prs yehet & kkaebsong

"Jag tror inte på det." Muttrar Joshua lätt och kurar ner ansiktet i Zihaos bröstkorg. Som om Samuel stått bakom dörren marscherar han in i rummet med två koppar te.
"Visst är jag en liten ängel?" Sjunger nittonåringen och ställer ner kopparna på nattduksbordet. Blicken vilar på de två med ett litet, osäkert leende. "Är ni tillsammans igen?"

”Nej, absolut inte”, sade Zihao och himlade med ögonen, gav Samuel en ytterst misstänksam blick. Det skulle absolut inte förvåna honom om den jämnårige stått och tjuvlyssnat utanför dörren alldeles för länge. Hur mycket hade han isåfall snappat upp. Hjärtat sjönk som en sten inom nittonåringen som genast blev röd som en tomat. Inte långt därefter fann han sig själv under täcket, klängandes över Joshua. Dumma Samuel, varför skulle han alltid vara så jobbig?

Dumt blinkar Samuel mot sin lillebror, som det store frågetecken han är.
"Sa jag något fel?" Frågar han förvirrat, det hade han väl ändå inte gjort, eller?
"Du säger alltid saker fel." Retas Joshua och skakar lätt på huvudet åt frågan. Zihao är bara rädd, påminner han sig själv. "Visst hatar inte du Zihao Samuel?" Storebrodern rynkar på ögonbrynen, innan han börjar inse vad de pratat om.
"Nej, jag hatar honom inte." Försäkrar nittonåringen.

Jösses, hur hade nittonåringen ens lyckats bli så pass feg? Det var så jävla dumt att han nästan fick lust att börja gråta där och då. Han sket fullständigt i om Samuel var där eller inte. Tvekande, stack han upp huvudet ovanför täcket och betraktade den jämnårige med vaksamma ögon.
”Det gör du visst, du vågar bara inte säga det inför Joshua”, knotade Zihao tjurigt samtidigt som blicken smalnade. ”Du tycker inte om mig och jag vet det, så försök inte låtsas som något annat”, fortsatte han med putande läppar. Nu var han både envis och dum på samma gång, men orden hade verkligen inte lyckats ta sig in i huvudet på honom.

"Jag tror faktiskt jag vet det bättre än du, Zihao." Påpekar Samuel och sätter sig ner på sängkanten, ser de andra två i ögonen. "Jag ska vara helt ärlig, jag är inte jätteförtjust i dig, inte efter allt som hänt. Men du har stannat, du har inte stuckit, och du har hjälpt min bror. Jag kan inte hata dig efter allt du gjort för honom, men jag kan inte heller förlåta dig helt fullt ut, men jag hatar dig definitivt inte."

”Jag kommer aldrig att kunna göra någonting för att ändra det, eller hur?” Muttrade Zihao och slingrade armarna omkring Joshua, det enda stället där han kände sig omtyckt och säker. ”Att du inte tycker om mig är typ lika illa som när du hatade mig”,
Fortsatte nittonåringen buttert och gömd ansiktet i den yngres nacke. Så, där var han ännu mer säker från omvärlden. Visst, det var verkligen en positiv sak att Samuel inte hatade honom längre. Men han var ändå inte fullt nöjd, vilket han troligen aldrig skulle bli.

Joshua, ligger tyst emellan de två, lyssnar på konversationen mellan de två nittonåringarna.
"Jag ogillar dig inte Zihao, jag har bara inte lyckats förlåta dig. Men som den överbeskyddande bror jag är, förlåter jag i princip ingen som gör varken min bror eller min mamma illa.. Det r bara så jag fungerar, går inte att ändra på. Zach, Ethan, pappa, alla. Jag har fortfarande inte förlåtit mig själv för det jag gjorde, låtsades vara du. Även om jag trott att det varit för Joshuas bästa." Försöker Samuel att förklara med en lätt suck, stirrar ner på sina sammanflätade händer. "Bara du inte lämnar igen, tror jag att jag kommer kunna förlåta dig m "

Med munnen lätt på glänt, stirrade Zihao stint på Samuel, förde därefter långsamt blicken mot Joshua.
”Er pappa? Jag trodde bara att han stack?” Undrade nittonåringen och riktade åter de mörka ögonen mot den jämnåriga. ”Och vad har jag gjort mot er mamma? Jag gillar Ms Lewis, hon är hur trevlig som helst..Det värsta jag har gjort är att förstöra två dörrar”, påpekade han sedan och började bita sig själv i underläppen. Turturduvorna hade inte precis haft något längre samtal om bröderna Lewis far. Hade han gjort mer än att bara lämnat dem? Utsatt dem för psykisk eller fysisk skada? Eller kanske till och med båda alternativen? Usch, att inte veta fick honom att känna sig riktigt olustig, vilket ledde till att han slingrade sig ännu närmare artonåringen.

"Jag menade inte dig specifikt när det kommer till mamma, förlåter bara inte någon av mina nära och kära." Försöker Samuel att förklara, tystnar dock när Zihao tar upp fadern. Joshua stirrar ner på sina händer som nervöst pillar upp sina nagelband. "Han stack minst sagt ja.. äsch jag ska låta er dricka ert te istället." Säger han fundersamt med blicken fäst på sin bror, innan han ställer sig upp. Nej, han har ingen rätt att ta upp det, om Joshua inte vill berätta det så behöver han inte. "Ropa på mig om ni behöver något."

”Joshua..vad menar han med det där?” Gnällde Zihao och började knuffa och peta på Joshua, precis som en liten otålig femåring. Han lade huvudet tätt intill den andres och började glo på honom med ögon stora som tefat. Det kanske var okänsligt, visst, men nu var han absolut tvungen att veta. Och eftersom Zihao var som Zihao var, tänkte han inte ge sig i det första taget. ”Förlåt, jag borde inte tränga mig på, men vi är faktiskt förlovade”, fortsatte nittonåringen och fortsatte att gnaga sig själv i underläppen. ”Inga hemligheter, inga tvivel, okej?”