prs yehet & kkaebsong

Joshua gnäller besviket till när den äldre drar sig bort från honom, med putande läppar blänger han på Zihao. Det är riktigt skönt att kunna låta stickningen sköta sig själv när han hellre vill gosa, men dock verkar det inte som att den andre vill det.
"Hur länge sov jag egentligen?" Frågar han tyst och gräver ner ansiktet i kuddarna.

Efter en rad med olustiga ljud, reste Zihao sig upp på vingliga ben för att sedan krypa under täcket i Joshuas säng med ett stön. Usch, där kunde han gott och väl stanna resten av dagen.
”Jag vet inte, kanske fyra timmar?” Mumlade nittonåringen med en röst som var alldeles rå och hes. Kanske förkylningen inte alls hade gett med sig? Han slöt ögonlocken och kurade ihop sig till en boll, rullade över på sidan och började gnaga dig själv i underläppen. ”Du, det du sa innan..tänker du verkligen försöka? Tänk om någonting går fel?”

Fyra timmar? Herregud hur trött hade kroppen och den stackars hjärnan egentligen varit? Inte en chans att Joshua kommer kunna få den sömn han behöver under nattens gång.
"Du borde ha väckt mig," mumlar artonåringen och drar täcket, plus ett antal gosiga filtar, över den äldres bara kropp. Efter det gosar han ner sig bredvid, slingrar sina varma armar om Zihao i ett försök att skydda honom från kylan. "Jag vill verkligen det." ja, om han lyckas med det kommer han definitivt att bli nöjd med sig själv, kanske det är ett bevis för honom själv, att förstå att han är duktig. Även om han konstant trycker ner sig själv. "Tänk om det går rätt? Jag tycker det är värt ett försök."

”Jag hade faktiskt ingenting emot att ligga och glo på dig, det blev nästan lite obehagligt efter ett tag dock”, erkände Zihao med rynkade ögonbryn och sneglade mot Joshua. ”Hm, men tänk om det går fel då? Tro mig, du vill inte bli lika fucked up som mig”, fortsatte han en aning besvärat. Visserligen hade det varit praktiskt på alla sätt och vis, men samtidigt fanns det väldigt många risker med det. Bara tanken på stt någonting kunde gå snett fick gåshuden att sprida sig över nittonåringens redan darrande kropp. Skulle han någonsin kunna vars varm utan den där förbaskade pälsen? Med ett stön, klamrade han sig fast runt artonåringen. Dumma vinterhalvår.

Med ett svagt leende stryker Joshua tummen över den äldres markerade kindben.
"Ingenting kommer gå fel," försäkrar artonåringen i en liten viskning och andas ut, kanske han kan få lite extra hjälp av McGonagall. Hon skulle nog älska att hjälpa honom med det. Kanske hon skulle ha kunnat tänka sig att göra det också, om omständigheterna varit annorlunda. "Jag tror faktiskt att jag kommer klara det. Kommer alltid att tänka igenom det varje sekund, om jag tror att något fel kan hända kommer jag inte göra det. Helt hundra procentig ska jag vara så fort jag tänker fortsätta."

Kunde man verkligen vara hundra procent säker när det kom till sånt där? Eller sa Joshua bara så för att inte Zihao skulle gå upp i taket och få ytterligare en panikattack.
”När hade du tänkt börja då? Och hur lång tid tar det? Jag var faktiskt ganska bra på förvandlingskonst, det var det enda ämnet jag hade bra betyg i”, sade han och satte sig upp, så att täcket gled ner från bröstkorgen och lade sig över höftbenen på honom. Nittonåringen nickade för sig själv och pillade lite med sina smutsiga naglar, dom redan börjat växa sig vassa igen. Det var ingen idé att försöka få bort dem tydligen,

Joshua sträcker sig efter sin bok på nattduksbordet och börjar bläddra fram till kapitlen om animagus.
" 1. Att få en väldigt genomgående förståelse för människans anatomi (förslagsvis det egna könets) då detta är en väsentlig del av alla förvandlingar som involverar levande varelser.
2. Personen måste finslipa sina praktiska egenskaper inom förvandlingskonsten, främst inom förvandling mellan olika sorters djur. Att förvandla däggdjur till andra däggdjur samt till andra djurgrupper är vad som borde tränas på.
3. När dessa egenskaper är finslipade behöver personen börja med att förvandla något som liknar människor, exempelvis apor, till olika sorters djur. Detta steg måste kunna utföras så bra som möjligt.
4. Att själv bli förvandlad till valfritt djur av mentorn, för att uppleva en sådan förvandling.
5. Ingående studier rörande den förtrollning som används för att låta en person förvandla sig till sitt inre djur. Enbart teoretiska studier. Involverar att läsa om hur den utförs, hur man får formeln att göra magin permanent, hur man får den att låta en person förvandla sig till sitt djur med en tanke.
6. En simpel variant av animagusförtrollningen används, med hjälp utav mentorn, för en mycket tillfällig förvandling till elevens inre djur. Detta för att aspiranten ska veta vilket djur denna kommer att bli, så att studierna kan fokuseras runt det.
7. Personen ska ingående studera anatomin hos en det djur han eller hon kommer att kunna bli. Att kunna förvandla andra djur till detta djuret ska kunna göras utan några som helst problem.
8. Personen får börja förbereda sig inför utförandet av animagusförtrollningen. Personen får med hjälpmedel (trollstav och mentorn) förvandla sig till djur och tillbaka till människa flertalet gånger. Personen kommer att kunna hålla formen som djur lite längre med tiden, och när denna kan hålla sig i djurformen i ett par minuter ska dessa träningar riktas in på att vänja personen vid sitt djurs kropp.
9. Personen utför animagusförtrollningen, och om det lyckas är personen en animagus och kan med ren vilja förvandla sig till sitt djur." Börjar han med hes röst, herregud det är alldeles för svårt att prata så mycket och snabbt utan att få ont.. särskilt när Joshua faktiskt redan är sjuk. "Det kan ta allt från år till månader, så om jag jobbar på kanske jag kan få till det så snart som möjligt.." Med ett svagt litet leende kurar han ihop sig intill Zihao, som nu suttit sig upp. Strunt samma, artonåringen ligger på sin plats i sängen med en arm om den andres midja, nu vill han mysa.

”Jösses, jag är glad att jag slapp allt det där krånglet”, muttrade Zihao med en grimas och började pilla med Joshuas rosa lockar, drog dem mellan de långa fingrarna tills de tog slut. ”Det är väl tur i oturen antar jag..eller vad man nu ska kalla det för”, konstaterade han därefter och strök en hand utmed en av Joshuas puffiga kinder. ”Nu kan jag inte sluta föreställa dig som en röd panda, dina kinder är ju redan lika puffiga och gosiga.” Nittonåringen skrattade till och lutade på huvudet, lämnade en liten puss på den andres panna. Jo, han hade själv troligen aldrig klarat av hela den där processen även om han varit ritkigt duktig på just förvandlingskonst. Knakande ben och outhärldlig smärta var betydligt bättre, absolut. ”Vem ska du ens ha som mentor? McGonagall? Tror du verkligen att hon kommer att gå med på det?”

Huvudet faller lite på sniskan, låter blicken vila på den äldre i tystnad och granska det vackra ansiktsuttrycket.
"Aw, jag skulle älska att vara en liten röd panda." instämmer Joshua och skrattar lätt, drar sina fingrar längs sina egna puffiga kinder med ett generat litet leende. "Visst är de gulliga?" frågar han, syftandes på sina rosiga kinder. Artonåringen lutar huvudet mot Zihaos arm, tar några djupa andetag. "Jag tror helt klart att hon skulle det, annars får jag be Auroren som jag praktiserar hos, han är väldigt hjälpsam så kanske det kan fungera."

Röda pandor var faktiskt väldigt söta. Zihao hade inte haft några som helst problem med att gå och kånka runt på en sån dag ut och dag in.
”Ja, dina kinder är urgulliga”, konstaterade nittonåringen och drog på munnen. Med ett flin på läpparna, nöp han tag i de puffiga kinderna och skrockade lite. De vad verkligen som två, fluffiga kuddar. Alldeles totalt jävla bedårande. ”Hm, det låter som en plan”, fortsatte han sedan och fortsatte att retsamt hålla på med den andres kinder. Han hade alltid varit lite som en irriterande fluga, och det skulle han vara tills han dog. Det vsr vädligt roande och underhållande att vara jobbig faktiskt.