När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

- Ja det är väll bra antar jag, sa Xenia och ryckte på axlarna.
Hon var över huvudtaget glad att han äntligen berättade det, hon visste av erfarenhet att man mådde bättre om man talade ut om saker.
- Du har inte gett henne problem, hon älskar dig och är stolt över dig.
Sen så har hon säkert vetat det länge så det är nog ingen fara, sa Xenia lugnande och såroat på honom.
- Jasså?, det hade jag, sa hon bara hon ville inte pressa honom om han inte ville.

Fai nickade men sa inget. han visste inte vad han skulle säga ändå. han gilalde inte att prata om det. "Det är mitt fel att Draco kunde utnytja henne" sahan bara. han hade alltid skyllt det på sig själv. hade han inte varit så korkad när han var liten och följt med Draco hade inget av det hänt. men han ahde bara varit två år och vem vill inte träffa sin far då? han borde kanske prata med henne om hon nu ändå vet det.
"Xenia, du stoppar mig alltid elelr försöker när du anser att jag gör något korkat och det här är korkat, men nödvändigt" sa han. Fai visste att det nästan var lika med självmord att försöka döda Draco, men han var tvungen att försöka

Xenia rynkade på pannan och skakade på huvudet.
- Ja, det där var korkat, självklart var det inte ditt fel, det är jävligt korkat av dig att tro.
Du var ju bara liten då, det var inte ditt fel, du kunde inte rå för det, sa Xenia och såg på honom.
- Om jag annser att det är korkat så ska du inte göra det.
Och även om det är nödvändigt finns det säkert ett annat sätt att göra det på eller lösa det på, sa Xenia allvarligt till honom.

Fai såg allvarligt på henne "jag hade inte behövt följa med honom" sa han vasst. det fanns saker inte ens Xenia kunde få honom att tro annat om. hon kände inte till allt som hänt honom, det gjorde ingen och han tänkte inte dela det med någon. han såg på henne "klart jag gör, jag kunde skrikit och väckt mamma" sa han och skrattade sen torrt "det finns saker man msåte göra vad än ens bästa vänner anser" sa han och följde Scorpius med blicken

- Ja, det är ingen idé att övertyga att du har fel, sa Xena och suckade.
- Men du har fel, fast du inte vill inse det, sa hon trött och följde hanns blick.
- Du rör inte Scorpius, det skulle ändå inte röra Draco ryggen om du gör det, sa hon allvarligt och såg på honom,

"Nej jag är för envis för det" sa Fai och log lite "du säger det ja. det här är varför jag inte pratar om det" sa han och gav henne en allvarlig blick "jag vet det, hade det gjort det hade han varit död redan" sa Fai kallt. han funderade på att bara spränga Dracos hus i luften och bli av med det

Xenia bara suckade och såg på honom, och vad skulle hon säga?, han lyssnade ändå inte.
Xenia följde Scorpius med blicken och nickade.
- Jag är glad att du inte dödar honom bara för att, sa hon och såg på Fai.
- Så du tänker döda Draco eller hur?, sa hon rättframmt och såg på honom.
- Hur dum tror du att jag är?, jag fattar väll att du vill ha hämd på honom, sa Xenia lungt.

Fai såg på Xenia "jag är ingen kallblodig mördare, och jag mördar inte bara för att" sa han enkelt och tystnade sen och bara stirrade ut genom fönstret. han bröt tystnaden efter en stund "ja det tänker jag. och jag har aldirg sagt att du är dum. och varför frågar du om du veT?" sa han

- För att jag inte vet Fai, allt är vilda gissningar.
Jag har haft år på mig att gissa vad du tänker, och jag känner digså pass bra att jag vet hur du tänker, sa Xenia uppgivet och såg på honom.
- Ja, det är korkat att göra det, men jag förstår att du vill göra det.
Men var försiktig Fai, jag vill ha dig i livet, sa hon vänligt och log.

Fai vände sig mot henne "det verkar inte som du gissar" sa han och nickade. han förståd vad hon menade, han visste oftast vad hon tänkte
"Ja ibland är jag inte smart. och oroa dig inte, jag tänker inte göra något förens jag är helt berädd" sa han