Förändrad värld Lupple & Medi

De hade ätit upp och Rhiannon gäspade stort.
"Är det okej om jag går och lägger mig? Jag är så trött." Hon tog hans hand.
"Så akn vi prata tills jag faller i djup sömn.

Han nickade leendes. "Självklart. Gör dig i ordning för sängen du." Sa han lugnt.

"Kan du komma med?" Frågade hon osäkert och bet sig i läppen. Hon var livrädd.
"Är rädd att Allan kommer och tar mig." Viskade hon tyst.

Theodore såg på Aurora med en mjuk blick
"Och vad vill fröken? Dansa med mig?"

Han såg på henne och log ömt. "Jag följer med dig." Viskade han. "Men tro mig han kommer inte komma. Tror han behöver slicka sina sår lite." Sa han menande. Reste sig upp och höll ut handen mot henne och tog glaset i det andra.

Aurora funderade lite. "Stjärnorna. Kan vi titta på dem?" Frågade hon drömmande. "Kan du saker om stjärnorna?" Frågade hon och sken upp lite. "Åh kan vi dansa under dem?" Sa hon hoppfullt.

"Bra.." Hon reste sig och fattade tag om hans utsträckta hand och såg på honom.
"För att han är en obehaglig man." Viskade hon.


"Bara om du tar något på armarna.. Det börjar bli kallt." Sa han och log.
"Vill inte att du ska frysa eller bli förkyld. Det skulle bli så tråkigt inte sant?"

Han nickade sakta. "Han är extrem. Och verkligen inte helt frisk." Viskade han. Medan han varsamt ledde upp henne till sovrummet.


Hon nickade sakta. "Ja det skulle vara jättetråkigt." Viskade hon och reste sig upp. "Kläder!" Sa hon glatt och sprang i väg till hallen för att ta på sig en jacka.

Hon kom in i rummet och slog sig ner på sängen och synade honom.
"Jag tror jag inte kan få av mig klänningen på egen hand." Sa hon och skakade på huvudet.

Han log och kom efter.
"Tja du behöver inte direkt en hel uppsättning. Bara något om dina armar älskade.."

Han log mjukt och drack upp sitt glas med blod innan han ställde bort det. "Stå upp." Bad han henne ömt. "Så ska jag hjälpa dig med klänningen och håret." Log han.

Aurora såg på honom och stannade upp. Hon hade fått på sig mössa, vantar, halsduk. "Men..."Viskade hon. "De var så fina." Log hon glatt.

Hon ställde sig upp och vände sig om så hon stod med ryggen mot honom och bet i läppen.
"Festen blev kort."

Han kunde inte låta bli att skratta när han såg henne.
"Jag tänkte mer en jacka och handskar men kåt gå." Sa han och tog hennes hand.
"Bedårande."

Han nickade sakta. "Tro mig. Du hade inte velat träffa honom när han är upprörd." Sa han ärligt och gick fram och smekte henne över axeln innan han varsamt drog ned dragkedjan på klänningen och lät den falla till golvet. "Sådär." Log han.


Hon såg på honom. "Jag kan ta av mig det." Viskade hon och tittade ned på den färgglada halsduken. Men sedan sa han låt gå och hon sken upp. "Ja!" Sa hon glatt och krängde på sig en jacka.