Flygande giraffer!

Elionora log nervöst.
"Fast jag är kvinna?" sa hon och såg frågande in i hans ögon. Hon log svagt och drog handen längst hans muskler.
"Ja, styrka är det inte." mumlade hon och log snett, men hon var inte tränad heller.

Mattias nickade leende. "Ja, jag tränar med dig och David imorgon, kan lära er bruka svärd, knivar...Bågar...". Han slöt njutande ögon och lutade huvudet mot henne. "Nej verkligen inte" srkockade han lågt.

"Du ska vila minst en vecka, men sedan kan vi." sa Elionora och kramade honom och slöt ögonen. Hon gäspade stort, hon hade jobbat föregående dag, natten var sedan utan sömn och sedan vandringen från slottet. Allt hade tagit på hennes krafter och benet värkte.

Mattias såg ut att vilka protestera men suckade och sa inget mer om det. Han höll om henne än och mumlade istället "Kan du se över min rygg? Den salvan du har verkar hjälpa...Jag känner inte så mycket då jag sitter såhär". Han log svagt, det hade varit länge sedan det varit så.

Elionora nickad och kom upp. Hon kom haltande till badrummet och hämtade det hon skulle ha.
Hon hade levt med benet i sex år att det gick ganska trevligt och hon tänkte inte att det gjorde ont längre.
Hon kom fram och tog av honom skjortan och bandaget och började fixa det.
"Det är bra att det blir bättre." sa hon mjukt.

Mattias bet som vanligt ihop då hon rengjorde och smörjde på. Han hade inte kunnat göra så mycket med sin rygg förut, han hade haft salvor, men de hade inte hjälpt alltför mycket och han hade alltid behövt hjälp.
"Ja, tack" log han och kysste henne mjukt innan han drog på bandagen igen och la sig på sidan i sängen.

Elionora nickade och plockade undan allt.
"Om du fortfarande håller fast vid giftermålet så vill jag att David har ett rum vid vårt." sa hon och satte sig på sängkanten och gäspade stort verkade nästan sova där hon satt.

Mattias nickade sakta. "Det kan jag ordna redan imorgon...Och jag håller fast vid giftemålet!". Han gjorde vad som helst för henne. Han drog sen försiktigt ned henne vid sig och kysste henne ömt. "Du får stanna här om du vill".

"David." protesterade hon halvhjärtat men sov nästan redan.
"Vore bra, så kunde jag sova här." mumlar hon, men somnar i nästa sekund, utmattad.

Mattias log och la armarna om henne och kysste henne på pannan innan han somnade han med. Nu mycket lugnare och gladare än på länge med henne i sina armar.