Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel log för sig själv och gick in i badrummet. Gäspandes hade han sträckt ordentligt på sig när han fick syn på Mona. "Oj, förlåt jag kan gå ut!" ursäktade han sig och rodnade

Mona log mot nick. "Äsch, jag var ändå klar". Hon steg upp och lindade ett badlakan runt sig. "Vattnet är varmt ännu om du vill tvätta dig. Hon gick in till sitt rum och började leta fram kläder.

Niel ncikade och klädde av sig när Mona var ute. Han satte sig i vattnet och njöt länge innan han började skrubba sig och därefter vira in sig i ett badlakan och gå ut.

Mona satt på sin säng och väntade, hon hade en av de klänningar hon mest tyckte om på sig. En som täckte hela hennes kropp, så hon inte behövde skämmas. Hon reste sig då han kom ut. "Jag går och äter frukost" log hon och gick ut. Hon var fortfarande darrig, men det gikc.

Niel nickade och klädde på sig i sitt rum. Efter det tog han på sig sitt stenansikte och gick ner till matsalen.

Mona satte sig som vanligt vid bordet och började äta. Hon fick syn på några pigor längre bort men försökte ignorera henne trots att dem skrämde henne så otroligt mycket. De verkade viska något och verkade vara upprörda.

Niel kom in och satte sig vid Mona. Han tog lite bröd och ost och vatten. Och vindruvor såklart, det var inte många som hade råd med sådan mat så man fick ta vara på den. Pigor viskade överallt och deras blickar tycktes hela tiden söka sig till honom. Plötsligt steg den lilla pigan från gårdagen fram ur en grupp och vandrade långsamt fram till oss. "Får det vara lite äpple Milord? Ni får också Milady, de är nyligen köpta och hittils helt okända för riket. Det är Rors folk som äter dem. Riktigt lyxigt sägs det." erbjöd hon och sträckte fram en korg gröna bollar. Niel nickade och tog ett äpple. "Tack så mycket. Säg mig flicka lilla...vad är ditt namn?" svarade han och la äpplet på sin tallrik.

Mona tittade förvånat upp, hade pigan nyss kallat henne milady? Hon som var särling och till och med lägre stående än pigorna? Hon såg på äpplena och log mot flickan. "Tack". Hon tog också ett äpple. Hon åt upp sitt bröd innan on tog en tugga utav äpplet och svalde.

Pigan rodnade och log. "Jag heter Milena, Herrn. Jag är dig lojal, säg till om du behöver något." sa hon. Även om hon log såg Niel att hon inte var glad, och han anade varför. När hon började gå tog han hennes hand för att stanna henne. De andra pigorna flämtade avundsjukt. Milena vände sig om och såg undrande på Niel med rosiga kinder. "Ja, Milord?"
"Säg mig...kan du träffa mig vid stallet efter lunch? Ta på dig byxor." sa han enkelt och satte tänderna i äpplet.

Milenas perspektiv
Milena såg stumt på Herren men nickade sedan och gick tillbaka till sin plats. Vad ville en Dark med en piga som henne själv? Det tycktes alla andra pigor också undra, att döma på deras argsinta blickar. Milena gick till köket och diskade, klockan var alldeles strax lunch när hon var klar. Snabbt sprang hon till sin sovsal,och bytte till hennes mest älskade kläder: ett par byxor och en skjorta. Hon fick aldrig bära dem, utom idag. Skulle Milord förändra hennes liv? Det hoppades iallafall Milena när hon sprang mot stallet.


(Sry, skriver så långt...)

Mona stirrade på honom, vad gjorde han? Menade han allvar? Hon kände hur det högg till i hjärtat, så han hade stämt träff med en piga? Och han verkade knappt märka att hon satt där. Hon åt snabbt upp och reste sig sedan. "Hoppas du ska ha kul" mumlade hon sorgset till Niel och började gå. Pigorna såg skadeglatt på henne, för de trodde samma sak som hon: Niel hade glömt bort henne och letade efter en ny att roa sig med.