In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon föll tillbaka till sin halmsäng och blod rann från hennes hals. Inte medveten om vad som hände runt henne. Hennes läppar hade gott från en vackert rosa yans till blå. Hennes rosiga kinder hade etappat färg och hon låg livlös. Andades bara svaga andetag.

Ivan flämtade och kände paniken komma krypande. Varför hade Markel lämnat Ivan kvar här, alldeles själv med Lord Zoltan?! Ivan förstod inte och drog ett djupt andetag. Om han skulle komma igenom det här, så skulle han behöva hålla sig till sin plan. Han tog ännu ett andetag och knöt nävarna. Först skulle han få liv i Alice igen. De hade inte råd att förlora henne.
"Alice, håll ut, jag kommer snart!" Han vände sig om och gick uppför trapporna i de kusliga korridorerna. Vid andra anblick på facklorna så var det tydligt- Jo, lågorna var gröna. Ivan ryste av tanken vad som kan ha orsakat färgen. Han valde att inte grubbla på det mer och fortsatte stegen.
Han fick syn på en tjänare som verkade vandra i sin ensamhet i korridoren, förmodligen påväg någonstans. Ivan frågade om kläder, filtar och mat till Alice och tjänaren nickade för att komma tillbaka med filtar och en enkel klänning. Ivan tog emot kläderna och gick tillbaka till Alice. "Här, jag har hämtat åt dig." Han närmade sig henne och iakttog henne. Han samlade sig igen och började ta av henne kläderna för att få på henne klänningen han hämtat till henne. När han fått på henne klänningen stoppade han om henne i filten.
Steg hördes igen och denna gång var det samma tjänare Ivan träffat. "Jag är här för att städa undan skräpet.", sa hon entonigt och gick fram till den döde för att knuffa över kroppen och huvudet i ett lakan och dra med sig det därifrån. Som om det inte var någonting. Hon lämnade spår av blod efter sig.

Alice hade varken vaknat eller rört sig speciellt mycket där hon låg och blev allt svagare för varje minut som gick.
"Ivan!" Pul såg in i cellen och såg på Ivan och den livlösa Alice. Han flinade och klev in.
"Så du är här. Han gick fram och sjönk ner på huk och såg på honom.
"Så hon är döende. Det var inte så bra." Han lade handen mot hennes hals och mumlade och ett svagt sken lös från hans hand och såret slöts och han såg på Ivan.
"Så hur mycket fick du för henne? Ska du verkligen vara kvar?"

Ivan vände sig så hastigt när han hörde sitt namn att han nästan snubblade. Han återfick balansen och ställde sig upp för att se på Pul. Han var överraskad. "Pul! Vad.. Vad gör du här?", sa han och blev genast misstänksam. Var det här en fälla? En synvilla? "Är du..är du med Lord Zoltan nu?" Ivan viskade. Han blev osäker om någon kunde höra de. "Känner du honom?" Ivan andades in skärpte till sig. Han skulle inte avslöja sin plan för Pul. Inte när han inte visste om han var att räkna med.
Han såg mot Alice som Pul helat. Han lät sig minnas detta. Detta skulle kunna behövas igen.
"Var är Ivy?"

Han såg upp på Ivan och lade en filt om henne och log. Han reste sig och log svagt.
"Känner och känner. Jag jobbar för honom. " Han lade huvudet på sned.
"Det var väl inte meningen att hon skulle få så hög feber? Det var väl itne smart va?" Han log mjukt och ryckte på axlarna.
"Vem vet? Vi är inte ihopsatta vid midjan." Han suckade.
"Jag ska se vad jag kan göra. Hon kanske kan få ett rum om jag försöker övertala Lord Zoltan."

Frustrationen gjorde sig påmind igen. Han gillade inte att Pul hade någon slags kontroll ändå. Pul hade ju trots allt tidigare jobbat för Ivan. Det kändes förnedrande och skämmigt. Ivan nickade till svar till Puls ord. "Gör det.", sa han och påminde sig om att inte låt Pul veta för mycket. Men i samma stund bestämde sig Ivan också för att lära känna Lord Zoltan mer. Markal hade ju lyckats, varför skulle inte han? Han fick inpulsen att fråga Pul om han kände Markal också, men Pul skulle med största sannolikhet inte dela med sig av det. Han hade ju lärt sig det nu, vid detta laget, att Pul inte talade om sitt förflutna så. Han gjorde sitt jobb. Helt enkelt.
Hur skulle Ivan komma närmare Lord Zoltan då? Han iakttog Pul. Genom honom? "Kan du berätta mer om Lord Zoltan? Han verkar mäktig förstår jag."

Pul hade återigen sjunkit ner och viskat en formel och lagt händerna över filten och ett rött sken lades över filten.
"Filten är nu varm och kommer att hållas varm tills vidare. Hon kommer itne att frysa ihjäl eller förblöda. Men jag kan itne göra mer u. Det är för kallt och hon behöver vård. Så jag ska se vad jag kan göra sen när hon får ett rum. Om hon får ett." Han såg ner och såg sedan upp.
"Han är en mäktig vampyr. Vad ska man säga? Men nu måste jag gå för att fråga om lov."

Ivan stod tyst och iakttog Alice. Hon verkade klart i bättre vård när Pul sett efter henne. Han suckade och bad en tyst bön att allting skulle lösa sig tillslut. Han fokuserade på målet och då kändes det lite bättre.
Han såg efter Pul. "Jag kommer med dig. Jag vill också tala med Lord Zoltan."

På Zoltans kammare blev han ompysslad av tjänarna. De fixade hans naglar, utbytte till ett minst lika smickrande diadem över hans kala skalle och sminkade hans hy för att skapa en jämn ton och verka mer smickrande för ögat. Under tiden informerade rådgivarna honom om dagordningen eller annan information och nyheter om grannländerna och deras riken.
Zoltan lyssnade men mötte sin egen spegelbild med en tom blick.

Pul hade gått genom korgvidena och var nu vid Lord Zoltans dörr och höjde handen för att knacka.
"Min kord jag behöver diskutera med dig om flickan i hålorna." Han lade händerna mot ryggen och såg mot Ivan.
"säg inget." mimade han och såg sedan mot dörarna.

Zoltan gav tecken till tjänarna att se efter vad Pul ville och stannade upp för att se på då en av tjänarna gick för att öppna dörren. Rådgivarna tittade på Pul och Ivan när de visade sig vid dörröppningen.
"Tala till er lord, han väntar.", sa en av rådgivarna och Ivan såg sin chans. Han tänkte inte bry sig om vad Pul sa eller hade sagt.
"Ers nåd." Ivan bugade djupt för Lord Zoltan. "Jag erbjuder dig min tjänst. Jag ber om att få komma dig närmare." En tystnad spred sig. Zoltan verkade inte berörd av Ivans ord och Ivan kände paniken komma krypande. Tillslut öppnade Zoltan munnen. "En simpel vampyrlord är du. Du är stark, men ditt förnuft är din förbannelse. Du är blind för din omgivning och dig själv. Makt. Makt är det enda i världen du törstar. Ska jag ge dig det?" Ivan svalde. Zoltan och Ivans såg på varandra. Men Zoltan verkade inte berörd. "Greve Markal har talat högt om dig, du ska tacka honom för det. Visar du ditt sanna jag och fulla potential, så ska jag överväga ditt erbjudande."
Ivan nickade och bugade igen. "Jag tackar ödmjukt."