In the dark PRS Vidomina & Medi

Pul gick efter Alice och Augustus. I fängelsehålan såg han hur hon blev knuffas och när hon skulle säga sin trohet kom det bara ett gurglade och det rann blod från munnen. Med en suck gick han fram och såg på Augustus.
"Låt mig fixa hennes tunga. Hon kan inte prata om du drar ut tungan." Han placerade sina händer om hennes kinder och viskade och en tunga hade snart bildats och hon föll in i Puls famn och hon skakade fortfarande.
"Jag ska aldrig trotsa min lord igen. Zoltan är min vägvisare och ljus i livet." Hon kved när hon sa det och började att rycka krampaktigt. Pul såg sorgset ner och höll henne hårt.

Augustus fnös. Han hade inte väntat sig att någon skulle närvara på deras stund. Han såg irriterat på Pul.
När Pul var färdig med besvärjelserna gick Augustus nära igen och hukade sig ner. "Så. Säg det igen. Jag ska aldrig trotsa min lord igen.. Zoltan är min vägvisare och ljus i livet."
Augustus greppade tag om hennes haka för att tvinga henne att möta hans blick.

Pul såg på Augustus och såg på Alice med en sorgsam blick. Hon rörde sig knappt och hon kved när hennes huvud vreds om för att möta Augustus blick. Hon kved av smärtor.
"Jag ska aldrig trotsa min lord igen. Zoltan är min vägvisare och ljus i livet!" Hon skrek av smärta igen och Pul tog ett hårdare grepp om hennes kropp.

Augustus nöjde sig inte. Han var inte övertygad om att hon förstod vikten av att hon var Zoltans ägo nu, att hon tjänade sin lord.
"Säg. Det. Igen.", väste han och släppte taget om hennes haka för att följa hennes blick med sin.
"Jag ska.. aldrig.. trotsa.. min..lord igen! Zoltan är min.. vägvisare.. och ljus i livet!" Fokuserat fäste han blicken på Alice.

Pul som höll om i Alices kropp kände hur hon rykte i hans famn. Det var tecken att hon gav upp. Mirakelbarnets själ ville rymma nu när hon gav sig till ondskan. Pul viskade en lugnande formel återigen och Alice samlade sig.
"Jag ska aldrig trotsa min lord igen. Zoltan är min vägvisare och ljus i livet." Skrek hon och såg sedan upp i taket innan hon svimmade av.

Augustus backade ett steg från henne. Men när han insåg att hon hade svimmat skakade han på huvudet och sträckte en fot åt hennes håll för att peta på henne med spetsen av hans sko. "Snart så.", sa han med en knarrig röst och skakade på huvudet. Hon verkade hopplös, i Augustus ögon.

Pul såg på Augustus med en äcklad min.
"Åh sluta. Hon har gicit upp sitt gamla liv. Hon kan ALDRIG mer bli prästinna igen." Han drog henne till halmsängen och stoppade om henne för att sedan luta sig tillbaka.

Augustus rynkade pannan. Han gillade inte att Pul talade till honom så. Lord Zoltan hade ju gett honom ett uppdrag. Ett uppdrag som Augustus tänkt följa.
"Hon ska veta sin plats.", väste han och såg sig om efter något slags vapen. Men han hejdade sig då han reflekterade över Puls ord. "Nå, vad är det du ser i henne? Du verkar väldigt fäst vid henne? Har ni träffats förr?" Han fnissade igen. Tydligen road.

"Jag är medveten om det. Men jag vet att hon gett upp sitt liv nu. Hon är i Zoltans våld nu." Han skakade på huvudet.
"Jag jobbade för Ivan. Jag var hans magiker och höll henne hypnotiserad." Han såg på honom och reste sig.
"Hon sover nu iallafall. Kommer inte vakna förens om några timmar." Han borstade bort smuts.
"Så låt henne sova och samla krafterna."

Augustus visste inte vad han skulle tro. Han bestämde sig för att inte lita på Pul. Han verkade så känsloladdad i hans förhållande till Alice. Det gav honom avsmak och äcklade honom.
Han fnös, men beslöt sig för att lyssna på Pul. Trots allt så tjänade ju Pul också Lord Zoltan.
"Jag blir det första hon ser när hon vaknar imorgon.", sa han och utbrast i skratt igen för att sedan lämna rummet och gå till sängs han med.