Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

Du är som ett barn.


Det är jag med.
Det är underbart.

vafan, kan du svara snart??? Jag frågade i fucking Mars!!

jag är kär i dig, vet att du är out of my leage, vet att jag inte ens är i närheten av din typ, vet att du vet att du kan få mycket bättre, men jag är så jävla galen i dig. du är exakt min typ, du är den vänligaste och trevligaste människan jag någonsin stött på, ditt leende gör allt bättre o när jag har en skitdag i skolan så räcker det med att du ska le mot mig så mår jag lite bättre. jag är så kär i dig, varför kan du ej känna samma?

Lämna mig och mina vänner ifred, tack!

Tack för att du har funnits där när jag har varit rädd. Att du ens fattade hur rädd jag var. Tack.

MÄNNISKA! VARFÖR SA DU ATT DU SKULLE HA EN FEST? DU SKULLE SAGT "JO FÖR DET HÄR VAR EN LEK OCH JAG VAR TVUNGEN TT SÄGA DET HÄR" SÅ SKULLE HAN HA FATTAD OCH SAGT NEJ! VARFÖR LJÖG DU FÖR DET GER STÖRRE PROBLEM!

Suck, människor....

Jag skiter totalt i dig och vad du tycker om mig, jag skiter tillochmed att du inte vill ha med mig att göra längre trots vänskapen vi hade. Men GE FAN i att lägga dig i mitt liv och tro att du vet så mycket bättre än vad jag gör! Du skulle bara veta hur mycket jag kämpar varenda jävla minut för att överleva min vardag, men tyvärr kommer jag aldrig kunna släppa dina elaka meddelanden och din feghet att inte våga vara ärlig face to face

Håller på att förlora allt och så kommer du. In i mitt liv, så enkelt som om du alltid varit där, som om vi alltid känt varandra.

Jag är så rädd.
Att du ska försvinna lika snabbt som du kom.

Fyra år sen, fyra år sen vi träffades. Du verkade så självsäker och jag förvånades jämt av hur mycket saker du vågade. Som när du rakade halva huvudet och kom till skolan utan att skämmas. Det är så jag vill vara, slippa oroa mig över vad folk ska tycka och bara gå min egen väg. Jag oroade mig för mycket för vad andra skulle tycka om mig, istället för att bara leva. Och när jag väl insåg vad du har betytt för mig så försvann du. Du var försvunnen i flera månader och jag började tro att du inte brydde dig längre men det kändes inte som du. Du fanns alltid vid min sida förutom i femman när du och hon började hänga. Jag kände mig så sviken, du visste hur mycket jag hatade henne och ändå fortsatte du att vara med henne. Trots att du visste att hon var min fiende.
Men sen efter ett år så kom du tillbaka till skolan. Du kom precis då jag börjat tvivla på vår vänskap. Du kom och visade att du fortfarande var min vän. Du fick till och med mig att prata med min fiende och jag insåg att hon inte var så farlig som jag hade trott, hon var faktiskt snäll även om vi hade våra bråk. Men hon blev aldrig som du. Jag trodde att när du äntligen kom så skulle vi fortsätta vara vänner. Men sen kom de nya klasserna för mig hade det alltid varit en självklarighet att vi skulle gå i samma klass. Jag menat vilken lärare skulle splittra på oss? Men ändå var det så det var, jag kollade efter ditt namn och såg det men inte i samma klass som mig utan i en av de andra klasserna. Jag hoppas bara att trots att vi är i olika klasser så kommer vi fortsätta vara vänner.