(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

" Jag är Adam sa log han och såg på Julian

"Trevligt att träffas. Så jag antar att de torterade er också, drack blod från er?". Alice nickade. Minnena var smärtsamma och hon stirrade ner i marken med blanka ögon och darrningar.
Julian studerade henne. "Hon verkar vara rejält skadad än" påpekade han för Adam. I själen.

Adam viste det mycket väl han hade mycket jobb med henne framför sig han fick inte tänka på sig själv en enda gång hon behövde honom

Alice darrade fortfarande men lyckades svälja gråten och tittade upp igen. Men inte på någons ansikte utan på en fast punk mellan Julian och Adam.
Julian stuerade henne fortfarande. "Ledsen....".

Adam ser på Alice han var osäker på vad han skulle göra han borde göra något hon behövde honom

Julian la försiktigt en hand på Alice axel. "Det är okej att gråta, allt känns mycket bättre då". Alice skakade på huvudet, det var svagt att gråta, hon var svag, och det gjorde bara så ont i henne.

Adam kramde om Alice
" Julian har rätt att det känns bättre om man gråtit sa Adam lugnade

Alice ville bara försvinna in i Adams famn och aldrig synas till igen. Med ansiktet mot hans bröstkorg började tårarna rinna och hon snyftade lågt.
Julian stod bara tyst nu och såg på. Det kändes väl bättre om man blev omkramad av den man suttit i fängelset med....

Adam lugnade ner Alice han hoppades att ingen skulle märka att han satte andras behov framför sina egna han ville bara att andra som hade upplevt mardrömmen skulle få hjälp först

Alice kunde tillslut sluta snyfta och vände upp sitt tårstrimmiga ansikte mot Adam. Han var mycket längre än henne.....