Förändrad värld Lupple & Medi

"Maria såg på Jimmy.
"Jag föreslår att du äter." Sa hon och tog hans hand.
"Du kommer att komma med oss hem." Sa hon och log.
"Det har hänt lite saker så du kommer med oss."

Rhiannon hade hoppat till och hon såg upp.
"Ja" Viskade hon och såg sedan mot dörren.
"Vad hade hänt?" Frågade hon och svalde.
"Var han ute efter hon i grönt?"

Ett kvidande kom från Halo och hon vände ansiktet mot Dorians bröstkorg.
Skulle ta någon halvtimme innan hon skulle vakna till.

Jimmy kände den kalla handen om sin och tog några djupa andetag innan hans kropp liksom slappnade av. Det var inte första gången han hade blivit omplacerad under en kort period för att hans mästare beslutat det. Han hatade det. Visste aldrig vilka regler som gällde där. Här hemma visste han allt. "Nej tack." Viskade han monotont angående maten.

"Han verkar ha försökt kidnappat henne." Svarade han tyst.

Dorian visste att Halo var säker med hans familj, deras så han kunde helhjärtat fokusera på Allan. " Att ens försöka sig på en sån ärad familj som Vinther. Vi har mer vänner än du anar. " Viskade han. " Och vi är oerhört långsinta." Fortsatte han och Allan försökte kämpa sig loss men hade ingen chans. "Mitt nya mål i livet är att förstöra ditt. " Viskade han kallt. "Jag kommer att ta med dina förtjusande slavar. På obegränsad tid. Är det förstått?" Frågade han och Allan skrattade lågt. "Varför tror du att jag skulle bry mig?" Frågade Allan. "För du har behållit pojken i snart fem år. Jag vet varför du knappt låtsas om honom nu. Jag ser dig Allan." Förklarade han kallt och såg in i den andres ögon och en tydlig skräck syntes hos Allan. "Jag kommer att lägga mig i ditt jobb. Jag kanske vill bli chef. Hm...vore kanske roligt." Skrattade Dorian och Allan morrade och försökte ännu en gång ta sig loss. "Och denna?" Färgade han och visade upp Allans ringfinger. " Den förtjänar inte du. Så jag kommer hålla den säker tills du förtjänar den igen." Viskade han och plockade fram en vass silver kniv och kapade den andres finger med ett enda hugg. Fångade upp fingret och ringen. Släppte taget om Allan som föll ned på knä på golvet. Helt förvånad över att fingret var borta. " Denna sak kommer du ångra. Så länge jag väljer att låta dig leva." Avslutade Dorian innan han begav sig därifrån. Upp till familjen. Till Halo.

"Jag tror du måste lita på mig." Maria såg på honom och såg in i hans ögon.
"På grund av vad din mästare har gjort så har han gjort sig skylldig till grov kränkning av våran familj. Vi kommer ta dig och Flora med oss hem." Sa hon och höll hans hand.
"Vi får se vart det begär sig och du får bara se det som en vilande semester." Hon såg på Alexander som hade Halo i famnen och suckade.
"Åh tack och lov." Sa hon och såg sedan på Flora.
"Du kommer med oss med." Sa hon innan hon tog sig fram.

Alla röster fick det att dunka i huvudet. Det sved i armen som eld och ljuset fick det att explodera.
Halo vände huvudet innåt och lade en hand över ögonen.
"Ut." Viskade hon.

Jimmy försökte hindra tårarna. Han visste att reglerna som fanns runt de kalla var absoluta, men varför kunde de inte låta dem stanna? Allan skulle inte vara glad när de kom tillbaka. Han skulle beskylla dem för allt. "När åker vi?" Frågade han viskande.

Alexander gick rakt fram mot sin broder. Folkmassan delade sig ännu en gång och de alla såg på Halo med förskräckt blick. Vad hade hänt? "Vi åker nu."Sa Alexander allvarligt. Lathan nickade sakta. "Jag går med er. Maria, tackar du?" Viskade han mot sin fru. Nickade mot bröderna La Cour, de hade varit trevligt sällskap.

Dorian kom upp till det öppna golvet och såg Halo hos Alexander. Han tog sig fram på bara två sekunder och höll ut händerna mot Alexander. "Jag tar henne."Viskade han ömt. Allans finger hade han kastat i gången, men ringen låg tryggt i hans bröstficka.

(men allan kan få tillbaka dem va? fingrarna med hjälp av blod? Inga stumpisar )

"Vi åker nu." Maria log och nickade mot Lathan.
"Hämta Flora och så går ni efter dem." Hon log och nickade.
"Vänta in de små älskade." Hon såg på Dorian.
"Du behövde bara ta ringen Dorian. Så barbarisk"
Hon gick mot Rafael och Theodore.
"Som ni ser blev festen kort, vi måste gå och vi hör gärna av oss. Om karamellerna fungerar så ta kontakt med Alexander."

Flora hade sett den unga mannen kastat något på mattan och såg sedan sig om. Vart var hennes mästare? Något inom henne var fel. Så så fel.

( Ja den kommer växa ut. Men tar kanske lite tid bara )

Dorian fnyste kort. "Han torterar alla i sin närhet. Har du sett hur dem beter sig? Han kan gott känna på sin egen medecin." Muttrade Dorian och höll Halo tätt intill sig. "Nu åker vi hem älskade."Viskade han och började att gå. Alexander följde tätt intill Dorian. Lathan gjorde dem sällskap.

Laura tog Floras och Jimmys hand och ledde mjukt ut dem ur huset.

Rafael nickade mot Maria. "Vi förstår precis." Sa han och bugade sig lätt. "Tack för att ni höll ett öga på våra." Log han.

"Nöjet var mitt." Hon log och smekte Rhiannon över kinden.
"Hon är så bedorande." Sa hon och vände sig om och följde sin make.

"Tyst." Viskade hon och drog sig tätare till Dorian och kved.
"Mår illa." Sa hon och höll ögonen stängda.


"Vart ska vi?" Flora såg på Jimmy och kände nu hur paniken föll på dem och hon såg sedan ner.
"Neej." Hon såg på Lauras hand.

Rafael log ömt och såg sedan mot sin bror. "Vi måste sticka. Nu. Allan kommer vara så arg. Den unge Vinther tog hans finger." Viskade han på deras språk.

Dorian skyndade sig ut från huset, till den friska luften.

Jimmy såg på Flora. "Ingen scen." Viskade han mot henne. "Bara följ."Manade han. De hade ingenting att säga till om och han visste att när väl Allan kom tillbaka så skulle han vara oerhört missnöjd.

Theodore kunde inte hålla tillbaka ett leende.
"Då åker vi flickor. Bi kan få glass och spela spel hemma." Sa han och tog Aurora hand.

Flora följde efter och hon såg de vackra bilarna och leddes till baksätet där hon fick kliva in. En filt lades om dem när de knäppt fast sig.

Maria log mot Laura.
"De behöver inga masker Laura. " Sa hon mjukt.

Rafael tog Rhiannons hand. "Redo att åka hem?" Sa han glatt och pussade hennes kind. "Vill du gå?" Viskade han sedan i hennes öra. Undrade om han skulle bära henne.

Aurora såg på honom, med en lättad blick. "Ja snälla." Andades hon. Hem. Hon ville hem!

Laura såg på Maria och nickade. "Du har rätt." Sa hon lugnt och sträckte sig in i baksätet. "Ni får ta av er maskerna om ni önskar." Viskade hon mjukt och tog undan sin.

Dorian satte sig i bilen med henne i famnen och Lathan satte sig där fram och Alexander hoppade in i baksätet för att kunna vårda henne om så skulle behövas.