prs mellan Isse Weasly och Ida Ginny lovegood

När jag kommer ut i den kyliga luften börjar jag genast frysa. Det är ganska långt hem. Kanske borde jag be om att få sova över? Nej det kan jag ju inte be om! Jag bestämmer mig för att skuta bort tanken hur lockande den än blir. Jag går med snabba steg och sveper den slitna kappan tätare omkring mig. Jag kan inte undgå att känna att jag är betraktad..

Jag blir sååå arg att jag ställer mig upp och skriker:

-ÅHHH, URSÄKTA MIG FÖR ATT JAG BLEV KIDNAPPAD AV NÅGRA MYSKOMÄNNISKOR!!

-Vad pratar du om??
Säger Mino.

-Åååå!
Suckar jag och kurar ihop mig igen.

Torak kryper tillrätta i min ficka. Den lila tyngden gör mig trygg. Jag fortsätter gå.

Innan jag sommnar hör jag Mino viska något till en vakt.
Orolig men trött så jag sommne.

Jag är nästan hemme när jag hör något. Det är ett skrik! Jag springer mot skriket. Svetten rinner. Jag känner igen det där skriket..min syster! ytterligare ett skick..mamma!

Jag känner något, det är som ett sting mot hjärta. Det väcker mig och får mig att vilja... Bra fråga. Jag ställer mig upp och börjar vimla mot utgången, för att dricka lite varm mjölk.

-Och vart ska du??
säger en varm röst!

Jag springer så fort jag kan. När jag når vart hus är det ingen där. Jag fortsätter springa. Längre fram på gatan ser jag några människor. ju närmare jag kommer desto bättre kan jag urskilja dom. Mamma och min syster ligger på marken och några svarta gestalter står böjda över dom. Jag vet att jag kommer träffa i samma stund som eldklotet lämnar min handflata

Det är den söta...Eh, läskiga killen med de bruna ögonen från båten.

-Dricka lite vatten eller något, vad angår det dig??
Frågar jag med irriterad ton.

-Här är lite vatten! Säger han och räcket mig ett glad. LÄGG DIG IGEN NU!!! Han skriker inte men hans tonfall irriterar mig.
-Du bestämmer inte över mig!! Säger jag otåligt.
Jag börjar gå mot dörren men kommer aldrig ut.

Eldklotet träffar männen som faller handlöst bakot.Jag springer fram och lyfter upp min syster. Hon lutar sig mot mig axel och jag drar upp mamma. Jag låter henne luta huvudet mot min andra axel och börjar med snabba steg gå hemåt. Men dom hinner inte med i mitt tempo. Jags aktar ner lite och nästan släpar dom längs gatan.

-Vad tusan??!!
Utropar jag när killen sjutit ett eldklot mot mig.

-Jag har fått order, du ska STANNA.
Säger han irriterande bestämt och då får jag en flashback.
Mino pratade ju med nån vakt innan han gick.
Jag låter mig själv tona ut och försvinna. Ha, andevärlden räddar mig ännu en gång!