Rollspelare & Wolfy prs

"Det gör jag visst." sade han och satte sig mittemot henne. Han tog hennes händer i sina och kysste mjukt hennes knogar några gånger. "Jag vet att du inte trivs och har kul här men jag har inte makten att skriva ut dig. När du ber mig göra det så tänker jag bara på hur lite jag kan skydda dig, hur liten roll jag har i ditt liv, hur stor chansen är att du ska bli frisk och inte vilja ha mig mer." sade han lågt och kliade sig i nacken. Hans osäkerheter var inget han stolt skyltade med.

Leah såg oförstående på honom. Hon hade ingen aning vad det var han egentligen pratade om. Varför skulle hon inte vilja ha honom när hon blev frisk? Hade hon fått honom att tro att så var fallet?
”Vad är det du säger?” Hon rynkade sorgset på pannan.

”Alla vet om att du förtjänar bättre än mig. Du kommer bli frisk och inse att det är bättre för dig att vara utan mig, jag drar bara ner dig.” Sade han tyst och deog handen över ansiktet.

Med lätt särade läppar stirrade hon på honom som om han vore från en annan planet. Vart hade han fått dessa dumma tankar ifrån egentligen?
”Jason,” började hon mjukt och strök sina tummar över hans knogar, ”jag älskar dig. Det finns ingen annan jag vill ha än dig, du är allt jag behöver och du gör mig lycklig.”

"Jag älskar dig med, Leah, men det är det enda jag tänker på när jag varit med dig. Hur mycket mer du kan göra." sade han lågt och lutade pannan mot hennes händer. Han slöt ögonen i några sekunder och kysste mjukt hennes smala fingrar.

”Jase..” började hon varnande, visste inte vad det var han var på väg att säga men hon ville inte att han skulle få mer lustiga idéer för sig. ”Kanske du har rätt. Skulle jag inte vara med dig kanske jag skulle kunna ha hela jorden i min handflata. Men det är inte vad jag vill. Utan dig finns det ingenting för mig.” Det lät tragiskt men det var sant. Hennes jord snurrade runt honom.

"Nej! Jag är inte hela din värld, Leah." sade han och kollade på henne med stora ögon. Han svalde hårt och kysste hennes händer några gånger, visste inte riktigt vart han ville komma med allt. "Du behöver inte mig i ditt liv, jag finns bara där. Du måste inse det, annars vet jag inte om jag kan vara med dig. Vi behöver vara självständiga." sade han tyst.

Leah rynkade på pannan och drog långsamt åt sig sina händer. Hon hade ingen aning om vad det var han egentligen försökte säga, och hon var inte säker på om hon ville veta heller. Det han hade sagt hittills lät inte lovande alls och hon ville inte att det hela skulle ta en katastrofal sväng.

”Jag vet inte vem jag är utan dig, och du vet inte vem du är utan mig. Vi borde använda den här tiden ifrån varandra till att lista ut det för då kommer vårt förhållande vara superbra sen.” Log han svagt ich kysste hennes kind.

Än en gång blev hon mållös. Med halvt öppen mun stirrade hon på honom en lång stund innan hon abrupt reste sig upp.
”Fantastisk timing, inte sant? Har det kanske något att göra med att du inte vill komma hit men du kan inte bara säga det rakt ut?” utbrast hon, kastade en blick över axeln på en sköterska som kastade en fundersam blick mot hennes håll.