Rollspelare & Wolfy prs

Jason log nöjt och såg till att hon njöt av den tid de hade kvar. Han kramade om henne när de var klara och hämtade andan, kunde inte låta bli att flina.
"Fyfan vad jag kommer sakna dig." sade han tyst och kysste hennes huvud.

Hon begravde sitt ansikte mot hans hals.
”Måste jag åka tillbaka?” Det kändes som om hon frågat honom hundra gånger redan, men hon ville verkligen inte åka tillbaka. Och hon ville inte att Jason skulle ta med henne tillbaka heller.

"Leah snälla." mumlade han och tittade upp på taket. Han avskydde att hon alltid frågade det, han kunde inte ens göra något åt saken och det påminde om hur hjälplös han var i hennes situation.

Hon tog ett djupt andetag, det var inte svårt att fatta att hennes fråga gick honom på nerverna. Hon satte sig upp och sträckte sig efter sina underkläder.
”Vi kommer inte hinna äta.” Hon skulle ta så lång tid på sig att äta, klockan var redan nu mycket.

Jason suckade lågt och klädde på sig lite snabbt innan han gick ut för att sätta sig bakom ratten. Han drog handen genom håret och spände sina käkar.

"Så du kan köra mig tillbaka," avslutade hon och sträckte sig efter sin klänning. Hon brydde sig inte om att kliva över till framsätet igen, kunde lika gärna stanna kvar i baksätet.

Jason svalde hårt och började lydigt köra tillbaka. Han höll ögonen på vägen och försökte att hålla sig så lugn som möjligt, förstod återigen varför han inte besökt henne. Han mådde inte bra efter besöken, då det enda hon ville var att komma därifrån.

Då de var framme kvävde hon en suck. Det hade känts som om hon bara varit borta några minuter och inte en hel dag. Men det var bättre än ingenting och något hon skulle vara glad över.
”Tack för allt.” Leah vände sig mot Jason och log. Hon hade verkligen uppskattat tiden tillsammans med honom, önskade att det inte behövde ta slut där. Ju längre hon skulle sitta kvar i bilen desto svårare skulle det vara för henne att komma iväg. Redan nu krävdes det en hel del viljestyrka för att kliva ut.

"Jag älskar dig." sade han och log svagt. Han granskade henne i backspegeln utan att säga något mer, visste inte ens vad han skulle säga då han var livrädd över att hon skulle fråga om hon kunde följa med honom hem. Han drog handen över ansiktet och slet undan blicken från henne.

Hon stängde dörren till bilen och började sedan gå mot ingången. Hela vägen ansträngde hon sig för att inte vända sig om, inte ens kasta en blick över axeln, vilket var mycket svårare än hon förväntat sig men något som hon klarade av. Hon ringde på dörren och tittade ner i marken medan hon väntade på att en sköterska skulle komma för att öppna.