Lily~James - Always and forever [SV]

Bra brev c:

DU ÄR OTROLIIIIIG. Längtar efter mer
Mugglisnamn:tjejigadia
Ålder:13
Elevhem:Hufflepuff
Level:tredjeårselev
Intressen:Läsa, Mugglis, Lyssna på Avril och Maroon 5 och läsa ff:s
FavoritHP-bok:7:an såklart xD
FavoritHP-film:7:an del 2
Favoritperson i novellen:Lily♥
Favoritcitat ur novellen:Lily...Vill du gifta dig med mig?
Lite mer vad du tycker om min novell:Fantastisk, awesome och otroligt bra!!!

När kommer nästa kapitel?

IKVÄLL. LOVAR. KILL ME IF I'M LYING.

Eller inte hehe...

Om datorn laggar får ni inte döda mig, okej??

hahah! Okej... eller......

Kapitel 25
En helt ny chans
Juli – September 1979

Sommaren försvann, vilket märktes på vädret som helatiden blev kallare och regnigare. Jobb tog det mesta av tiden, Lily, James och Sirius gick andra året på aurorutbildningen, Remus hade blivit befodrad till ordförandeassistent på avdelningen för internationellt samarbete, och Peter hade börjat på en vidareutbildning till botare med speciell inriktning på gifter och förbannelser.
Fenixorden tog också upp en stor bit av tiden, och det blev knappt så de alla kunde mötas till middag.
Det var frustrerande att hela tiden ha känslan över att sträva efter något som aldrig kom. De gick upp, de åt frukost, de gick till jobbet, de kom hem, de åt middag, de gick och lade sig, och sen var det inte så mycket mer, trots att vännerna utnyttjade helgerna så mycket det bara gick för att umgås.

I September kom en glad nyhet.
-Jag sa ju det, Lily! Sa James lyckligt. Det var inte vår enda chans! Allting blir bra igen!
-Jag vet! Sa Lily glatt och kysste James. Sålänge jag inte sabbar det igen.
-Det kommer inte hända, sa James övertygat. Och om det gör det är det väl tredje gången gillt?
Lily och James berättade för de andra, och fick mycket positiv respons.
-Alla dagarna när du bara var ledsen var ju i onödan! Sa Sirius glatt. Detta kommer bli jättebra ju! Grattis!
Varje dag gick och var alla lika fyllda av glädje och vänskap.
Tills det plötsligt dök upp en ny sorglig nyhet bland all lycka.

James
Något hemskt har hänt. Jag fick ett samtal från Thomas Hospital (ett mugglarsjukhus) och mamma och pappa har hittats i en bil på landsvägen…
Jag vet inget annat än att det var en bilolycka och att bilen de satt i brann, så jag ger mig iväg till sjukhuset nu direkt på morgonen.
Jag vill inte väcka dig, klockan är fyra på morgonen.


Lily kom fram till sjukhuset. Panikslagen och stressad steg hon in, och gick direkt fram till receptionsdisken utan att ta en nummerlapp.
-Thilda och Stuart Evans? Sa hon, och märkte själv hur gäll och panikslagen hon lät.
-Våning 3, korridor 5, rum 298, sa receptionisten.
-Tack, sa Lily, vände sig om och sprang upp för trapporna.
Precis när hon skulle öppna dörren flög den upp från andra sidan och en läkare i vit rock steg ut.
-Åh, hej, miss…?
-Potter, sa Lily. Jag är Thilda och Stuarts dotter.
-Åh. Jag är doktor Jones. Sitt ner, så kommer det strax en sjuksköterska och berättar mer.
Lily kollade på doktor Jones med en chockad och förnärmad blick när han gick iväg igenom korridoren och försvann ur synhåll. Jaha, skulle hon sitta här nu eller?
Hon damp ner på en stol och med en sur min väntade hon. Inte förrän tio minuter senare, när hon precis hade tänkt gå, kom en kvinna i ljusblå t-shirt och vita byxor mot Lily från andra änden av korridoren.
-Hejsan, sa hon och sträckte fram handen. Jag är Ewa. Ni är miss Evans gissar jag?
-Potter, sa Lily och skakade hand med Ewa.
-Åh förlåt, sa hon. Jag tyckte doktor Jones sa att du var dotte…
-Jag är mina föräldrars dotter även om jag är tjugo år och gift! Snäste Lily och ångrade sig i samma ögonblick. Om hon inte hade varit så stressad och panikslagen hade hon aldrig låtit såhär.
-Självklart, sa Ewa, och verkade inte som om hon tagit illa upp. Jo, jag ska förklara läget här. Öhm… vi kunde inte rädda din far…
Lily kände som om hon föll ner för en tiotusen meter djup avgrund.
-…det verkade som om han slängt sig framför Mrs Evans för att hon inte skulle skada sig så hårt, vilket gjorde att han fick hela framhuvens tyngd över sig. Jag är ledsen.
Lily kunde inte säga något, inte tänka. Var hennes pappa verkligen… borta?
Det var tur att det stod en stol bakom henne, annars hade hon ramlat ihop på marken. Ewa började prata igen, men Lily önskade att hon bara kunde hålla käften. Fattade inte den idiotiska sjuksköterskan att hon var ledsen och chockad? Hennes pappa var död, för i helvete!
-…din mamma är just nu medvetslös och ligger på akuten. Hennes vänstra lunga har kollapsat, fyra revben brutna, hon är kraftigt rökförgiftad och har ett stort sår över bröst och mage.
-Går det att rädda henne? Frågade Lily oroligt.
-Chanserna ser just nu ganska minimala ut – men gråt inte för mjölken som inte ens har spillts ut. Alla på dessa sjukhuset är proffesionella, och din mor är i goda händer.
Lily nickade utan att kunna prata. Hon kände ett desperat behov av att vara ensam, men blicken från Ewas ljusblå ögon förföljde henne vilket håll Lily än tittade åt.
-Jag… jag måste gå på toa, sa hon och reste sig vingligt upp.
-Till vänster. På fjärde våning finns anhörigrum, om du vill prata med en proffesionell psykolog, och du kontaktas när din pappa är iordninggjord.
Iordninggjord. Det lät så hemskt. Som om han bara varit blod och trasor innan.
-Tack, sa Lily och snubblade in i rummet till vänster.

Hon sköljde ansiktet med iskallt vatten, lutade sig fram över handfatet och grät högt. Plötsligt slog det henne att varje gång hon och James väntat barn hade någon av deras föräldrar dött. Var det inte meningen att någon av de skulle få vara lyckliga i mer än tre månader i taget eller?
Lily grät i fyrtiofem minuter. Hon kräktes, grät och kräktes igen. Känslan av att vara helt ensam fick hon aldrig, någon var ju med henne helatiden. Någon som låg därinne och sparkade som en galning.
-Låt mig va! Din morfaär död, okej? Skrek hon åt sin mage och kollade sedan upp i spegeln.
Ansiktet var rött och svullet. Håret hängde i blöta stripor över ansiktet och mascaran hade runnit nerför kinderna.
-Ett psykfall är vad jag är, muttrade hon åt sig själv. Skriker åt mitt barn innan det ens är fött.
Hon torkade sig i ansiktet och gick ut i korridoren igen.

Åh vad bra! ♥ jag älskar det verkligen
starkars Lily

Åh, stackRs,Lily

Men awesome!

först James och nu Lily,stackars Harry

Oh gud, lilla Lily!