Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av linnvendela:}

_{Skrivet av IamAK:}
linnvendela - jag tycker som jag har sagt innan att du ska skaffa hjälp. vissa saker är svåra att lösa själva. gå till BUP eller nåt liknande...

_{Skrivet av scarhead:}

_{Skrivet av Borttagen:}
Det känns som att det kommer bli bättre om jag ska skriva ner det som "plågar" mig just nu, men å andra sidan känns det som att jag bara gnäller...

Aja, I'll give it a try anyway.

Så, jag mår verkligen skit. Psykiatern glömde att skriva receptet på min medicin, jag ser saker som inte finns, jag hör saker som inte finns, jag känner saker som inte finns. Allt det här händer på riktigt. Jag kan inte sova, jag funderar på att skada mig själv. Har redan kliat mina handleder så de blödde som bara den.

Mamma och styvpappa ska till Polen imorgon bitti. Mamma oroar sig att jag ska göra något dumt när de är borta, men jag vill inte att de ska stanna hemma bara pga mig. Så hon ringde till min kille och undrade om han kunde komma över och ha koll på mig. Han kunde tyvärr inte, för att han har lovat en av sina bästa vänner att de ska till stan (hans bästa vän och hans tjej har gjort slut för nån vecka sen, så) och ha roligt.
Jag vågar inte berätta för mamma att jag helst vill till psykakuten, om ingen kan ha koll på mig när de är borta, jag känner mig själv bra nog, och med tanken på att jag har tillgång till alla mediciner, till alla skarpa saker, och att ingen kollar, kan jag verkligen skada mig själv, utan att ens vilja det. Det är den andra personen inuti mitt huvud som vill att jag ska göra de saker. Den personen övertygar mig om att jag inte duger, att jag inte är snygg. Att jag inte är älskad. Och sen när min kille, eller vänner, inte orkar/kan/vill vara med mig när jag behöver dem, bekräftar bara det jag fruktar mest - att de hatar mig och ska bara såra mig. Det är varför de umgås med mig. För att såra mig.

Och orsaken till varför jag inte berättar för mamma om att jag vill till psykakuten är den att jag har försökt flera gånger. Varje gång får jag bara Atarax så jag lugnar ner mig. Tog Atarax idag också, är nästan helt borta i skallen, men det hjälper inte mot att känna alla de dumma känslor. Känner mig så utanför hela tiden. Och det känns som att jag inte är viktig för någon längre.
Jag vill bara gråta, och göra något dumt så folk ska inse att jag inte mår bra.

Och självmordstankar kom tillbaka också. Jag är så rädd att jag ska göra något dumt...


Var tvungen att skriva av mig lite här...

_{Skrivet av linnvendela:}