In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg på Ivan med en sur blick. Det var iskallt och hon hade bara en tun klänning på sig. Utan skor och armarna bara och han sa åt henne sluta frysa? Hon fnös åt honom och vred sig i hans grepp.
"Släpp mig din inkompetenta man." Viskade hon.
"Jag är äldre än vad du är. Min själ är äldre än ALLAS är." hon vred sig men i Tronsalen stannade hon upp. Ljuset och hur den var byggd fick henne att se sig om. Håret stod åt alla håll efter att hon sovit så länge.
Ivans ord fick henne att rycka till och hon skakade på huvudet. Modet hade nu kommit tillbaka och hon snodde runt för att se på honom med glasartad blck.
"Aldrig." väste hon och bet ihop käkarna.

Ivan såg på henne med en frustrerad blick, men Markal var först att bryta tystnaden. Han skrattade sådär roat igen. "Hon har ett sinne för humor." Han såg sedan på Zoltan som inte verkade berörd av Alices beteende. "Och betalningen?", knarrade Markal och log brett så att de gulnade tänderna syntes. Han såg upp på Zoltan.
Zoltan iakttog Alice för flera sekunder innan han gjorde en plötslig rörelse och kom nära henne. Ansikte mot ansikte granskade han henne. Han cirkulerade runt henne med en iakttagande blick och backade sedan undan för att sätta sig på sin tron igen. "3000 guldmynt.", sa han och Markal hostade av häpning. "Nå, min lord, mirakelbarnet är ovärderligt, nog måste hon vara värd mycket mer än så."
Zoltan tystnade och de tre närmasta vampyrer som följt hans steg tidigare, förmodligen från hans råd, närmade sig honom för att viska i hans öron. Zoltan nickade och såg på Markal igen. "Nåväl. Låt gå. 10 000 guldmynt, det är mitt sista bud."
Markal log ännu bredare om möjligt och bugade djupt så att det vita fjun till hår sträckte sig mot golvet. "Ni är mycket ödmjuk, jag accepterar."

"Humor?" Hon vred på huvudet och spände ögonen i Markel.
"Du tycker det här är underhållande?" Hon skakade av köld, hunger och trötthet. Hon backade från iIvan innan hon stod öga mot öga mot Zoltan och skräcken var återigen i hennes blick. Runt och runt gick han henne och Hon vred på huvudet för att inte tappa honom ur sikte.
"Ivan vad är det du har gjort?" Hon vred på huvudet och lade armarna om sig för att försöka få värmen till kroppen. Hostan kom därefter och hon skakade på huvudet för att skingra huvudet.

En av Zoltans rådgivare kom fram till Markal för att överlämna honom en mindre kista. Markal tog emot det med stor förtjusning och bugade återigen för Lord Zoltan. "Jag tackar ödmjukast, min lord." Zoltan kollade på honom med en likgiltig blick. "Jag hoppas att jag ska kunna lita på dig i fortsättningen med, Greve Markal." Zoltan såg på honom och Markal nickade. "Ja, ers nåd. Självfallet." Sedan backade han. Ivan och Markal bytte en blick. "På återseende, sir Ivan. Ers höghet." Han lämnade tronsalen med kistan utan att slänga en blick på Alice eller någon annan.
Ivan var själv med Alice och vampyrlorden.
"Lord Zoltan. Flickan, hon behöver någonstans att bo, byta om och värma sig." Ivan såg på Alice som tydligt frös med tanke på hennes skakningar.
Zoltan svarade Ivan inte utan reste sig från sin tron och gick förbi de för att lämna tronsalen i släptåg med sina rådgivare.
Två vakter greppade tag i vardera sida om Alice och drog med sig henne därifrån. "Var tar ni henne?!", ropade Ivan efter de.
En av vakterna, också en vampyr, kollade på Ivan över axeln. "Till fängelsehålorna såklart." Han skrattade och gick iväg med henne. Ivan följde efter.

Hon huttrade och sjönk ner på golvet för att spara på värmen. Men det lyckades inte och snart släpades hon i båda armarna och hon kunde inget annat än att gå med. Hon var lika trött nu som förut. Hon kände sig sliten och utsvulten. Hennes sinnen stängdes av och sattes på och hon hörde inte vad dom sa runt henne.

Vakterna lät henne falla till golvet i en av fängelsecellerna. Ivan gick efter. "Hon behöver mat, hon behöver kläder!"
Vakterna verkade inte höra på. De lämnade Alice kvar med Ivan.
"Alice.", sa han och gick fram till henne. Det var kanske inte såhär han hade tänkt när han gått med på Markals plan.
"Alice, hör du mig?", sa han och greppade tag i gallret för att titta på henne närmare. "Du måste hålla dig vaken.", sa han och svalde. Frustrationen i honom var påtaglig. Han hade ju fått som han ville, ändå gnagde samvetet. Alice hade ju en gång i tiden varit en vän till honom, hon hade bott i hans slott.
"Jag ska se om jag kan övertala Lorden med kläder och mat till dig."

Hon ramlade till det kalla stengolvet och skrapade upp knäna och handflatorna men gjorde inget. Hon tog sig till en liten halmbädd och kröp ihop där och slöt ögonen.
"Så nu är du snäll?" Viskade hon och hon huttrade när hon sa det. Hon vände på huvudet och hennes ansikte var rött av febern.
"Jag är så kall. Varför?" Viskade hon tyst.
"Ivan..."

Plötsligt hördes steg bortom öppningen till fängelsehålorna. Stegen ledde hitåt. Ivan såg över axeln för att se efter vem det var. Kvickt iakttog han Alice. Hon verkade iallafall leva, och det var bra. Annars skulle hans plan varit i onödan.
Stegen var en tillsynes enkel man. Han var klädd i skjorta och byxor. Hans hår var en aning tilltufsat och blicken var matt. Bakom honom syntes Zoltans med hans tre rådgivare. När Ivan fick syn på vampyrlorden rätade han på sig och flyttade sig undan cellen så att Zoltan skulle få en bättre blick över Alice.
"Ers höghet." Ivan lät händerna falla vid sidan och bugade åt Zoltan. Zoltan svarade inte honom. Han gav tecken till vakterna att öppna cellen. Dörren svängde ut med ett gnissel.
Zoltan gav en blick till mannen som gått före. Han såg en aning förvirrad ut, men klev in i cellen för att gå fram till Alice. Han böjde sig ner på huk och iakttog henne för att sedan röra vid hennes hår och flytta det så att hennes hals blottades. Blicken blev intensiv och han slickade sig om läpparna. Med en kvick rörelse högg han tag i Alices hals för att sluka blod av henne.

Hon såg på Ivan i dunklet och slöt ögonen och föll sedan i en svag dvala. Bettet fick henne att rycka till och hon slet sig i greppet och kved ykligt. Slog med de blodiga händerna mot vampyrerna. Blodet var unikt det visste hon och hon svalde hårt. Hon skulle dö om de inte slutade. Hon skulle dö av kölden om de inte tog hand om henne.
"Jag.." Hon föll snart in i en dvala

Mannen som tagit blod av Alice slutade då en av vakterna slog till honom för att väcka honom ur hans trans. Han backade undan och flämtade. Blodet rann runt hans mun, nerför hans hals. Kläderna var fläckade med bloddroppar. I tystnad iakttog vampyrerna den blodtörstiga vampyren. Ivan flämtade. Allting hade gått så snabbt. Alldeles för snabbt. Han var inte van att inte ha kontroll. Han kände sig lämnad utanför. Men han var klok nog att inte gå emot Zoltan. Han visste att det var en mycket mäktig man, av det som Markal hade berättat. Det sades till och med att han kunde återuppliva folk från det döda. Att han satt magiska krafter. För en del kanske detta var en imponerande förmåga, men Ivan ryste av bara tanken. Zoltan lekte med döden.
Zoltan gav ännu ett tecken i tystnad åt en av vakterna att ta tag i vampyren. Vakten krossade ett fönster så att strimma sol lyste in i den dunkla hålan. Sedan knuffade vakterna vampyren in i ljuset. Till vampyrens förvåning klarade han sig solens krafter och skrattade då. Han dansade på sin plats i solen. Men utan att hunnit njuta mer än någon sekund högg samma vakt av mannens skalle så att kropp och huvud föll blodigt till marken.
Ivan flämtade igen. "Han var inte duglig. Ni vet vad ni ska göra.", sa Zoltan till rådgivarna och vakterna. De nickade och vände sig om för att gå därifrån. "Se till att hämta något att behålla hennes värme med. Ett ombyte och något att äta. Hon stannar i sin cell." Vakterna och rådgivarna nickade igen och sedan lämnade de återigen hålan med Ivan, Alice och den döde kroppen.