
Utan att titta på honom vet jag att han ler. Ett brett leende.
- Du har rätt. Jag är glad eftersom det betyder att det inte är någon konkurrens om ditt hjärta men jag tycker inte om att se dig ledsen, säger han och stryker mig över armen.
Jag suckar och gosar in mig i hans bröstkorg.
- Jag är kär i dig det vet du och jag vill ge oss en chans men jag tror att jag behöver lite tid. Tid för att komma över det faktum att jag faktiskt precis fått mitt hjärta krossat men framför allt ge Anthony lite tid. Det är jag skyldig honom.
- Har jag väntat på dig i sju år så kan jag nog vänta en stund till, säger Draco.
Jag tittar upp på honom och möts utav ett leende. Han böjer ner sitt huvud och jag sträcker upp mitt. Kyssen är försiktigt och mjuk och den är över på bara ett par sekunder.
- Och vad tror ni att ni håller på med här?
Vi vrider på huvudet och där står Madame Pomfrey. Som väntat så ber hon mig att lämna sjukhusflygeln. Jag lovar Draco att komma tillbaka senare och han svarar med ett leende. Daphne, Blaise och de andra kommer bli glada över att få höra att Draco har vaknat. Med ett leende på läpparna går jag runt i skolan ner mot fängelsehålorna. Till min förvåning så stöter jag på Harry och Ginny i en av korridorerna.
- Åh Austen, vi har hört vad som hänt! Vi är så ledsna för din skull! Du och Anthony var ett så bra par säger Ginny och attackerar mig med en kram.
- Eh, tack Ginny.
- Vad hände? frågar hon nyfiket.
- Ginny! säger Harry.
Jag skrockar.
- Det är okej Harry. Om jag ska vara ärlig så är jag fortfarande kär i Draco och trots att jag och Anthony älskar varandra så kände han att han inte klarade av att vara med mig när han visste att jag har känslor för någon annan. Egentligen borde det ha varit jag som gjorde slut. Jag menar, det är ju jag som har känslor för någon annan. Eller hur, säger jag och tittar menande på Harry.
Han förstår vad jag menar och nickar.
- Så, vad händer nu? Kommer du och Draco bli tillsammans? frågar Ginny.
- Vi kommer pröva, erkänner jag. Vi gillar verkligen varandra och antar jag att vi är skyldiga en chans för att se ifall det är rätt. Vem vet, vi kanske är varandras själsfränder, säger jag och tittar fortfarande menande på Harry.
Ginny nickar instämmande och jag kan se att Harry fortfarande förstår vad jag menar.
- Jag förstår, säger han och suckar.
Jag ler.
- Jag ska fortsätta gå. Det var roligt att prata med er, säger jag och går därifrån.
Innan jag rundar hörnet så hör jag hur Harry säger till Ginny att de måste prata.
____________________________________________
Hoppas ni gillar! Kommentera gärna!

NEEEJ! INTE SLUT ÄÄÄÄN D: Du skriver så SJUKT bra!!

Håller med till 100%!

Det tre senaste kapitlen... alltså wow... du är så bra, och jag vill inte att det ska ta slut.

Men yay, äntligen Drausten! ♥

Sa jag är att du är bäst? För det är du! Hoppas du skriver något mer efter den här, för då måste jag läsa den (oavsett vad det handlar om!) Kram! ♥