The living dead(Dragon Fantasy)

Alex fick av sig skor och strumpor med, knivarna tog hon av sig och läste upp bälte och skjorta innan hon la sig vid honom.

Mark la armarna om henne, smekte hennes rygg. han drog henne intill sig och log. "Jag älskar dig...". Orden var härliga, trygga. Han började kyssa hennes hals ömt.

Alex log och kände hela sin kropp svara på hans lätta beröringar och kyssar. Hon tog aldrig byxorna av sig av en orsak. Hon ville inte vara upphov till katastrofala följder även om hennes kropp mer än gärna ville det. Hennes ögon slöts lätt och händerna började ta sig in för hans skjorta.

Mark suckade njutningsfullt och han fortsatte kyssa henne och drog henne ännu närmare. Han kände sig samtidigt irriterad, nästan. Han önskade att saker var annorlunda, att de kunde göra som de behagade utan att tänka på konsekvenserna.
Hans händer rörde sig sakta framåt och han log lätt. "Vill du..?" mumlade han.

Alex mötte hans blick med begär men samtidigt sorg.
"Vad jag vill och borde är två skilda saker." sa hon men drog av honom skjortan, kysste hans nakna bröst.
"Vi kan inte gå hela vägen. Jag vill inte frambringa nytt liv." sa hon mellan kyssarna, samt att föda kunde bringa henne död likväl som barnet.

Mark kände sorg och irritation samtidigt som han darrade av njutning. "Men..." började han innan han plötslgt fick en ide. "Jag har piller här...Någonstans...Jag hade det från tiden jag hade flickvän" sa han ivrigt och for upp för att hitta dem.

"Så länge de inte är gamla." mumlar Alex och ser efter honom, preventivmedel var så gott som länsande överallt. Det var väl många som tyckte som kände som henne, inga barn. Hon tog inga risker och avstod hellre.

Mark kom tillbaka tillslut med en karta med tabletter. "Här...Sist de användes var de 4 år gamla så jag tror att de ska fungera...". Han hoppades på det, han orkade nästan inte vänta eller hålla sig.

"Var de fyra år gamla?" sa Alex skeptiskt och såg på tabletterna. Hon visste att hon krånglade men hon ville verkligen inte ha följder. Vem visste ens om hon skulle stanna? De sa efter vintern och ett spädbarn på vandring. Hela planen var dödsdömd.

Marks ivrighet sjönk genast drastiskt då hon var så skeptisk. Han la dem ifrån sig och sjönk ner i sängen igen. "Glöm det då" mumlade han och slöt ögonen och la sig med ryggen mot henne.