(PM) En mugglare på Hogwarts

Azum

Suuuuuper!!!
Du är Såå bra!!!

super!

Tack tack tack! Jag skriver för fullt! ♥

Vad bra

Mer! Jag dör! JAG VILL VETA VAD MARDRÖMMEN ÄR!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! RAAAAAAAAAAAAH ♥ ♥ ♥ ♥

Jag har blivit sjuk, ont i huvudet, magen, yr, med mera, vet inte när jag kan skriva igen. men just nu orkar jag inte. men jag kommer inte sluta, det är en sak som är säkert! vill bara säga det så ni inte blir sura. Älskar er och blir super glad av era kommentarer!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Krya på dej!!!
skriv när du känner för det, du behöver inte stressa c:

Håller med, krya på dig och skriv när du känner för det.

tack så mycket jag skrev lite mer för att jag hade tråkigt, så här kommer lite

Kapitel 14
”Hej Harry!” sa jag glatt när han kom ut. Jag bestämde mig för att glömma det där med armen, jag visste ju faktiskt redan vad en Weasley kunde göra för sin familj. Vid tillfället stod alla och skrattade, just det, de hade ju gett Dudley en tungtänjare jag log stort. Det förtjänade han. Jag gick fram till Harry och gav honom en kram, jag skakade på huvudet när han blev röd om kinderna. Jag kramade honom inte för att jag ville få honom att känna sig förlägen, utan för att det var så jag hälsade på folk som jag kände. Dessutom hade jag alltid velat krama Harry Potter. Snart kom en mycket arg Arthur och hamnade bredvid George.
”Det där var otroligt ansvarslöst och inte ett dugg roligt, Fred!” skrek han så högt att jag nästan ville hålla för öronen. ”Vad i hela fridens namn gav du det stackars barnet!?” Harry, Fred, George och jag fnös högt åt de sista orden.
”Jag gav honom ingenting!” försvarade Fred sig med ett leende som verkade bli större för varje ord, ”Jag tappade den. Han behövde inte plocka upp den! Jag tvingade inte honom att svälja den. Det var hans eget val.”
”Jag vet mycket väl att du tappade den med flit!” utbrast Mr. Weasley ”Och du visste mycket väl att han skulle äta den, han är ju på bantningskur Fred!” Fred muttrade något som lät som ’Det lär han behöva.’ Och George frågade,
”Hur lång blev den?” han såg ivrigt på sin far
”Den var över en meter lång innan hans föräldrar lät mig krympa den!” jag mimade orden tillsammans med honom och jag skrattade lätt. De argumenterade en kort stund om det var för att Dudley var mugglare som Fred hade gett honom karamellen och sedan hörde jag Mrs. Weasleys röst,
”Exakt vad är det jag ska få höra?” sa hon, ”Hejsan Harry! Vad glad jag är att du kom.” sedan började hon gräla på Arthur om att han skulle berätta vad det var. Hermione och Ginny hade kommit ner och nu hade förstås Harry fått Ginny att rodna dubbelt så mycket som jag fått honom att rodna när jag kramade honom.
”Varför tar du inte och visar Harry var han ska sova, Ron?” sa Hermione.
”Han vet var han ska sova,” sa Ron förvirrat ”han ska sova i mitt rum som förra gången.” jag himlade med ögonen åt hur korkad han var. Hermione gjorde samma sak.
”Vi kan ju gå upp dit allihopa.” sa Hermione och gav Ron en blick.
”Öh..jaha! javisst!” sa han.
”Vi kan också komma med.” försökte George när Harry, Ron, Hermione och Ginny började gå.
”Du går ingenstans!” fräste Mrs. Weasley
Jag stannade kvar. Trots att jag var deras vän var jag inte en del av deras trio. Jag var typ som Neville resonerade jag. Fast, jag ville verkligen inte stanna kvar och se på när de bråkade, så jag började smyga mot bakdörren ut i trädgården.
”Annie! Ska du inte upp?” hörde jag Hermione säga bakom mig.
Jag vände mig om och såg att Hermione, Ron, Harry och Ginny såg på mig. Jag log och gick upp tillsammans med dem.