Vamäxan Sarah

jätte bra kapittel ♥ neeejjjjj, e den snart slut...)=
du måste bara skriva en ny!

Två Superbra kapitel.

AWESOME kapitel ♥
Ser fram emot din nästa ff sen! ^^

Helt amazing

Okej. Ni är bäst. Ni får mig att både skriva och andas. Ni är bäst. Jag upprepar. Ni är bäst. ♥
Det sista kapitlet kommer när internet börja funka som det ska på min dator - kanske i morgon eller senare. Men tills dess ska ni veta att varje sekund som inte internet funkar skriver jag på kapitlet - även om det är klart ♥

Vi väntar ♥

Inlägg som de här - de jag förstår att ni har tagit er tid att göra för mig - är så mycket till hjälp när man sitter och inte vet vad man ska skriva. Ni kanske själv inte förstår det, men det är som om ni blåser en hel storm av inspiration åt mig. Och det värmer också sjukt mycket, och detta är varför ni är bäst. Utan er skulle jag inte ha mycket med inspiration för att skriva en (Eller egentligen två) ffs om samma tråkiga sak.
Och nu märkte jag också att du, Måntass, tog åt dig 10 minuter för att göra det där inlägget, och jag sitter här och ler. Ni får mig att le hur underbara ni är, förstår ni det? ♥
Det där skrev jag för länge sedan, och det gäller fortfarande. Ni har fått mitt senaste ½ år att vara underbart, ni får mig att skriva, ni är mina ord. Jag kan inte förklara det, och det är konstigt, för jag brukar kunna förklara varenda konstiga sak som finns. Men den här känslan är för underbar för att jag ska kunna beskriva den med några ynka ord. Jag bara älskar er. Ni bara skapar mina ord. Det är allt jag kan säga. Ni är för underbara. ♥
Varenda en kommentar som ni har skrivit i de här 36 sidorna är för underbara, ni är för underbara. Jag LOVAR ER, jag skulle ALDRIG orkat skriva den här tråkiga ff:en till slut om ni inte hade funnits. För utan er finns inte min ff, utan er suddas varje ett av orden ut. Utan er är min ff inget. Ni är mitt allt i skrivandet ni är som en familj som stöttar mig. Och jag börjar nästan gråta när jag tänker tanken på att kanske aldrig få höra era kommentarer till den här ff:en igen...
Detta skriver jag nu endast för att det här kommer att vara det sista kapitlet som jag delar med världens bästa ff-läsare. För ja, nu tänker jag sätta ut det sista kapitlet, hur gärna jag vill spara det, så att jag får längre tid med er - så kommer jag inte att ha tid at lägga ut det senare. Så jag får göra det här och nu.
Kom bara ihåg att jag för alltid kommer att älska er. ♥

Kapitel.28
The End, slutet gott allting gott!
Ett år senare

Mamma hade äntligen kommit över Nessie, jag hade fått börja på Beauxbatons och till och med fått en katt. Allie hette hon, väldigt gosig och snabb katt. Allt var bara bra.
Mycket hade dock hänt sedan förra året. Mamma och pappa hade skilt sig efter att mamma hade skrivit på det där brevet från ”Annie Rose” utan att ens inse att pappa också var en del av det. Han var ju trots allt Nessies pappa. Så en dag hade alltså pappa kommit hem från jobbet och fått reda på att han inte längre var officiella pappan till Nessie mera, och då hade ”det stora grälet” börjat. Jag kunde inte direkt klandra pappa, mamma borde faktiskt diskuterat det med pappa så att de båda kunde skriva på det. Inte bara tvinga mig att hålla tyst om det och sedan låta pappa få reda på det genom en kollega som hade hört det från... Vem vet? De hade i alla fall skilt sig efter det, kanske 3 veckor efter att pappa fått reda på det. Och nu mera är jag en vecka hos pappa och en vecka hos mamma. Även fast jag går i skolan verkar det betyda mycket för dem.
Men nu hade mamma allts hittat en ny man. En mörkhårig som heter Tomas. Det hade jag fått veta för inte mindre än 12 dagar sedan. Men jag gillade honom faktiskt, han var snäll och verkade alltid förstående när jag ville vara ensam med mamma eller något annat.
Jag träffade Nessie då och då, allt mer oftare. Mamma hade insett hur bra Nessie mådde hos Alice, och började komma med mig dit. Ju mer jag träffade moster Alice och Nessie – ju mer började jag tycka om dem.
Nu – efter ett helt år – är Nessie och jag kompisar. Inte vänner, kompisar. Fast både hon och tyckte att det var bästa om vi höll det så, kompisar. Då kunde vi omöjligt vara för mycket med varandra – men ändå passligt mycket med varandra.
”Allie!” ropade jag. ”Allie! Dags för mat”. Inspringande kom då min mörkpälsade katt Allie genom kattluckan. Hon stirrade på mig med sina gula kattögon, och jag gick fram till henne för att kliade henne under hakan. Allie började spinna och lade sig ner. Jag började skratta – det gjorde jag ganska ofta nu för tiden, jag var ingen tråkmåns som trodde att alla hela tiden tänkte på Nessie. För det jag inte förstått då var ju att jag alltid tänkte på Nessie då.
”Maten då?” frågade jag med mjuk röst till Allie. Som om hon hade förstått mig gick hon raka vägen in i köket där jag hade ställt hennes matskål när jag fått henne - för ett par månader sedan.
Egentligen skulle jag vara på Beauxbatons nu, men jag hade ”tagit ledigt” för att äta middag med Tomas och mamma. Bara på fredag så att jag kunde vara hemma hos mamma på lördag och i morgon skulle jag åka tillbaka till skolan igen.
Och eftersom Nessie var ”hälften” till vår familj skulle hon och Alice för första gången få träffa Tomas de med. Mamma hade bokat bord på en mugglar restaurangerna, så att Alice inte skulle känna sig i konstig miljö eller var mamma nu hade sagt.
Jag hörde hur det ”plingade” från min nyköpta dator. Jag sprang uppför trappan till övervåningen och gick in i mitt rum. Jag öppnade min ”msn”. Och blev ännu gladare när jag såg att det var från Charlotte*.
Hur går det? Säg till om gubben har blivit för tokig! ;-)
Det går faktiskt väldigt bra :-D
Jag skrattade och suckade åt Charlottes förtroende åt Tomas. Hon trodde verkligen att Tomas var tokig efter att jag berättat om det som hände i Söndags.
Okej, det var ganska konstigt faktiskt, det måste jag erkänna. Det var nämligen så att jag för första gången skulle få träffa Tomas. Mamma hade beställt ett bord på en av stadens finaste restauranger, bara för att hon skulle få en perfekt middag med Tomas och mig.

”Sarah! Skynda dig, vi blir försenade” ropade mamma och jag skyndade mig lite mer med att sätta upp mitt hår i en elegant hårsnodd.
”Jag kommer mamma” ropade jag för att lugna ner min alltför stressade mamma. När jag kom ner till hallen suckade mamma och tittade vädjande på mig.
”Är det så här du ser på min nya man? Som om han inte är värt att klä upp sig för?” mamma såg sårad ut och vände på klacken. ”Jag väntar i vagnen. Jag förväntar mig att du kommer i något finare än det där” sa hon innan hon smällde igen dörren.
Jag suckade och undrade vad det var för fel på skjortan jag hade på mig, för kjolen kunde det knappast vara – den hade mamma själv valt ut. Men eftersom min skjorta inte dög gick jag upp och bytta till min finaste skjorta som jag ägde, sedan jag gick jag tillbaka till mamma.
Resan till restaurangen tog inte mer än 20 minuter, och mamma och jag sa inte ett ord till varandra på hela resan. När vi väl hade kommit fram till restaurangen verkade min tunga ha fastnat i min hals.
Inne vid vårt bord satte en mörkhårig, man. Han var starkt uppbyggd och såg ut som om han kunde ha spelat som en slagman i Quidditch. Han hade ljusa och glada ögon, med ett brett leende.
”Tomas” sa han när vi kom fram till hans bord. Han sträckte ut handen och log strålande mot oss.
”Sarah” sa jag, tog hans hand och log tillbaka. Sedan slog mamma och jag oss ner, mamma brevvid Tomas och jag mittemot mamma.
”Det är väl du som har en syster som blivit kidnappad då eller?” frågade Tomas och sa det som om han försökte bevisa att han visste allt om mig och min mamma. Jag rynkade ögonbrynen och tittade oförstående på mamma.

Och efter det hade Charlotte trott att han varit galen, medans jag hade en stark känsla av att mamma hade kokat ihop någon sorts smörja bara för att slippa säga sanningen. Men efteråt sa hon att hon skulle berätta sanningen snart – bara inte än. Och jag trodde på henne. För hur skulle hon annars ha förklarat hur Alice och Nessie bara råkade komma på middag med oss idag – hon MÅSTE berättat!
Jag skrattade lite åt minnet innan jag öppnade min garderob för att dra fram en nyköpt klänning som jag skulle ha på mig på middagen. Mamma hade köpt den speciellt för den här middagen, och sa att jag så gudomlig ut i den.
”Mamma vilken tid sa du vi skulle träffas på restaurangen nu igen?” undrade jag och försökte låta helt lugn. Men sanningen är den att jag var väldigt nervös, Alice och Tomas i samma rum, vad kan inte gå fel?
”Åh, det var klockan 4 prick. Vi måste hämta upp Tomas också, och be honom att inte prata för mycket om trolleri, så vi måste fara halv 4” svarade mamma och gav mig en liten puss på kinden. ”Och om du vill vara extra fin kan du ju göra något åt ditt hår också” mumlade hon innan hon gick.
Jag suckade, men gjorde mycket lydigt upp mitt hår i en elegant hästsvans.
Bara en middag till, sedan kommer mamma, Tomas och jag bli lyckliga för alltid! Påminde jag mig själv igen. Det skulle ju ses som en barnlek att klara av en middag med allt som jag stått ut med, men det var för stressigt att se till att Alice inte skulle förstöra för mamma och Tomas – så jag hann inte slappna av.

Så fyra prick gick mamma, Tomas och jag in genom dörren till den där mugglar restaurangen. Och väl inne i restaurangen satte redan Nessie och Alice. Jag log mot de båda och gick fram till Nessie.
”Hej Alice och Nessie” sa mamma och kramade om Alice och gav Nessie en puss på kinden. Sedan gick hon fram för att presentera Tomas – som verkade väldigt blyg för ögonblicket, eller så kanske han försökte hålla sig ur väggen. ”Tomas, det här är Alice, Alice, Tomas” sa mamma och lät Alice och Tomas skaka hand. ”Nessie, Tomas, Tomas, Nessie” presenterade mamma Nessie och Tomas. De skakade också hand, sedan satte alla sig ner.
När alla hade beställt började Alice, mamma och Tomas prata lite om... Jag hörde egentligen inte på vad det var de pratade om, för Nessie och jag satt i vår tur och pratade om hur grymt dum Seth egentligen hade varit mot oss båda. Och Nessie berättade att han idag sagt åt alla att han blivit ihop med Amy igen – en stackars tjej som han varit tillsammans med innan han blev ”kär” i Nessie.
”Och Amy själv sa att hon aldrig någonsin skulle kunna tycka om honom igen... Undrar om det bara var en lögn” sa Nessie och rynkade pannan men började sedan skratta. ”Han kanske inte har så bra rykte i alla fall” sa hon och skrattade. Jag stämde in i hennes skratta, men vi hann inte skratta tillräckligt länge eftersom maten kom.
Självaste middagen gick väldigt bra ändå, Tomas sa inget konstigt, mamma var ganska hyfsad och alla hade väldigt roligt. Sedan bjöd mamma hem Alice och Nessie så att de skulle se hur vi bodde och till och med det gick bra! Och inget verkade längre kunna förstöra vår familj längre, för inget kunde ens skada den!

*På Beauxbatons kan man ha internet, mobiler och sånt. Det är inte som på Hogwarts.

Amazing, awesome, fullkomligt underbart, jättebra, super, wonderful, fantastiskt, utomordentligt, helt otroligt
Men nu är den slut Kommer att sakna den jättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättejättesupersupersupersupersupersupersupersupersupersupersupersupersupersupersupersupermegaextremt mycket

SLUT? Det är en mörddröm! Nyp mig! Jättebra!