Narnia

Andrew tar av sig skor och strumpor innan han drar upp byxorna han med. Havet kändes svalt men ändå inte kallt, och det kändes som om det gjorde underverk för hans fötter då de ömmat efter den långa vandringen hit.

De får dock inte vara i vattnet länge, fru bäver ropar oroligt på dem. Visst det hade blivit lite kallare, men inte skulle de väll bli förkylda? tänkte Sam ilsket men klev upp då hon blivit tillsagd.

Andrew protesterade inte när fru bäver ropade in dem, någorlunda oroligt lät det, igen då de inte varit i vattnet så värst länge. Istället för att ta på skorna, som då skulle bli blöta struntade han i det och gick barfota upp emot slottet igen.

Sam följde Andrews exempel och tog skorna i handen, hon blev sådär äckligt sandblötig under fötterna att hon var tvungen att dra av sig på gräsmattan när de kom dit upp.

Andrew drog av sanden på fötterna i gräset, men inte ens då fick han gå in, då fru bäver ville att deras skor skulle vara rena också. Så han fick helt enkelt vänta på att hon skulle tvätta av dem utanpå och sedan ta på sig strumporna och skorna igen.

Sam bet ihop men lät fru bäver hålla på, hon ogillade hur hon höll på. De hade krigat, vart med i ett slag och skulle snart krönas och ändå behandlades de som småbarn. Hon satte på sig skorna och klev in i slottet där de skulle bli serverade en måltid.

Andrew klev in i slottet samtidigt som Sam, och såg hur de flesta började plocka fram till en måltid. Andrew frågade om han kunde hjälpa till med något, men trots att de flesta bar mer mat än vad som var rimligt vägrade de låta honom hjälpa. Vilket Andrew störde sig på. Var han tvungen att alltid få stå och titta på? Som ett småbarn?

Sam hade tröttnat, "Seriöst vi är inga småbarn och bara för att vi är eller ska bli kungligheter kan vi hjälpa till. Vad tror ni att vi har gjort innan i vår andra värld? Och vi har faktiskt vart med och hjälpt er vinna kriget." skriker Sam ut och alla stannar upp och ser på henne då hon sjuder av vrede.

Andrew rycker själv till lite smått och är säker på att några har tappat tallrikar med mat på golvet. Men i så fall ser han inget utav det på golvet. Men han instämde på det Sam sa, bara för att de skulle bli kungligheter så var de inte förståndshandikappade.

Sam vänder på klacken och stegar med ilskna steg ut ur slottet och in i den närbelägna skogen och slår sig ner vid ett träd. Hon hade vredesproblem, det visste hon och det var bäst att gå därifrån innan situationen skulle bli värre.