5 steps on how to make James Potter like you [SV]

Men Ryan då. Stackars honom.

Men utöver det älskar jag det här kapitlet

Okej. Nu dör jag. Känns som om jag väntat på det här kapitlet ett tag nu. Ugh vad jag älskar James. Är inte överdrivet förtjust i Savannah men jag är verkligen för henne och James. Gillade verkligen kapitlet, du skriver jättebra och jag kan verkligen föreställa sig hur Vannah kände sig i just den stunden då hon pratade med James. Gud. SÅ BRA.

DyingToShoutOut - Haha, jag vet det eftersom att jag sedan 2010 brukat läsa HP-ff:ar där. Min kompis (Ha♥Gi) tipsade mig om sidan, men jag blev aldrig medlem. Vet att jag läste några av dig, och att du ofta kommenterade. kommer också ihåg att "the broken time turner" låg där och så såg jag den här på Mugglis också. Har även läst nån av ff på ff.net av ni-vet-vem som antingen var denna eller någon annan, och då började jag koppla allting, haha.

nejnej nej och nej!! inte när det var så bra!!!! komigen sådär borde vara förbjudet att välja!!

NEJENEJEENEJNEJNEJNEJNEJNEEEEEEEEWEJ.

RYANNA FÖRFAN. INTE JAMANNA!!

STORT TACK till alla andra som kommenterat

---

21 December

Jag såg något glimta till i James ögon. Glädje? Lättnad? Han satte sig bredvid mig och jag fick svårt att andas. Någonstans i bakhuvudet dök en bild av Ryan upp. Ryan som försvarade mig, som tyckte om mig för den jag var, som alltid fanns där för mig oavsett vad. Ryan som kysste mig, som strök min läpp med sin tumme... Jag sköt upp på fötter och backade undan. James såg chockad ut, och en aning sårad. Jag ville skrika rakt ut. Oavsett vad jag gjorde så sårade jag alltid någon.

“Sanningen...” Jag tog ett djupt andetag och slog ner blicken. Jag ville inte se hur han reagerade, ville inte se smärtan i hans ögon. “Sanningen är att... jag har känslor för någon annan också, och därför vet jag inte vad jag ska göra.” Jag sade det i en utandning. Det blev tyst och jag vågade inte se upp på James.

Plötsligt hörde jag hur han ställde sig upp och i nästa ögonblick kände jag en varm, stark han som kupade min kind. Jag såg sakta upp. Svarta mjukisbyxor, en vältränad torso under en vit t-tröja, breda axlar, bred hals, skarpa käklinjer, fylliga läppar - där. Klarbruna ögon som såg in i mina blåa. Jag fick svårt att andas igen. Hans plötsliga närhet gjorde det omöjligt för mig att tänka klart och jag svalde hårt.

“Savannah”, hans röst var sammetslen och var inte mer än en utandning. “Jag vet att jag har betett mig dåligt, och att jag inte förtjänar dig, men du har en sån inverkan på mig. Det är som om någon lagt en besvärjelse över mig för jag är helt fast. Jag kan inte ens se åt någon annan tjejs håll längre för allt jag ser är dig.”

Plötsligt slog en tanke mig. “Och Lisa? Är hon ett undantag då eller?”

James såg uppriktigt förvånad ut och jag började undra om jag inbillat mig det hela, men sedan verkade det som om det klickade i hans hjärna. “Menar du på julfesten? För vi bara pratade ut då. Jag gav henne aldrig någon riktig förklaring till varför jag gjorde slut med henne, eftersom jag inte själv förstod mig på vad jag kände men det var på grund av mina känslor för dig och jag bara förklarade det för henne. Hon var väldigt förstående.”

“Åh.” Lisa var kanske en bättre person än jag hade gett henne cred för...

James fattade tag om mina händer. “Jag vill ha dig, Savannah, och jag bryr mig inte om du har känslor för någon annan, så länge det inte är för min bror och du har känslor för mig med. Det räcker för mig, dessutom varar känslor inte för alltid. Med tiden kommer de försvinna och du kan vara min fullt ut.”

Detta fick mig att rycka åt mig mina händer och jag såg på honom med pannan rynkad. “James, jag tänker inte bara trycka bort vad jag känner för den här personen och vara med dig. Han har känslor för mig med och det skulle såra honom ifall jag bara struntade i honom och blev tillsammans med dig.”

James såg oförstående ut. “Jaha, och om det sårar mig då? Eller det bryr du dig inte om? Vem är den här killen egentligen?”

“Det är väl klart jag bryr mig om att inte såra dig i heller, det är ju det som gör det så svårt.” Jag tvekade lite innan jag berättade det andra, men James blick sade att han väntade på att jag skulle göra det så tillslut slängde jag ur mig, “Ryan Smith. Jag har känslor för Ryan Smith.”

“Ditt ex? Men jag trodde du gjorde slut med honom?”

“Det gjorde jag också, men det var när jag var besatt av dig. När jag slutade tråna efter dig insåg jag att jag faktiskt tyckte om honom, och sedan började du visa ett intresse för mig och mina gamla känslor väcktes till liv och ja... Allt blev bara till en enda röra.”

James slog handen för pannan. “Fan vad dum jag känner mig. Här är jag svartsjuk över att du skulle ha något med min bror så har du i själva verket varit intresserad av Ryan, rakt under näsan på mig. Hur kan jag ha missat det?” Sedan såg han på mig igen. “Vet han om att du har känslor för honom? Är ni tillsammans igen eller?”

Jag tvekade lite. “Han vet att jag har känslor för honom också, jag berättade det för honom. Jag försöker mig på en ny grej där jag är rättfram om saker och ting istället för att göra planer och hålla på för att få folk att tycka om mig...” Jag såg menande på honom och han vek bort blicken. “Och nej, Ryan och jag är inte tillsammans, men vi är mer än vänner. Därför kan jag inte bara rida bort i solnedgången med dig och leva lyckliga i alla våra dagar.”

James suckade uppgivet. “Första gången jag känner såhär för någon och så ska den personen ha känslor för någon annan också...” Han blev tyst och sedan slog han upp blicken. “Får jag kyssa dig i alla fall?”

Jag svalde hårt och min blick föll till hans läppar. Det verkade han ha tagit som ett ja för i nästa ögonblick tog han ett steg fram och tryckte hungrigt sina läppar mot mina. Jag måste ha dragit efter andan för när han sedan drog sig tillbaka - alldeles för tidigt enligt mig - andades jag tungt ut. Som någon som hållit andan under vatten och kom upp till ytan igen. Ryans kyss hade gjort mig varm och lycklig, men James... James fick mig att vilja slita kläderna av honom. Jag tryckte bort instinkten och slog rodnande ner blicken. Jag hörde James skrocka lite och sen tog han min hand.

“Kom igen, nu tycker jag att vi släpper det här för ett tag och bara firar jul.”

Det lät som en bra plan.

NEEEEEEEEEEEJJJJJJJ!!!!!!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Väntat på att detta ska hända hela tiden
Äntligen James åh
Du skriver så jävla bra, älskar verkligen den här historien. Brukar inte gilla att läsa om den här generationen egentligen men du gör det så bra och beskriver karaktärerna sååå himla bra. Älskar älskar älskar denna ff, sluta aldrig skriva ok?

du är bäst när det gäller triangeldrama!!! men nu vet jag inte längre vilka jag håller på...

Näe
Ryannah forevah :'C
Mer snälla!! Ryan måste komma till dem och fria till Savannah och hon ska säga ja och James ska dö för han inser att han är kär i Voldemärta ;_;

Hihihihiihjjijihijhijhij nu blev det som jag ville!