prs yehet & kkaebsong

Med ett tacksamt leende ser Joshua upp mot den äldre och sträcker ut sina ben. Verkar som att Zihao fortfarande gillar att sitta och klänga på dem. Gulligt.
"Du är sötare dock," påpekar artonåringen sanningsenligt, med en liten grimas försöker han kramla sig bort från den äldre, nej kinderna gillar inte att bli nypta. "Det är mina kinder, sluta." Gnäller Joshua och biter sig i den fylliga underläppen.

”Hm, du har nog fått det där om bakfoten..jag är inte gullig”, fnös Zihao och släppte greppet om de puffiga kinder med underläppen putande. ”Men jag gillar dina kinder, de är så underbara”, knotade han och drog istället Joshua till sig, slingrade armarna omkring den slanka midjan. ”Jag vill att vi ska fixa ringar snart och de där tatueringarna.” Jo, allt det där såg han verkligen fram till. Betydligt mer än vad han såg fram till bröllopet hemma hos Weasley familjen. Han kände dem inte ens, plus att magkänslan inför eventet var på botten.

"Du är visst gullig, super duper gullig." Påpekar Joshua och slingrar armarna om den äldres nacke, stryker bort några röda lockar från Zihaos panna. "Dina kinder är också väldigt underbara." Jo, artonåringen ser allt i Zihao som väldigt perfekt, otroligt. "Vi måste bara bli friska... Vi blev sjuka i helt fel toning." Verkligen, kunde de inte ha väntat till efter kriget?

Jo, hälsan kom defintivt före och ingen av dem verkade vara speciellt friska för tillfället. Kanske om några dagar?
”Mina kinder är inte ens i närheten av så underbara som dina är”, protesterade Zihao och skakade på huvudet. ”Och vadå gullig? Förklara precis för mig vad det är som är gulligt med mig”, manade han sedan på med båda ögonbrynen höjda. Det där trodde inte nittonåringen en sekund på, då han helt enkelt aldrig kunde se på sig själv i ett positivt ljus - även någonting han skulle behöva jobba med.

Joshua gnäller tyst till, det lilla hundvalpslätet är i farten igen, och lägger sig ner i sängen bara för att dra täcket över ansiktet.
"Du kanske är mest snygg och attraktiv i mänskligform, men din personlighet är urgullig. Och i vargform är du så extremt söt att det är sjukt." Påpekar artonåringen sanningsenligt. Visserligen vet han att Zihao inte ser sig själv i ett positivt ljus, men förhoppningsvis kan han lära sig det. "Kanske vi kan försöka lära oss att älska oss själva tillsammans? Istället för att trycka ner oss själva?"

”Jaha, du tänker så du”, sade Zihao och himlade lite med ögonen. ”Tja, då kan jag inte direkt säga emot faktiskt, även om jag aldrig kommer ens vara i närheten av att vara så söt som du är”, fortsatte han med en glimt i ögat och slingrade sig själv runt Joshua. ”Sure, men då får du verkligen hjälpa mig på traven, så lovar jag självfallet att stötta dig också när det behövs. Däremot gör jag ju redan det.” Nittonåringen satte sig i grensle över den yngre och lutade sig närmare det vackra ansiktet tills de bara var några centimeter från varandra. Nu jävlades han verkligen med artonåringen, precis som den irriterande fluga han var.

"Hög, men det tycker jag." Påpekar Joshua och puffar upp kinderna något ytterligare. Jo, efter sina år som yngre har han lärt sig alls olika trick att göra sig ännu sötare, få allt han vill från sim kära bror. Samuel faller alltid för det. "Det är klart jag tänker göra." Försäkrar artonåringen och låter blicken glida upp till Zihaos ansikte. En rodnad stryker sig upp över ansiktet, känner den andres andetag mot sina kinder. Vilken retsticka. Bestämt låter han fingrarna glida upp mot nittonåringens nacke och drar honom intill sig, så att läpparna möts varandra.

Det kom inte ens som en överraskning att Joshua fick nog och drog Zihao till sig. Helt ärligt, så var det precis den reaktionen som nittonåringen varit ute efter. Han visste mer än väl att den yngre inte skulle kunnat hålla sig borta i mer än några sekunder, det klarade han ju knappt själv. Snacka om självbehärskning på just den punkten.
”Jag visste att du inte skulle kunna motstå mig”, mumlade han och kupade händerna om de, om möjligt, ännu mer puffiga kinderna varefter han pressade läpparna mot de respektive fylliga ännu en gång. ”Du kan verkligen inte hålla dig borta, eller hur?”

Herregud, kanske Joshua handlat alldeles för uppenbart, ojdå. Äsch, samma reaktion skulle han kunna mana fram hos Zihao på några sekunder, båda har ingen självbehärskning alls.
"Hmh.. kanske för att du är en förbaskade retsticka." Viskar han och känner hur kinderna, om nu möjligt, blir än mer rosa. Med ett svagt leende himlar han lätt med ögonen mot nittonåringen. "Visst, ska du säga." Muttrar han och drar honom än en gång intill sig, låter läpparna smälta i Zihaos kontakt.

Nej, Zihao hade absolut inte någon rätt till att bete dig så malligt, med tanke på att han defintivt inte kunde hålla sig borta från Joshua i mer än två sekunder. Det var extremt gulligt, men samtidigt väldigt pinsamt. Två magneter eller ej, tänk om de inte ens skulle kunna hålla sig borta från varandra när de var ute på stan, eller på en restaurang ellee liknande? Han sköt genast bort tanken och slöt ögonlocken, tillät läpparna att utföra sin lilla ljuvliga dans tills dess att naglarna började skrapa i artonåringens skinn. Självklart skulle han hålla på sådär, precis som alltid.
”Förlåt..”