Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

"Ja jag menar rida" log Mona och tog sig fram till sitt sto. Hon försökte komma upp en gång och kom sedan ihåg det Niel sagt förut. "Kan du hjälpa mig?" mumlade hon.

Niel leende på Mona. "Självklart!" sa han och lyfte upp Mona. "Sitter du bra där?" frågade han när hon var uppe på hästen.

Mona nickade och log tacksamt. "Ja..väldigt bra". Hon började sakta rida.

Niel hoppade upp på sin egen häst och satte iväg efter Mona.

Mona såg bakåt och ökade takten då hon såg att han hängde med. Snart var de ute ur skogen och vid sitt egna hus. Men något stämde inte. Det stod två hästar på gården, fastbunda, och bredvid dem stod en äldre dam och en äldre herre.
Mona hoppade av och ledde hästen fram till dem. "Kan jag hjälpa er?" frågade hon med ett leende. De såg så bekanta ut på något sätt...
Kvinnan fnyste. "Fortfarande lika 'hjälpsam' va Mona? Känner du inte igen oss?". Mona stelnade till, den rösten..."Mor? Far?".

Niel log mot Mona. När de kom fram hoppade han av sitt sto. Han verkade inte ha märkt Monas föräldrar.
"Mona, jag lämnar hästarna i stallet!" log han och kysste Mona på kinden innan han gick iväg med deras hästar.

Hennes föräldrar stirrade på Niel och Mona stirrade på dem, mållös. "Vad...vad gör ni här?!" kläckte hon till slut ur sig. HOn ville inte träffa dem, inte ha med dem att göra, de hade sålt henne!
Hennes mors blick hårdnade. "Vad vi gör här?! Vi är dina föräldrar! Du borde vara tacksam över att vi är här!". Mona krympte ihop, för hennes mor hade den blicken som hon alltid haft när hon skulle ge henne stryk.

Niel kom fram till stallet. Han började ta hand om hästarna.

Hennes mor verkade vara nöjd över att Mona än var rädd för henne. "Du är fortfarande likadan, patetisk och liten".
Mona ville inte höra mer, hon samlade isg och gick med stadiga steg mot stallet. "Åk härifrån". Hon kom in i stallet, darrade till och kramade hårt om Niel som tog hand om hästarna.

Niel ryckte till när Mona kramade honom. "Åh, det var du!" skrattade han lättat när han förstod att det var hon. Han kysste henne lätt. "Dags att gå hem kanske?" log han vänligt.