Life - Lupple & Medi PRS

Hon log och rullade av honom och lade sig intill honom.
"Ska du ta och klä på dig? Ifall någon kommer så är du inte naken iallafall."

Gabriel såg på henne och såg ned på sig själv och skrattade till. "Du har rätt, jag är oanständig. "Viskade han och smekte hennes kind innan han reste sig upp och gick för att leta reda på lite kläder. Han kom snart tillbaka, påklädd och satte sig i sängen.

Hon satte sig upp och borstade igenom håret medan hon väntade på honom och reste sig när han kom tillbaka.
"Ska vi kolla igenom huset? Vi såg väl inte hela huset?" Hon sträckte ut sin hand mot honom och log.
"Det kanske finns hemligheter?"

Gabriel nickade leendes. "Det borde vi verkligen göra. " Log han och kramade hennes hand och skrattade. "Ja kanske, vart ska vi börja?" Frågade han leendes.

Hon såg på honom med ett svagt leende och funderade en liten stund.
"Jag tror det har blivit större på alla ställen. " Hon visade.
"Så det är alltså större invändigt men fortfarande smått på utsida." Hon log.
"Så det känns konstigt faktiskt."

Han flinade lite och nickade. " Ja det känns som allt inte borde få plats. "Erkände han och smekte hennes handrygg med tummen. " Men vi vänjer oss nog. "Log han och pussade hennes kind.

"Ja det borde vi göra. Jag kommer bo här." Hon såg på honom och lade huvudet på sned.
"De sa något om en portal." Hon lade huvudet på sned.
"De var inte arga att jag valde en varg. De tyckte det var roande och sa att det finns en dörr som leder raka vägen hem till dig." Hon rodnade.
"Vi måste bara hitta den sa de."

Gabriel såg på henne, med nyfikna ögon. "En portal?" Sa han intresserat och fick stora ögon. "Kanske finns det fler än en. "Sa han upprymt men samlade sig snart. "Jag är väldigt glad att de accepterar vårt förhållande, vårt giftermål snart. "Viskade han lyckligt och pussade hennes kind igen. "Då är det bäst vi börjar leta. Om jag var dem så skulle ja ha portalen i mitt rum, eller ja 'vargrummet'" Sa han ärligt och log.

Hon skrattade och såg på honom med ett leende.
"Det låter mer troligt." Hon såg på honom och reste sig.
"Eller källaren eftersom den är större. De kanske satt in ett litet rum där eller bara en dörr som man öppnar och så hamnar man hos dig?" Frågade hon.
"Det borde vara bättre än att jag ska gå en halvtimme varje gång jag ska till dig." Viskade hon mjukt.

Han nickade sakta. "Ja men å andra sidan borde det inte vara krångligt att ta sig till från huset, jag menar du är gravid att gå ned i källare som höggravid är helt klart opraktiskt. "Sa han tankfullt. "Men samtidigt borde den inte vara någonstans som alla kan ta sig till. " Sa han och började öppna alla dörrar i närheten.