Eragon [privat]

''Nej, knappast. Jag mår bra nu, det var ett anfall eller något.'' säger jag spydigt. Sayn kommer fram till mig och jag ser Murtagh en bit bort. Han behöver inte veta något...
''Arya, vart är det värst?''

Hon tänker väl inte följa med?
"Du kan inte, du är för..."
Vad är det jag säger. Att hon är för... svag? Nej, tillochmed i sitt utmattade och antagligen sjuka tillstånd är hon starkare än jag någonsin kommer vara. Jag antyder en nickning åt henne och ler.

Jag flinar tillbaka. Sildak vet. Sedan tittar jag på Arya igen. Hon ser förargat på mig, hennes beskyddarinstinkt är överdriven. ''Aldrig! Det är för farligt!'' utbrister hon. Jag höjer på ögonbrynen. ''Arya, jag är en drakryttare! Jag har flugit högt över bergstopparna, jag har fallit från bergstopparna, jag har varit med i striden mot självaste Galbatorix, jag har brutit mig in i drakäggens valv...'' jag tystnar när jag kommer på att hon inte visste om det sista

Jag flämtar och tappar hakan, men jag tror inte någon märkte det.
"Arya, hon behövs på det här äventyret, och jag tror att hon kommer följa med oavsett om hon får eller inte. Det är mindre farligt för henne om hon inte måste göra allt själv och i hemlighet. Låt henne komma med."

"Hon behöver ändå inte godkänna det. Det är Murtagh som har ansvar för mig" säger jag.
Arya stirrar på mig. "Du bröt dig in vart,! utbrast hon men jag brydde mig inte. Jag väntade på Murtaghs svar

"Sildak, gå iväg och packa"
Murtagh låter som om jag är ett ouppfostrat barn som har ställt till med mycket besvär, men jag nickar och går.

Murtagh går fram mot mig, sliter tag i min arm och släpar iväg mig, in i skogen. Jag fräser och försöker slita mig loss men kan inte. Jagrär fortfarande för svag.

"Vad tror du vi behöver ha med oss?"
"Du kommer behöva dina vapen. Ett rep är bra att ha och ett eller två par extrakläder. Om du äger något från dvärgarna så kan du ta med det, men måste tänka på att gömma det hela tiden, annars kanske de tror att du har stulit från de."
Jag lägger märke till ett lyckligt brummande från Shea.
"Det är bara för att jag kommer lära mig så mycket på den här resan och kanske hittar jag många nya vänner jag kan leka med."
Själv är jag inte lika lycklig och ivrig.

"Enya! Du ska inte åka!" Fräser han. Jag slår till honom i ansiktet och han flyger iväg. Jag går argt iväg och tillbaka till lägret. "Sildak! Vad ska vi ha med oss?"

Hon verkar rasande.
"Kläder och vapen. Jag har med mig ett rep också, och lite bestick, tallrikar och muggar."
Att jag hade tagit med mig en leksak av tovad feldunostull berättade jag inte. Det känns lite fånigt att säga att jag går runt med ett gosedjur jag har fått av dvärgarna. Det var en avskedspresent från ett litet dvärgbarn.