Hjältar och Gudar *PRS MELLAN Ginny!!!! OCH AlexZz*

Deianeiras ögon vidgades, all trötthet var som bortblåst och hon stirrade rakt fram medan hon försökte förstå orden hon just hört. Hon kunde nästan höra Athenas röst skratta i hennes huvud och säga "Där fick du för att vara så lat", men Deianeira visste att det var en inbillning.
Orden på pappret var inte det, däremot.
Hon tog ifrån det från Alexis, stirrade på bokstäverna som glödde opraktiskt och verkade simma runt på pergamentet.

Kära Deianeira,
Jag är stolt över dig. Din skicklighet i skytte har förbättrats avsevärt, och ditt mod och din vishet har också vuxit. Excellent.
Men detta meddelande är desvärre en varning. Profetian är mycket farligare än du tror, och din kompanion Alexis är lika inblandad som du - farligt inblandad. Du måste vara försiktig, för fällor lurar överallt. Som alla profetior är detta en gåta, något som verkar som en sak men är en annan, och du och din vän måste lista ut vad som är rätt och fel själva. Men ni verkar båda klyftiga nog för att kunna klara det.
Alexis är
Oakshsbasha sajsabs ansaysava aksajkshakbajhbhanajahwkahansbpåwälcmdmqåw

"Va?!" Utbrast Deianeira. Bokstäverna flyttade på sig, hoppade runt, ville inte samarbeta och bilda vanliga meningar. Men ett nytt, kort meddelande stod nu längst ner med röda bokstäver: TIDEN ÄR UTE.
Hon kastade pergamentrullen till Alexis och begrave ansiktet i sina händer.
"Styx, jag borde ha tänkt på det!" Svor Deianeira argt. "Självklart. Athena ville vara säker på att om det kom till fel person skulle den inte hinna läsa det hela. Bara sista meningen verkar vara riktigt viktig, och den är om dig, och bara ett barn av Athena skulle kunna ha listat ut det. Det var nog en kod också, men nu är allt förstört."
Hon suckade och vände sig till Alexis.
"Kommer du ihåg någonting av sista raden? Det där om du på Olympos. Du måste ha uppfattat en del av det viktiga..."

"Jag på Olympos, något om snedsteg och katastrof... ligger jag illa till?" Säger Alexis plötsligt orolig, han har just satt ihop det där själv i huvudet och inser hur anklagande det låter. Om han gjorde ett snedsteg på Olympos skulle det leda till katastrof? Det var så det lät åtminstone. "Eller alltså, jag kan ju ha läst fel och så." Mumlar Alexis vidare och försöker sätta rätt mening i minnet. Han betraktar de hoppande bokstäverna och så bildar de en mening... som om de märkt att han ser på det. Det hade inte stått "jag" ens en gång.
"Se upp, du barn född i krigets tecken, ditt undermedvetna tar över." Och så blev det tomt. Hela pergamentet och Alexis flackar med blicken.
"Det försvann... från pappret. Alltihop." Säger Alex och skakar på det, som om det skulle fungera. Vad betydde det!? Krigets tecken!? Är inte Athena och Ares krigsgudarna? Det här går inte ihop, inte alls.

Deianeira stirrade på honom.
Hon försökte få fram tröstande ord, att det säkert skulle bli okej, men de fastnade i hennes hals. Var det för att det var en lögn? Nej, hon var bra på att ljuga.
Det var för att hon inte visste om det var en lögn.
Istället började hon muttra tyst, hennes hjärna analyserade orden.
"Ares och Athena; krigets gudar. Undermedvetna... Drömmar. Sömn. Hypnos, Morpheus. Tecken; stjärntecken. Vilket stjärntecken är du fött i?!" Frågade Deianeira febrilt.

"Vää... Vädur." Säger han tvekande. "Jo, vädur." Han blev tvungen att räkna efter för att se till att det verkligen blev rätt också. "Hurså?" Fortsätter han fundersamt och med lite oroat uttryck som egentligen bara förmedlas genom att han biter sig i läppen. Han förstår ju att något måste vara fel med det, men vad? Borde han ljugit... kanske.

"Vädur. Vädur." Deianeira tog en pinne från marken, vände sig till berget bakom och började rita osynliga linjer på det med pinnen. "Vädur. Element: eld, planet: Mars." Hennes ögon vidgades. "Mars." Hon vände sig till Alexis igen, hennes mörka ögon vitt uppspärrade och ansiktet blekt. "Man brukar säga att krigsguden Ares' planet är Mars. Men det är för indirekt, det ska vara enklare, gåtan ska vara svår med ett simpelt svar." Deianeira svor för sig själv. "Okej, det har nog inte med stjärntecken att göra. Kan du komma på något annat sorts tecken? Ares' tecken är en gam och Athena's är ugglan och olivträdet. Har du någon som helst koppling till något av de?"

Gam? Har han haft en koppling till gamar? Har han en? Vänta lite, Ares är ju ond... eller han krigar iallafall. Alexis krigar inte!
"Nej. Inte vad jag minns." Säger Alexis så övertygande som han inbillar sig att han kan. När han var yngre hade han haft om hand om en liten gam. Men det kan inte vara hotfullt eller något sådant. Måste vara helst absurt, visst? Det borde väl inte passa ihop med Ares. Han bara... tog hand om den som liten. Ju mer Alexis tänker på det desto mer börjar han tvivla.

"Okej... Hm... Kan du komma på något annat slags tecken som du kan ha någon koppling till? Jag menar, något annat än stjärntecken och gudars personliga tecken...?"

"Nja... nej... jag vet inte." Svarar Alexis och försöker tänka ut något. "Eller, är det direkt kopplat till mig om det egentligen är min mor..?" Frågar Alexis tvekande när hans mor sagt något om att ha haft Ares välsignelse, vilken krigsgud välsignar folk?

"Berätta allting." Sa Deianeira med uppspärrade ögon.

"Kan en krigsgud välsigna folk?" Ler Alexis oskyldigt nog. "Men min mor gick typ till alla gudar för att få svar på böner om att hennes liv skulle förändras... eller vad det var, jag lyssnade aldrig så noga... och när hon gick till Ares så fick hon tydligen en välsignelse - jag kan ha blandat ihop det hela - och så kom jag, men vi har redan fastställt att han inte är min far så då tycker jag att det verkar mer troligt att det var ett sammanträffande..." Avslutar, eller berättar Alexis dröjande och försöker att få det att låta mindre hemskt än vad det egentligen är. Han lyckas inte så bra.