Från olika världar!

Morgana såg på mannen när han satte sig ner vid henne och log mot honom, hennes ögon tindrade till.
"Det beror på vad herrn avser med att jag gjort något jag inte borde?" sa hon som om hon inte förstod vad han menade, hon vände sig sedan mot människorna på dansgolvet, hon rörde med fingrarna på bordet och såg sedan på en man som satte i halsen och sedan föll ihop på golvet.
"Men jag vill påstå att herrns antydningar är felaktiga, jag är en dam, vi ägnar oss inte åt sådant som du vill antyda, dessutom har jag under hela kvällen suttit till bords" sa hon och log roat mot honom, hon tittade sedan upp när Sol kom fram till dem och tystnade.

Sol såg på dem två, Yuus intensiva blick på kvinnan gillade hon inte. Det gjorde henne arg konstigt nog. Inte för att det var en annan kvinna eller för den delen en annan man, men mer att det kom någon ny som Yuu genast blev intresserad av.
Det hade varit okej då de varit med Jezebel och hon saknade faktiskt mannen. Troligen var det väl för att de än inte kände kvinnan så bra än.
Irriterat såg hon på Yuu och drog fram den. Hon la den på bordet och mötte hans blick.
"Du sa det förr och jag håller mina ord." sa hon kyligt och högdraget, hon drack upp det hon hade och lämnade dem sedan utan ett ord. Men hennes ögon glimmade farligt i gult, vreden hade väkt något farligt inom henne.

Morgana höjde ett ögonbryn och såg på mannen.
"Jag antog att du skulle se igenom det, om du förstått blicken jag gav dig" sa hon och log mot mannen, hon hade velat veta vad han trodde om henne och han hade inte missbedömt henne, eller inte den delen han fått se heller. Morgana log för sig själv, hon gillade att inte låta människor veta vart de hade henne, det gjorde livet mer roande och de banketter hon varit på var än mer roande.
Morgana såg upp när Sol kom fram till deras bord och hon verkade nästan förolämpad av Morganas blotta närvaro, att hon satt med mannen verkade vara något som irriterade henne mer än lovligt och Morgana log roat, hon såg Sol lämna dem och vände sig sedan mot mannen, hon la ett finger under hans haka och fick deras blickar att mötas.
"Din kvinna verkar inte uppskatta mitt sällskap" sa hon och skrattade varmt innan hon lutade sig tillbaka mot ryggstödet och smuttade av drinken medans hon höll ett vaksamt öga på Sol för att se hur hon reagerade.

Sol såg dem men höjde enbart ett ögonbryn åt kvinnans sätt mot Yuu. Då hon var en bit borta från dem påverkade det henne inte lika mycket och det blev mer eller mindre skrattretande. Men Sols gula ögon lyste farligt i dunklet om dem, hon lämnade krogen och om det var en tillfällighet att två män började ett slagsmål som sen allt fler deltog i var svårt att säga. Men Sol var trött, hon orkade inte sköta sig för att veta vad samvetet bjöd på nästa dag.
Tyst svor hon till och lät ett par hästar råka i sken så deras ägare föll av. En full man som gav sig på sin kvinna ramlade i en brunn och hur det nu kom sig råkade en av hästarna sparka upp låset till en stia och grisar for ut på gatan. Sol bara gick genom allt detta, staden löpte amok men hon orkade inte bry sig, och ändå var detta bara busstreck från hennes sida.

Morgana höjde ett ögonbryn och mannen och log sedan.
"Vet hon om det?" frågade hon med en road ton, hon var inte säker på vad som hänt mellan dem, men det verkade som att Sol fortfarande hade några sorts känslor för mannen, hon visste inte vilken sort men det syntes att det var något mellan dem.
"Nej du ser inte ut som mannen som har någon kvinna, du är mer iögonfallande som den människa som roar sig med olika kvinnor innan och krossar deras hjärtan om de har tur och överlever?" sa hon både som en fråga och ett konstateranden, hon visste inte om hon var inne på rätt spår men hon gissade, och var hon inte det skulle mannen antagligen bli upprörd och då hade hon fått lära sig något om honom.
Morgana började åter leka med ljuslågan, endast för att hon var uttråkad och ville få tiden att gå.

Sol bara gick och brydde sig inte om det kaos hon skapade om sig. Hon kände bara en enorm tillfredställelse, den var tillbaka, den hade kommit åter. Nu skulle alla allt få se, nu skulle de få se. Sol var inte en vekling, inte som hon varit utan sin magi.
Hon gick vidare och ställde till det, bara för att hon kunde, för att hon tyckte det var roligt, för att hon ville se att hon kunde än.
Natten var sval och mörk, men inte längre tyst. Djurens läten blandade sig med människor som försökte få ordning på allt och sols gula ögon glimmade ikapp med lyktornas sken.

Morgana skrattade åt hans kommentar och drack sedan av drycken, hon slutade leka med elden och såg sedan på mannen när han la upp fötterna på bordet och hon undrade vad för seder de hade hemma hos honom, men hon misstänkte att hon var lite för väluppfostrad i vissa fall.
Morgana höjde sedan ett ögonbryn när han frågade henne.
"En dam avslöjar aldrig sina hemligheter" sa hon och log förföriskt mot honom. Hon hade haft sina affär det hade hon, men det var inget hon la någon avsevärd tid vid, hon fann inget direkt nöje med det hela, hon ville inte ha den sortens kontakt, hon föredrog att döda människor, se dem leka, få dem att dansa efter hennes pipa, helt enkelt se dem gå mot sin egna död.
Morgana studerade mannen och undrade vad han fick ut av att stanna här med människorna på herrgården, det verkade inte som om han hade någon närmare kontakt med dem, inte Sol iallafall, hon visste inte vad han hade för kontakt med dem andra, men det verkade inte som han bekymrade sig över att mannen som hette Jezebel hade dött, var han obekymrad över att han dog, eller låtsades han bara? Morgana tog åter en klunk av drickan.

Då Sol tagit ett varv genom staden återvände hon till krogen där hon gissade att de andra var. Hon snurrade runt och kände sig odelat lyckligt, glad och fri. För en gång skull var hennes båda halvor glada och det gjorde henne sprudlande av energi. Hon lät dörrarna slås upp av en vindpust som förr inte fanns där och snurrade in. Hennes gula kattögon glittrade okynnigt och glädjefyllt då hon kom fram till baren och fick tre stop med dricka utan att betala, bara för att hon kunde.
Med något dansande skutt kom hon till de andra och ställde ner stopen framför dem. Inte ens det förtroliga och närgångna samtal de tycktes ha störde henne nämnvärt.
"Har ni det trevligt?" säger hon med ett glatt skratt och slår sig ner på en stol vid dem.

Morgana tittade på mannen och log.
"Jag ser en man som inte hör hemma i denna tidsålder, en man som inte är nämnvärt bekymrad över något, som tar det han vill ha, när han vill ha det" sa hon och log roat. "Du verkar inte direkt ha ett samvete, men vem har det om man kan få välja?"
Hon höjde log roat, hon hade inget samvete längre, sen hennes vänner förrått henne hade hon förstått att det var var och en för sig själv, att ha någon man brydde sig om var bara ett hinder, hon kunde sakna sin syster men Mourgus hade dött för en bättre sak.
Morgana fingrade uttråkat på sitt armband och såg på mannen.
"Du får rätta mig ifall jag har fel, jag har trots allt varit död i några hundra år skulle jag gissa och min förmåga att bedöma människor kan ha blivit avsevärt sämre" sa hon och såg sedan på kvinnan när hon kom tillbaka med mer att dricka, Morgana började tröttna på den billiga vätskan som de serverade här, hon ville ha vin eller likör, något mer sofistikerat, något som hon uppskattade att dricka, men hon hade känslan av att hon inte skulle få det på denna plats.
"Vi hade det" sa hon och betonade hade väldigt tydligt även om hon log vänligt mot henne. Hon vände sig mot mannen med ett leende.

Sol såg på kvinnan men bara skrattade åt henne.
"Så bra jag kommer då, det är inte bra att man har alltför trevligt." flinade hon och tog inte illa vid sig av den kommentaren. Hon skulle inte ta illa vid sig, inte nu kanske senare. Nu var hon alltför glad att bry sig om sådana bagateller.
Att kvinnan inte gillade henne var inte ovanligt, Jezebel hade inte gjort det heller. Sol saknade dock honom, kanske för att de i slutet verkade ha dragit jämt och försonats, den känslan som gjorde henne lycklig.
Hon såg åt Yuu men bara log till svar innan hon tog sitt stop och drack, hon ville känna den härliga känslan åter. Den som gjorde henne bekymmersfri och samvetsfri.