I en förändrad värld (Roll för alla)

Sonia ser förvånat på tjuven. Både för att han låtit som en kvinna, och för att han inte verkade ha någon aning om att det var deras ryggsäck. Tjuven kanske inte var någon tjuv trots allt. Hon ser på medan han tar upp sina saker ur väskan. Så snart han är färdig planerar Sonia att sticka därifrån. Det börjar snart skymma och hon vill inte vara ute på natten, hon oroar sig för att inte hitta tillbaka.

Ethan drar ut det som var hans och stänger den sedan. Han håller fram den mot tjejen och inser att han egentligen kan dra med den tillbaka, men gissar på att hon inte kommer vara med på noterna. Han måste tillbaka och hämta sin egen igen, jäklar. Han som hoppats kunna hålla sig borta därifrån. Ester hade också hoppats på det, andra försöket kommer nog gå bättre.

Sonia drar till sig ryggsäcken, tittar igenom innehållet och vänder sedan för att snabbt klättra upp i närmsta träd. Hon lokaliserade grottan och hoppade sedan vidare från träd till träd igen, precis som förut. Ibland hoppade hon ned för att plocka växter, annars höll hon sig uppe i träden. Till slut satte hon sig tillrätta i en trädkrona och tittade omkring sig. Hon rensade sina tankar och blundade och satt där i en hel halvtimme.

När tjejen försvunnit drar sig Ester tillbaka till grottan och klättrar upp för klippväggen, det går mycket fortare den här gången. Ethan är snabbt uppe i grottan och struntar blankt i de andra. Han bara går in, plockar upp sin väska och ser efter om allt är kvar. Det verkar vara det iallafall. Han plockar upp sin kniv innan han lägger ned sovsäcken, stänger den och går ut igen. Även om Ester skulle ha känt sig ordentligt skyldig, hon känner sig väldigt skyldig.

((Det aktivaste rollet någonsinn!!! XD))
Fanny satta sig yrvaket upp och gnuggade sig i ögonen. Hon flämtade till när hon såg att hon var i en grotta med människor. De såg ut att vara flyktingar, precis som hon. Hon kände sig skamsen för att de andra hade sett henne avsvimmad. Nu trodde de säkert att hon var svag och det var hon inte.
"Hur kom jag hit?" frågade hon osäkert.

Stella nickar och memorerar allt snabbt på minnet, för detta var absolut nödvändig information att kunna för att klara sig i skog och mark. Det ihållande regnet gör Stella plaskvåt i sin tjocktröja och hon känner att huden börjar knottra sig och snart fryser hon. Hon som säkerligen inte hade någon motståndskraft alls, bara hon inte blev sjuk, det skulle ta kol på henne.
Stella ser smått förvånat på Jenna när hon ställer sin fråga, "En halvtimme kanske?" sa hon smått roat, "Ärligt, vet jag inte ens om vi är en grupp, jag träffade Ethan då vi rymde från Soldaterna tillsammans, resten av dem kom efter som." sa hon smått roat åt tanken att alla hade tagit sig dit.

Sonia är blöt. Hennes kläder är våta och iskalla och hon tycker verkligen inte att det är trevligt. Eftersom hon inte har något som skyddar henne uppe i trädkronan har hon snabbt gått från torr till våt. Plötsligt får Sonia syn på Jenna och kvinnan Stella. Lättat inser hon att Jenna är okej. Om Stella hade skadat henne visste Sonia att hon nu hade varit en död kvinna. Eller åtminstone mycket skadad, för Sonia hade utan tvekan skjutit den som skadat Jenna. Hon tar sig nedför trädet och går fram mot dem med ryggsäcken nonchalant skängd över axeln.

Stella hör prasslet i grenarna och stegen bakom dem, hon vänder sig hastigt om och handen far automatiskt till kniven på hennes sida, av gammal invand vana for den dit. Men hon slappnade av och log lite då hon fick syn på Sonia, "Hej, Sonia." ler hon lätt åt tjejen som visserligen kunde vara ett hot, men absolut ett mindre hot än soldater.

Jenna stannar upp av svaret hon får. Det var inte vad hon förväntat sig.
”Verkar de andra pålitliga?” Undrade hon då hon hämtat sig ifrån chocken.
Jenna hade alltid trott att det som var meningen att hända skulle hända. Kanske var det meningen att de alla skulle dra sig till just den där grottan samma kväll. De var strax framme vid en ganska bred å och Jenna såg snart vad hon sökte.
”Här.” Sade hon och gick fram till blommorna. ”Detta är älggräs. Om man lägger blommorna i vatten över natten och sedan är det redo att drickas.”
Hon plockade rikligt av dem då det fanns många och petade ner så många hon kunde i fickorna. Kvällen hade börjat mörkna och Jenna ville återvända till grottan och starta en eld. Hon var blöt och hungrig. Så såg hon Sonias lilla välbekanta figur komma strosande.
”Sonia, varför är du ute i regnet?” Hon kunde inte hjälpa att fråga och hon hörde hur hon lät som en överbeskyddande stora syster men det kunde inte hjälpas.
Istället började hon ge Sonia blommorna så hon kunde lägga dem i ryggsäcken och så plockade hon den stora blomkålssvampen som växte på en av de gamla falna träden och gav till Sonia.
”Nu behöver vi bara lite ved.” Jenna kunde inte hjälpa att le emot de två andra som hade darrande blå läppar.

Försök se ledig ut, manar Sonia sig själv. Hon gör sig så avslappnad hon kan och går sakta bort till dem.
"Hej Stella." Bra, så, nu vet hon att jag kommer ihåg hennes namn, tänker hon. Hon betraktar Stella. Ett potentiellt hot, även om hon är alldeles för mager för att kunna utgöra Jenna något hot. Sonia bestämmer sig för att vara artig. Det fungerade med Jenna, och även om hon inte är säker på att hon vill ha fler vänner behöver hon ju inte stöta bort folk.
"Hur går det?" Frågar hon.

((Jag skrev innan jag såg ditt inlägg Mort ))