Förändrad värld Lupple & Medi

Gerhard hade ångrat sig och såg på sin vän. Om de berättade så kanske de blev inte straffade? De kunde ju språk Allan inte kunde och han gick ut.
"Mr Vinther kan ni följa med mig?" Han såg oroad ut.
"Det är om er fru..."

Dorian såg på sin far. Han var en oerhört smart vän. De var bland giriga vampyrer som skulle älska att ha en tjänst innestående hos Lathan Vinther. Deras blickar började också söka och Dorian försökte kontrollera sitt leende.


Rickard såg på Gerhard. Oroligt. "Men.."Viskade han skräckslaget. Höll kvar Halo hos sig och följde honom med blicken.

Dorian vände sin blick mot Gerhard, han trodde det var hans namn och nickade. "Absolut."Viskade han och steg mot honom leendes.

Han drog efter andan och bytte till ett helt annat språk.
"Ni får inte skada oss snälla. Vi lydde bara order." Han pekade mot ett rum.
"Vi tog er fru efter att Allan givit oss ett ultimatum. Ta våra ringar eller ta er fru. Vi ville inte men kom med så kan vi hinna ikapp henne."


(det var en tjänare som bar ivög med henne)

Dorian såg på honom. Lyssnade noga på hans ord. Ett säkert språk. "Alexander." Befallde Dorian innan han följde efter Gerhard bort. Han hade inte tid att fokusera på de som tagit henne, inte nu. Han behövde hitta henne sen var allt annat värt att fokusera på. " Visa." Befallde han på samma språk den andre använt.

Han visade honom rummet och visade sedan den hemliga gången.
Såg ångerfull ur och visade sprutan.
"Sömnmedel och en doftdödsre. Så hon kunde föras bort.."

Han morrade lågt och Alexander slöt upp bakom honom. "Försvinn." Sa Dorian trött mot Gerhard innan han började följa gången. Han gick först men började snart att springa. Det var bara rakt fram. Alexander följde honom tätt. Med doktorsväskan hårt i handen.

Han slank ut från rummet.

Hon hade burits till hans hemliga rum och låg nu på sängen. Om Allan var där visste hon inte.

Dorian ökade farten. Det var för tyst. Han skymtade en öppning längre fram. Där måste hon vara.

" Äntligen. " Viskade Allan nöjt.

Dorian hörde hans stämma och sprang ännu snabbare och snart var han inne i rummet. Det var som en tortyrkammare. Han greppade tag om Allans arm och drämde in honom i väggen och pressade upp honom. " Nu har du gjort ett oerhört stort misstag." Fräste Dorian.

Alexander kom in efter och gick raka vägen fram till Halo och spände loss henne.

Hon låg fortfarande nerdrogad men kved till.

Maria hade stannat kvar hos Theodore och såg på honom.
"Så dricker du enbart från henne?" Sa hon på Latin och nickade mot Aurora.

"Nej det gör jag inte. Jag..." han såg bort och skakde på huvudet.
"Nej det gör jag inte."

Allan såg på honom. Förvirrad över hans plötsliga uppenbarelse. Sedan blev han rädd. "Hennes attityd..." Började han och Dorian såg på honom. Kallt. "Har du ingenting med att göra. " Kontrade Dorian. "Hon är inte din, har aldrig varit och kommer aldrig vara." Fastställde han argt.

Alexander undersökte henne snabbt. Inga tydliga skador. Hennes droger var bäst att låta försvinna av sig själv. " Hon är ok. Drogad med oskadd." Sa han som en rapport. " Ta då hem henne." Föreslog Dorian och Alexander tog upp henne i famnen och gick tillbaka samma väg som de kommit.

Rafael hade slutit upp sig intill Rhiannon. " Allt väl?" Undrade han.

Jimmy såg ned på sina fötter. Trött. Hungrig och kall. Men han rörde sig inte ens en millimeter.

Laura studerade rummet och avgjorde vilka de faktiskt behövde prata med.