In the dark PRS Vidomina & Medi

Han svarade inte utan såg på honom innan han lämnade rummet och stängde grinden till hennes cell. Återigen hade hon inte fått mat och Alice skulle vara utsvulten när hon skulle vakna. Inte ha ork att varken stå, prata eller göra något. Pul såg Ivan och stannade upp och blickade på honom.

Ivan gick i korridoren, påväg att gå uppåt då han fick syn på Pul. Han mötte hans blick, men teg. Han hade inget att säga honom tyckte han. Pul var inte längre så märkvärdig i hans ögon.
Han fortsatte i tystnad gå förbi honom för att gå upp till övervåningen, till sin kammare han blivit erbjuden av Lord Zoltan. När de inte hade sett på, hade Zoltan belönat Ivan för att tagit Alice tid.

Morgonen kom och Pul hade tagit sig ner till fängelsehålan och han hade en bit bröd till henne. Hon såg på honom där hon satt och han räckte henne brödet. Hon ryckte åt sig brödet och svalde det i två stora tuggor och svalde hårt. Hon var utsvulten, kall, stank och såg inte ut som den vackra unga kvinnan som Pul hade sett från början. Hon var blodig och han såg sedan mot trappan. Skulle Zoltan komma och se på henne?

Istället för Zoltan så visade sig Augustus i trappan. Han nästan intill skuttade ner för att komma ner i fängelsehålorna och se efter Alice. När han upptäckte Pul grimaserade han ogillande och gick fram till Alice. "Hon är vaken..!", utbrast han för sig själv. "Nå, Alice, vet du din plats? Säg efter mig.. Jag ska aldrig trots min Lord igen. Zoltan är min vägvisare och ljus i livet!"

Hon svalde hårt och såg på Pul som nickade sakta. Hon vände sig om och suckade.
"Jag har sakt det tre gånger och jag säger det igen. Jag ska aldrig trotsa min lord igen. Zoltan är min vägvisare och ljus i livet!" Hon hade skrikit det och hon såg trotsigt på honom.
Hon tog sig upp på skakiga ben och svalde.
"Jag är helt utsvulten."

"Du får mat om du upprepar orden jag sa.", sa Augustus. "Jag ska aldrig trotsa min min lord igen. Zoltan är min vägvisare och ljus i livet!"
Han greppade tag om hennes axel och styrde hennes haka så att deras blickar tvingades att mötas. "Jag har med mig bröd och dryck. Säg bara det jag sa först."

Alice ville skrika. Hur många gånger skulle hon behöva säga det? Hon såg på honom med blicken av skräck och hon tog sig loss.
""Jag ska aldrig trotsa min min lord igen. Zoltan är min vägvisare och ljus i livet!" Hon föll ner på ett ben och sänkte huvudet. Hon hade tappat allt hopp om sitt gamla liv. Hon var inte Alice nu utan endast mirakelbarnet.
"Jag ska aldrig trotsa min min lord igen. Zoltan är min vägvisare och ljus i livet!" Hon såg sedan upp och blicken sa att hon inte tvivlade.

Han skrattade då. Det återkommande galna skratt som Augustus visat kvällen innan.
"Du blir bättre, men jag tror dig inte än. Säg det. Igen. Jag ska.. aldrig.. trotsa.. min lord igen.. Zoltan är min vägvisare..och ljus i livet!" Han fnissade av extas. I sina tankar målade han upp hur han skulle presentera för Zoltan sin framgång. Zoltan skulle bli så stolt över honom.

Hon såg på honom och kröp nästan ihop. Hon vågade snart inte säga emot honom. Hon skulle svälta ihäl om det inte vore för Pul. Hon såg på honom och svalde.
"Jag ska aldrig trotsa min min lord igen. Zoltan är min vägvisare och ljus i livet!" Hon reste sig och såg in i Augustus ögon och det gnistrade av hat i hennes ögon. Hat till något hon inte kunde styra.
"Jag ska aldrig trotsa min min lord igen. Zoltan är min vägvisare och ljus i livet!" Alice upprepade det om och om igen i sitt huvud tills hon blev yr och föll ner till marken.
"Min räddare är Zoltan. Min lord och räddare. Han är mitt ljus och kommer behandla mig väl. Zoltan." Hon fick en ynklig blick i sina ögon.
"Jag ska aldrig trotsa min min lord igen. Zoltan är min vägvisare och ljus i livet!" Hennes blick blev glasartad och hon sänkte händerna till knät och munnen började röra sig. Viskningar kom från henne och Pul gick frm, hukade sig för att lyssna vad hon sa.
"Zoltan är min frälsare. Han är min lord. Zoltan är mitt ljus i livet." han såg upp på Augustus.

Augustus log nöjt, på ett hånfullt sätt. Han backade ett steg och såg på Alice som låg i en hög på golvet. Utan ett ord gick han efter korgen med bröd och dryck han haft med sig och sparkade med foten på den så att den gled åt hennes håll.
Han gav Pul en blick, men samlade sig sedan för att borsta sin händer mot varandra, som om han var färdig med hårt arbete. Augustus kastade en sista blick mot Alice och gav ifrån sig ett hånfullt skratt och vek sig av glädje. Det var för roligt för att vara sant..! Han hade lyckas knäcka Alice, mirakelbarnet. Oh, vad Zoltan skulle vara nöjd nu!
Han fortsatte skratta när han vände sig om och lämnade fängelsehålorna.