Uppdraget! (Rollspel Privat)

James nickar samanbitet och börjar gå med Lea i sina armar.

Jag och Mikaela går bredvid honom och jag ser framåt. "Det kommer nån" Säger Mikaela rakt ut. Jag ser frågande på henne.

"Vart?" säger James, lite som om han blivit dragen tillbaka till verkligheten.

"Bortifrån, jag vet inte vem, men det är någon och det låter som det är bara en person" Svarar Mikaela skrämt och pekar från en krök bakom träden.

"Följ mig" säger James bara och går vaksamt mot ett buskage ((haha, tror det stavas så xD)). Han kryper in och lägger försiktigt ner Lea på marken.

Jag tar Mikaela i handen och följer efter James och sätter oss ned i busken. Fram kommer en man, inte fredsväcktare, utan en kort stubbig man med en väska på ryggen. Han ser ut som om han letar efter något. Mikaela slingrar sig ur mitt hårda greppoch går ut fullt synlig för mannen.

James tittar efter Mikaela och sedan frågande på Torccie.

Jag vill skrika på henne men får inget ur mig. "Jag vet inte" viskar jag förskräckt till James frågande och brännande blick.

Mikaela____

Jag ser på mannen som oxå stannat och som nu kollar rakt på mig. I hans ögon måste jag se ynklig och svag ut, men i mina ögon ser inte han mycket bättre ut. "Jag behöver hjälp, men jag tror du oxå behöver det. Jag vet vem du är. Du va mannen som "Sköt" mig" säger jag och gör sitatstäcken över sköt. Jag kännde igen kroppshållningen och skägget.
Han rynkar näsan men önskar sedan att han aldrig gjort det för jag snäser åt honom. "Du vet att det var de anndra som sa till dig, men du vet att du inte ville göra det!! Jag kännde det i din förtvivlan när du sköt mig, jag såg på dig att du var för svag för att skjuta en 10 årig liten flicka" jag nästan skriker men han ser ledset och trött på mig.
"Du har så rätt lilla flicka, jag hade inget val, jag var tvungen och det är därför jag letar efter er. För jag vet att du och en stor kille stack från 12. Jag är här för att hjälpa er. Jag har en sak som kan göra så att ni kan skynda på det här!" han går två steg närmre mig och jag backar försiktigt ett steg. "Så du vet vad de ska göra?! Det vet ingen här, okej men du härr duktig kan bevisa det när du kastat mig ditt gevär" säger jag otåligt och blikar mot hans bälte som omkingrar hans stora mage.
Han ser förtvivlat på mig och sen ner på geväret. Han tar upp det och kastar det mot mig.
Den landar en meter framför mig och vi hade ungefär tre meter emelln oss.
Jag går försiktigt fram med en isande blick på mannen. "okej" säger han och ser på mig när jag ställer mig upp. ¨
"Jag har den för att inget annat ska kunna döda mig innan jag hittar er" säger han och börjar visa sig avslappnad. "Okej" svarar jag och ser mot honom.

James ser förvirrat på Mikaela och mannen. Lea stönar bakom honom och han vänder sig till henne.
"Shh" säger han mjukt och kysser hennes panna. "Håll ut"

Jag lossas att jag inte hörde vad James gjorde på Lea nyss och konsentfrear mig sten hårt på Mikaela istället.
Men jag årkar inte vänta på en reaktioon så jag går ut till Mikaela och tar hennes hand. "Du var jätte duktig" viskar jag oh ser otåligt på mannen. "Du vet att jag aldrig kan förlåta dig va?" säger jag hotfullt. Han nickar. "Och jag kan förstå dig" svarar han.