In the dark PRS Vidomina & Medi

Pul vände sig mot Ivan. Hade han inte sagt att han skulle vara tyst? Han vände sig sedan mot Zoltan och föll på knä och sänkte huvudet.
"Flickebarnet i källaren är inte som andra min lord. Hennes blod är ovanligare än guldet i er hand. Ska hon inte tas hand som det hon är?" Han såg upp på honom.
"Hon är nu på bättringsvägen men hon behöver mer vård." Han svalde.
"Om hon inte får vård riskerar hon att dö och då tar det 500 år innan nästa mirakelbarn födds till nytt."

Zoltan suckade. "Jag är mycket väl medveten om vem flickan i fängelsehålorna är. Ta mig inte för en dåre, trollpacka." Han pausade och granskade Pul på han knän. "Du kommer hit och ber om hennes nåd. Har du ingen självrespekt? Har du lämnat ditt förnuft bakom dig?" Zoltan fnös. "Flickan är min ägo. Hon blir behandlad som jag säger att hon ska bli behandlad. Och jag säger att hon ska stanna där i fängelsehålorna." Han spände blicken i Pul. "Du får ha ett vakande öga på henne, Pul. Du får använda dina helande krafter."
Han vände sig mot spegeln igen och tjänarna gav tecken till Ivan och Pul att ge sig av. Lorden ville bli lämnad ifred igen.

Pul såg ner.
"Ja min Lord. Jag ber om ursäkt." Han reste sig och vände sig om. Han lämnade rummet och började gå mot hålorna igen för att sedan sjunka ner på knä för att började sin helning av Alice.
"Såja." Viskade han och snart fic Alice ett lugnt uttryck i ansiktet. Han klappade hennes axel innan han reste sig upp

Ivan fnös. Han var inte riktigt nöjd med Lordens svar, men han var tvungen till det. Han skulle inte få tala med honom igen på ett tag. Så mycket var han säker på.
Ivan följde efter Pul till fängelsehålorna igen för att se på när Pul helade Alice. Där nere hade en tjänare ställt sig på sina knän för att torka upp blodet som spåret efter den döde lämnat efter sig. Det verkade ansträngande, men Ivan gjorde inget för att hjälpa till. Istället gick han efter Pul och stannade inne i cellen för att se på. "Är han alltid sådär? Lord Zoltan alltså? Han verkar inte särskilt.. trevlig." Han suckade. Det tjänade ingenting till, tyckte han. Ivan pausade. Han sänkte rösten.
"Vet du.. vet du om hans plan? Hans plan med Alice?"

Pul strök Alice över huvudet och såg upp på Ivan.
"Jag är medveten om hans planer. " Han såg sedan ner.
"Hennes feber kommer att försvinna snart. Det kommer att bli bättre. Men hon behöver mat." Han suckade.
"Hon kommer börja redan imorgon." sa han tyst.

Ivan nickade. "Jag kan stanna med henne.", sa han och förvånade sig själv. "Jag har inte blivit erbjuden något rum eller säng. Jag kan stanna." Han iakttog Alice. "Jag kommer inte skada henne.", sa han ärligt och andades ut. Han kom på sig själv att bli för känsloladdat involverad. Om han skulle genomföra planen var han tvungen att se nyktert på sina handlingar. Han beslutade sig att detta bara var tillfälligt och nödvändigt.
"Det gläder mig att se att du kan helade krafter."

Pul såg på honom och nickade.
"Då ses vi i morgon." Han gick i väg till sin kammare.

Morgon vaknade Alice upp och satte sig upp med ett ryck. Nya krafter brann i hennes ögon och hon vred sig för att se på Ivan.
"Kräk" morrade hon och hon kom upp på knä och såg ner på sina kläder.
"vart är vi?!"

Ivan hade slumrat till mot gallret i Alices cell och vaknade med ett ryck när han hörde hennes röst. "Eh, va, vad.." Han öppnade ögonen och kom med ens ihåg var han var och vad han gjorde där.
Han upptäckte Alice och for upp för att gå fram till henne och hålla henne nere. "Såja, lugna dig. Vi är hos Lord Zoltan. I hans slott." Han höll varsin hand om hennes armar. "Alice..", sa han och fann inte orden.

Hon såg upp i hans ansikte när han hade rottat ner henne.
"Och varför då? Du sålde mig!" Skrek hon och vred sig.
"Du vet om jag dör så tar det 500 år tills du blir lika girig igen.? Min själ är så mycket äldre än vad du är!"

Ivan skulle just till att svara henne då han hörde steg i trapporna och han stannade upp. Han höll tag i Alices arm och vände på sig för att se efter.
I trappan kom Lord Zoltan med sina rådgivare i släptåg och tjänare efter sig.
Nära honom gick någon klädd i brunt, han verkade inte tillhöra slottet där klädkoden verkade så tydlig- svart. Nej. Mannen var klädd i brunt, både topp och byxor. Han bar en huva med ett långt släp som vilade över hans axel. Han hade en galen uppsyn. Leendet var snett och blicken intensiv. Det underlättade inte att han höll något liknande en yxa i sitt grepp. Han verkade ovårdad med det fläckade skägget och bruna hårtopparna som spretade fram under huvan. Han skrattade när han gick och skrattade ännu mer då han fick syn på Alice.
"Lord Zoltan." Ivan bugade sig. "Jag har hållit henne sällskap inatt."
Zoltan svarade inte. Istället visade rådgivarna mannen i brunt Alice. Mannen skrattade och gick fram för att ta tag i henne och dra henne ut från cellen.
"Var tar ni henne?!", försökte Ivan men fick inget svar.