prs yehet & kkaebsong

Joshua lägger sig ner på sängen, bara för att rulla runt över Zihao, nej nu vill han gosa.
"Ja, det tror jag." svarar han sanningsenligt och gosar ner ansiktet hos Zihaos axel, mycket mysigt. "Du kanske kan prata med honom om det? Samuel är väldigt förstående även om han är överbeskyddande, jag tror inte han ogillar dig särskilt mycket längre. Han bara håller lite närmare koll, om du förstår vad jag menar?" ögonen glider upp mot de starka, hårda dragen på nittonåringens ansikte. "Ni är rätt lika, personlighet mässigt. Jag tror att ni skulle komma bra överens, bara ni pratar lite."

Prata? Med Samuel? Vart var världen påväg egentligen? Zihao fångade in Joshua i sin famn med en liten suck och gosade ner sigbland alla kuddar och täcken med ett någotsånärt belåtet ansiktsuttryck. Vad skulle han ha gjort utan den yngre egentligen?
”Vi är rätt lika, eller hur?” Instämde nittonåringen och lös upp en aning. ”Men betyder inte det att vi bara kommer få det ännu svårare att komma överens? Jag menar, samma poler stöter ifrån varandra”, påpekade han sedan och rynkade lite på ögonbrynen. ”Eller, vi kanske intemät tillräckligt lika när allt kommer omkring..”

Instämmande nickar Joshua, ett svagt leende strykandes över läpparna. Det skulle nog vara lättare för alla om de två nittonåringarna bara kunde komma överens, men det verkar i princip omöjligt för de två. När de börjar gå åt rätt håll, vänder de på direkten och blir bara värre än innan. Nästan komiskt, faktiskt.
"Jag tror ni skulle kunna komma bra överens, ja." börjar artonåringen och borrar ner ansiktet hos Zihaos bröstkorg, tar några djupa andetag. "Om Samuel bara kunde bli lite mindre överbeskyddande, och du inte lika aggressiv mot honom, tror jag att det skulle gå fint fint. Jag menar, ni provocerar varandra konstant, det hjälper ingenting."

”Vadå aggressiv? Det är nästan alltid han som börjar provocera mig, förutom den där gången för två år sedan..” knorrade Zihao och putade med underläppen, samtidigt som fingrarna ännu en gång funnit sig upp mot Joshuas rosa hår. ”Tro mig, jag vill verkligen att vi ska komma överens”, försäkrade han därefter snabbt och spärrade upp ögonen en aning. Jo, om det var någonting som nittonåringen strävade efter för tillfället, så var det att bli vän med Samuel. Men nu när instinkterna tagit över och värt med sig en hel bunt med rädsla och mesighet, låg den drömmen helt utom räckhåll. Skulle han berätta för artonåringen? Kanske det skulle underlätta lite? Joshua var ju trots allt ett geni när det kom till att ge råd. ”Jag är faktiskt lite rädd för honom, okej? Mobba mig inte.”

"Ja, aggressiv. Även om Samuel är minst sagt väldigt provocerande när han vill vara det, så är du fortfarande lite aggressiv. Men det är Samuel också." förklarar Joshua och stryker fingrarna över den äldres kindben. Med ett leende kramar han om Zihao, precis som honom själv vill den andre vara sams med respektive bröder. De två turturduvorna tänker i liknande banor, verkar det som. "Varför är du rädd för honom?"

Nittonåringen vände blicken upp mot taket och ryckte lite på axlarna. Varför var han ens rädd för Samuel? Der var en extremt bra fråga.
”Jag vet faktiskt inte..kanske för att han är din bror och är allmänt läskig. Det känns alltid som om han bara vill att jag ska försvinna, som att han helt enkelt hatar mig”, försökte Zihao förklara, för att bara bli frustrerad. Herregud, han var verkligen värdelös när det kom till ord. Han knep ihop läpparna och andades långsamt ut, försökte att fokusera på Blshjas fingrar som strök över kindbenet. Nej, han var inte värdelös. Fy skäms.

"Så kände jag för dina bröder hela tiden," börjar Joshua sanningsenligt. Ja, den andres bröder har han alltid velat ge ett bra intryck på. Osäkert om han klarat det eller inte. "Jag tror Samuel hatade dig förut, men inte längre. Han hade all rätt till att ogilla dig förut, men desto mer han lärt känna dig, och förstår att du seriöst är den enda som får mig att må bra, har han lärt sig. Han hatar dig inte längre, det är jag fullständigt säker."

”Skillnaden mellan mig och Samuel och dig och mina två klantskallar till bröder, är att Yaosu och Weimin alltid tyckt om dig”, påpekade Zihao och drog lite på munnen. ”De tycker verkligen om dig”, förtydligade han och stirrade blankt in i den yngres förtrollande ögon. ”Nåväl, någon gång kanske jag och Samuel börjar komma överens..jag hoppas i alla fall på det.” Det skulle vara väldigt trevligt om de två provocerande idioterna kunde bli vänner. Då hade allting blivit åtminstone en gnutta lättare.

Med ett tvekande ansiktsuttryck skakar Joshua lätt på huvudet, Zihao vet inte det säkert.
"Det vet du inte." Påpekar han med ett leende, blicken fäst i nittonåringens ögon. "Jag tror redan att ni är på väg dit, med tanke på att Samuel slutat trycka ner dig hela tiden, tror han lärt sig lite." Försäkrar han och kramar om den äldre, han ska veta att han är omtyckt. Samuel kommer att tycka om honom, det bestämmer han.

Förhoppningvis stämde det Joshua sa, men Zihao kunde inte fullständig lita på det förens han fick det konfirmerat av Samuel själv.
”Jo, jag är hundra procent säker på det”, protesterade nittonåringen och blinkade några gånger. Ibland kunde hans stirrande verkligen bli obehagligt. ”Kanske, men man vet aldrig. Han verkar vara ganska långsam, med tankenöt hur förbaskat lång tid det verkar ta för honom att göra två koppar te.” Han skrattade till. Vilket utmärkt sett att se saker och ting på.