Divergent

"Kai, snälla." bad Sol nu rädd för honom, rädd för hans kvidande ovetandes om att hon brukade bete sig såhär.
"Snälla du." sa hon och omedvetet hade hon kramat om honom.

Kai stelnade till då Sol kramade honom. Sakta kom han tillbaka till verkligheten. Helt utmattad lätt han sig själv lutas mot Sol och han borrade in ansiktet mot hennes varma hals. Han lade sina armar om Sol och kramade henne hårt. "Förlåt..." mumlade han hest mot hennes hals.
Lite diskret drog han in Sols doft.

"Kai." kvad hon och försökte och lyckades faktiskt hålla tårarna tillbaka. Värmen av hans armar om sig, av hans doft gjorde henne gott.
"Förlåt för vad? Förlåt för att du är en idiot?" sa hon med ett halvkvävt flin och försökte få rösten att låta normal.
"Gör aldrig om det." bad hon omedvetet om hur hon hade förändrats, att hon svor och faktiskt kramade om en annan människa.

Kai log vagt och rätade på sig men släppte inte tag om Sol. "Gör aldrig om vad?" flinade han retsamt och lät blicken falla på Sols läppar. Han rodnade lätt. Innan han hann reagera själv hade han kysst Sol, en snabb kyss som var över bara sådär. Kai log vagt och skulle precis be om ursäkt då läkaren kom in i rummet och Kai släppte tag om Sol och gick fram och talade med läkaren som om ingenting hänt. Läkaren verkade i alla fall inte ha märkt något.

Sol stirrade på honom, efter honom och rörde förvånat vid sina läppar. Hon såg säkert ytterst dum ut, men vad hade hänt precis? Dock hann hon ordna sina anletsdrag till något mer naturligt och hon kom upp på fötter och rättade till håret som mer än någonsin irriterade henne, skulle hon klippa det? Men Kai, han........hon kunde inte ens reflektera över vad som nyss hänt utan bara kom fram till dem.

Kai pratade på med läkaren och de fick lov att gå 'hem'. Kai nickade, tog sina saker och började gå. "Kom igen nu!" sade han åt Sol och gick snabbare.

Sol kom efter honom med tillåtelse att ta det lugnt med armen. Hon kom sedan efter Kai.
"Allt bra nu då?" frågar hon och går vid honom mot där de hade deras sängar.

Kai ryckte på axlarna åt Sols fråga, tyckte inte den var nödvändig att svara på. De kom till sina sängar och Kai såg sig om i salen. Bara de två var vakna där, så Kai behövde inte oroa sig för att bli sedd. Med en snabb rörelse drog han av sig skor och tröja samtidigt. "Godnatt Sol."log han vagt och lade sig. Under täcket fick han av sina byxor, vilka han vek ihop prydligt och lade bredvid sängen.

Sol såg på honom och satte sig sedan på sängkanten.
"God natt." sa hon och knöt upp skorna, resten av kläderna drog hon av en efter en och kröp sedan ner under täcket i underkläder och kläderna vid sängen i en enda hög. Hon stirrade upp i taket och såg sedan på Kai innan han skulle sova.
"Jag klättrade." sa hon tyst.

Kai slöt ögonen och lyssnade ill allas tysta, lugna andetag. De lät som musik för Kais öron. Som hennes lillasyster brukade säg; liv är musik. Kai log åt minnet. "När var hur? Motivera dina svar." mumlade han förvånat och slog upp ögonen. Sakta vände han sin blick mot Sol.